Texter på ämnet

Någon av er kanske tror att jag bara vänder mig till några få utvalda. Lura inte er själva så lätt, av feghet eller bekvämlighet! Var i stället medvetna om Guds angelägna kallelse till var och en att bli en annan Kristus, ipse Christus, Kristus själv. Med andra ord, att det är angeläget att hela vårt uppträdande skall stämma överens med trons normer, för vår helighet - den helighet vi bör sträva efter - är inte någon andra klassens helighet, det finns ingen sådan. Det främsta krav som ställs på oss - som är helt förenligt med vår natur - är att vi älskar: kärleken är det band som ger fullkomlighet, den kärlek som vi skall utöva i enlighet med de krav som Herren själv uttryckligen har ställt - Du skall älska din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd - utan att förbehålla oss själva någonting. Just detta är helighet.

Jesus utgav sig själv som offer av kärlek. Och du, Kristi lärjunge, du som är Guds särskilt älskade barn, du som har återlösts till priset av korset, även du måste vara beredd att förneka dig själv. Oavsett vilka konkreta situationer vi genomlever får varken du eller jag uppföra oss egoistiskt, småborgerligt, bekvämt, utsvävande… - förlåt min uppriktighet, korkat! Om du vill vara aktad, om du längtar efter att bli behandlad med respekt och uppskattad och inte söker något annat än livets njutningar, har du gått vilse… Endast de som går lidandets hårda, trånga och smala väg tillåts träda in och vila i de heligas stad och härska med Konungen i evighet.

Du måste frivilligt bestämma dig för att axla korset. Om du inte gör det kommer du att med en läpparnas bekännelse säga att du söker efterlikna Kristus, men dina gärningar kommer att motsäga dig. På det sättet kommer du inte att kunna umgås förtroligt med Mästaren, och du kommer heller inte att älska Honom på riktigt. Det är ytterst angeläget att vi kristna övertygar oss ordentligt om följande sanning: vi vandrar inte nära Herren om vi inte spontant förmår försaka många saker som våra nycker, vår fåfänga, vår njutnings- eller vinningslystnad… Du skall inte låta en enda dag gå utan att krydda den med självtuktens salt. Gör dig kvitt tanken på att det då skulle vara synd om dig. Din lycka blir bra ynklig om du inte lär dig att övervinna dig själv, om du låter dig domineras och nedtyngas av dina passioner och nycker i stället för att djärvt ta ditt kors på dina axlar.

Fram tills nu har vi kanske inte känt oss manade att följa Kristus på så nära håll. Vi kanske inte har insett att vi kan lägga våra små försakelser till hans försonande offer som gottgörelse för våra synder, för de synder människor begått i alla tider, för Lucifers ondskefulla verk som fortsätter att motsätta sig Gud med sitt non serviam!¹ Hur skall vi göra för att utan hyckleri säga Herre, de förolämpningar som sårar ditt älskvärda Hjärta gör även mig illa om vi inte bestämmer oss för att avstå från någonting litet eller göra ett minimalt offer för att lovprisa hans Kärlek? Botgöringen - sann gottgörelse - får oss att börja gå längs hängivelsens och kärlekens väg. Hängivelse för att gottgöra och kärlek för att hjälpa vår nästa så som Kristus har hjälpt oss.

Skynda er från och med nu att älska. Kärleken kommer att hindra oss från att klaga och protestera. Visst står vi ofta ut med motgångar, men vi klagar; och då förslösar vi inte bara Guds nåd, vi hindrar Honom även från att vara krävande mot oss i framtiden. Hilarem enim datorem diligit Deus, Gud älskar en glad givare, den som ger med den spontanitet som föds i ett förälskat hjärta, inte med de stora åthävor hos den som hänger sig som om han gjorde Gud en tjänst.

För att ge bönen en riktning brukar jag - kanske kan det vara till hjälp även för någon av er - överföra även de andligaste ting till det materiella planet. Även vår Herre gjorde det. Han tyckte om att undervisa med liknelser tagna ur den miljö som hans åhörare levde i: han talade om herden och fåren, om vinstocken och grenarna, om båtar och nät, om det frö som såningsmannen kastar iväg …

Guds ord har fallit i vårt hjärta. Vad för slags jordmån har vi förberett åt det? Finns det många stenar? Är den full med törnen? Är det kanske en plats som trampas alltför mycket av uteslutande mänskliga, små och livlösa gärningar? Herre, må min tomt vara god, bördig jord som är generöst utsatt för regn och sol; må din sådd slå rot; må den ge mogna ax, god säd.

Jag är vinstocken, ni är grenarna. Det är september och vinstockarna bär stora, tunna, böjliga och seniga rankor som böjer sig under tyngden av all frukt som redan är färdig för att skördas. Se på dessa grenar som är fyllda på grund av att de tar del av stammens sav. Det är bara så som de har kunnat omvandla de små knoppar som fanns några månader tidigare till sött och moget fruktkött som fyller människornas syn och hjärtan med glädje. På marken ligger det kanske några lösa kvistar, halvt om halvt gömda i jorden. Även de var grenar, men nu är de torra, livlösa. De är sterilitetens tydligaste symbol. Utan mig kan ni ingenting göra.

Skatten. Föreställ er den oändliga glädje som den lycklige mannen som finner den känner. Knapphetens och bekymrens tid är förbi. Han säljer allt han äger och köper åkern. Hela hans hjärta finns där: där han gömmer sin rikedom. Vår skatt är Kristus. Vi får inte tveka inför att kasta allt som hindrar oss över bord för att kunna följa Honom. Och utan sin onödiga börda kommer båten att kunna fara raka vägen till Guds Kärleks säkra hamn.

Då vi verkligen beundrar och älskar Jesu heliga mänskliga natur, kommer vi att upptäcka hans sår, det ena efter det andra. Under dessa smärtsamma och hårda tider av passiv rening, av ljuva och bittra tårar som vi försöker dölja bör vi gå in i vart och ett av de heliga såren för att rena oss och glädja oss över det återlösande blodet och ur det hämta vår styrka. Vi tar vår tillflykt till Honom likt duvorna som, enligt den heliga Skrift, i stormens timma, söker sitt skydd i klippväggarnas gömslen. Vi drar oss tillbaka till denna tillflyktsort för att finna Kristi närhet. Vi kommer att upptäcka att hans sätt att samtala är fridfullt, och hans ansikte vackert, därför att de som vet att hans röst är mild och angenäm är de som tagit emot Evangeliets nåd, vilket får dem att säga: "Du har det eviga livets ord."