Texter på ämnet

Herren vill att vi skall vara heliga

Ni och jag är en del av Guds familj, ty Han har före världens skapelse utvalt oss i honom till att stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek. Han har förutbestämt oss till att få söners rätt genom Jesus Kristus och förenas med honom, till ära för honom och genom hans viljas beslut. Genom att bli utvalda, vilket är en gåva vi tagit emot ur Herrens händer, har vi anvisats ett bestämt mål: personlig helighet, såsom den helige Paulus ihärdigt påminner oss om: haec est voluntas Dei: sanctificatio vestra, detta är Guds vilja: att ni skall bli heliga. Vi får alltså inte glömma att vi befinner oss i Mästarens fålla i syfte att uppnå detta högt ställda mål.

Någon av er kanske tror att jag bara vänder mig till några få utvalda. Lura inte er själva så lätt, av feghet eller bekvämlighet! Var i stället medvetna om Guds angelägna kallelse till var och en att bli en annan Kristus, ipse Christus, Kristus själv. Med andra ord, att det är angeläget att hela vårt uppträdande skall stämma överens med trons normer, för vår helighet - den helighet vi bör sträva efter - är inte någon andra klassens helighet, det finns ingen sådan. Det främsta krav som ställs på oss - som är helt förenligt med vår natur - är att vi älskar: kärleken är det band som ger fullkomlighet, den kärlek som vi skall utöva i enlighet med de krav som Herren själv uttryckligen har ställt - Du skall älska din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd - utan att förbehålla oss själva någonting. Just detta är helighet.

Vi blir djupt rörda, våra hjärtan slår häftigt, då vi uppmärksamt lyssnar till den helige Paulus utrop: Detta är Guds vilja, att ni skall bli heliga. I dag upprepar jag det ännu en gång för mig själv och påminner även er och hela mänskligheten om det: detta är Guds vilja, att vi skall bli heliga.

För att inge människorna äkta frid, för att förändra världen och för att söka Gud vår Herre i världen och genom de jordiska tingen, är personlig helighet oundgänglig. Då jag talar med folk från många olika länder och från de mest skilda sociala miljöer, frågar de mig ofta: Vad säger du till oss som är gifta? Och till oss som arbetar på fälten? Och till oss änkor? Och till oss unga?

Jag svarar ständigt att jag bara har en enda gryta. Jag brukar också klargöra att Jesus Kristus, vår Herre, förkunnade det glada budskapet för alla, utan att göra någon som helst åtskillnad. En enda gryta och en enda föda: Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig, och att fullborda hans verk. Han kallar var och en till helighet, han ber var och en om kärlek: unga och gamla, ogifta och gifta, friska och sjuka, bildade och obildade; var de än arbetar och var de än befinner sig. Det finns endast ett sätt att lära känna Gud bättre och växa i förtroende för Honom: genom att umgås med Honom i bön, genom att tala med Honom och genom att visa Honom - från hjärta till hjärta - vår tillgivenhet.

Ett vanligt liv

Jag vill på nytt bekräfta att jag inte talar om ett extraordinärt sätt att leva kristet. Låt oss alla begrunda, vad Gud har gjort för var och en av oss, och hur vi har motsvarat detta. Om vi är modiga i denna personliga samvetsrannsakan, kommer vi att märka vad som fortfarande fattas oss. I går blev jag mycket rörd, då jag hörde att en japansk katekumen gav trosundervisning åt andra, som ännu inte kände Kristus. Jag skämdes. Vi måste ha mer tro, mycket mer tro!: och med tro, kontemplation.

Tänk åter i lugn och ro igenom denna gudomliga uppmaning som fyller själen med rastlöshet, och som samtidigt för med sig smaker så söta som från den ljuvaste honung: redemi te, et vocavi te nomine tuo: meus es tu; jag har befriat dig, jag har kallat dig vid ditt namn, du är min. Låt oss inte stjäla från Gud det som är hans. En Gud som har älskat oss så till den grad att han dog för oss, som har utvalt oss alltifrån evigheten, före världens skapelse, till att stå heliga inför Honom, och som ständigt ger oss tillfälle till att rena oss och hänge oss åt Honom.

Om vi fortfarande skulle hysa något tvivel, får vi ytterligare ett bevis från hans egna ord: ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, frukten av ert arbete som kontemplativa själar.

Alltså behöver vi tro, övernaturlig tro. När tron vacklar har människan en benägenhet att föreställa sig Gud som om han vore långt borta, som om han knappt brydde sig om sina barn. Hon ser på religionen som något vid sidan om, något hon bara söker sig till då det inte finns någon annan utväg; hon förväntar sig - utan att förklara på vilken grund - storslagna bevis och ovanliga händelser. Men när tron är verkligt levande i själen, upptäcker man i stället att det kristna livet inte behöver skilja sig från det vanliga och vardagliga livet på något sätt; och att den stora heligheten som Gud begär av oss, här och nu, gömmer sig i varje dags små saker.