Texter på ämnet

Alla vår Frus högtider är stora högtider, eftersom de utgör tillfällen som Kyrkan ger oss att i handling visa vår kärlek till den heliga Maria. Men om man ändå bad mig att välja en av dessa högtider, så skulle jag säga att jag föredrar dagens högtid: den heliga Jungfruns gudomliga moderskap.

Dagens högtid får oss att betrakta vissa av vår tros centrala mysterier: att meditera över Ordets inkarnation, ett verk av de tre personerna i den heliga Treenigheten. Maria, Gud Faders dotter är till följd av att Herren inkarnerades i hennes rena liv Gud helige Andes brud och Gud Sons moder.

När Jungfrun frivilligt gav sitt bifall till den plan som Skaparen avslöjade för henne, antog Guds Ord människans natur: en förnuftig själ och en kropp som formades i Marias rena liv. Den gudomliga och den mänskliga naturen förenades i en enda person: Jesus Kristus, sann Gud och, allt sedan dess, sann människa, Faderns av evighet enfödde Son och från den stunden, såsom människa även Marias verklige Son. Därför är vår Fru moder till det inkarnerade Ordet, till den andra personen i den heliga Treenigheten som för alltid har antagit - utan sammanblandning - människans natur. Till den heliga Jungfrun kan vi, som bästa möjliga sätt att hedra henne, vända oss och högt och tydligt uttala de ord som uttrycker hennes högsta värdighet: Guds moder.

Det kristna folkets tro

Detta har alltid varit en fast trossats. Mot dem som förnekade den förklarade konciliet i Efesos att den som inte bekänner att Emmanuel verkligen är Gud, och att den heliga Jungfrun därför är Guds moder, eftersom hon enligt köttet avlade Guds inkarnerade Ord, varde anatema.

Historien har bevarat vittnesbörd om de kristnas glädje inför detta klara och tydliga besked som bekräftade vad de alla trodde: Allt folket i staden Efesos stannade från morgonens första timmar ända till natten i spänd förväntan på avgörandet … När det blev känt att hädelsernas upphovsman hade avsatts, började alla att med en röst ära Gud och applådera Synoden, eftersom trons fiende hade fallit. Så snart vi kommit ut ur kyrkan beledsagades vi med facklor till våra hem. Det var natt: i hela den upplysta staden rådde glädje. Så skrev den helige Kyrillos och jag kan inte förneka att trots att det har gått 16 århundraden sedan dessa händelser, gör detta uttryck för fromhet ett djupt intryck på mig.

Må Gud vår Herre göra så att samma tro må brinna i våra hjärtan, och att vi förenas i en sång av tacksägelse: för genom att välja Maria till att vara moder till Kristus, en människa som vi, har den heliga Treenigheten satt var och en av oss under hennes moderliga mantels skydd. Hon är Guds moder och vår moder.

Låt oss fortsätta att betrakta detta mysterium, Marias gudomliga moderskap, i en stilla bön i vilken vi ur djupet av vår själ upprepar: Jungfru, Guds moder: Den som himlarna inte rymmer, har inneslutit sig i ditt liv för att anta människans kött.

Se vad liturgin låter oss recitera idag: välsignad är Jungfru Marias moderliv, som mottagit den evige Faderns Son. Detta utrop är både gammalt och ungt, mänskligt och gudomligt. Genom det vänder vi oss till Herren med de ord som man på vissa platser använder för att berömma någon: välsignad den moder som satte dig till världen!

Kristi heliga mänskliga natur

Hur skall vi kunna övervinna dessa hinder? Hur skall vi lyckas befästa oss i det beslut som nu börjar kännas mycket tungt? Genom att låta oss inspireras av det föredöme som den heliga Jungfrun, vår moder visar oss. Det är en mycket bred väg som med nödvändighet går genom Jesus.

För att närma oss Gud måste vi gå den rätta vägen, som är Kristi heliga mänskliga natur. Därför rekommenderar jag alltid att läsa böcker som handlar om vår Herres lidande. Dessa skrifter, fulla av uppriktig fromhet, får oss att tänka på Guds Son, människa liksom vi och samtidigt sann Gud, som älskar oss och lider i sitt kött för världens frälsning.

Tänk även på en av de djupast rotade andakter som finns bland de kristna, att be den heliga Rosenkransen. Kyrkan uppmuntrar oss att betrakta dess mysterier, så att Herrens beundransvärda föredöme - under hans trettio år i det fördolda, under hans tre år av förkunnelse, och under hans förnedrande lidande och ärorika uppståndelse - inpräglas i vårt huvud och i vår fantasi, tillsammans med Marias glädje, smärta och ära.

Att följa Kristus: det är hemligheten. Att följa Honom så nära, att vi lever med Honom som de första tolv gjorde; så nära att vi identifierar oss med Honom. Det kommer inte att dröja länge tills vi kan säga att vi har iklätt oss Jesus Kristus vår Herre, om vi inte sätter upp några hinder i vägen för nåden. Vår Herre kommer att avspeglas i vårt uppträdande, liksom i en spegel. Om spegeln är som den bör vara, kommer den att återge vår Frälsares älskvärda anlete, utan att förvanska det, utan att göra det till en karikatyr. De andra kommer då att få möjlighet att beundra Honom, att följa Honom.