Texter på ämnet

Ibland, när allt går tvärt emot våra förhoppningar, utbrister vi spontant: Herre, allting går om intet, allt, allt…! Då är det dags att ändra vår attityd och säga: tillsammans med dig kommer jag att gå fram med säkra steg, för du är självaste styrkan: quia tu es, Deus, fortitudo mea.

Jag har bett dig att under din verksamhet se till att uthålligt lyfta dina ögon mot himlen, för hoppet driver oss att gripa tag i den starka hand som Gud ständigt räcker oss för att vi inte skall förlora det övernaturliga perspektivet. Du skall även handla så när våra lidelser gör uppror och angriper oss för att stänga in oss inom vår egoisms snäva gränser, eller när vi - med barnslig fåfänga - känner oss som universums centrum. Jag är övertygad om att jag utan att lyfta blicken, utan Jesus, aldrig kommer att uppnå någonting. Och jag vet att min styrka för att besegra mitt jag och för att segra kommer av att jag upprepar det utrop, allt förmår jag genom honom som ger mig kraft, som innehåller Guds säkra löfte om att han inte överger sina barn om hans barn inte överger Honom.

Elände och förlåtelse

Herren har närmat sig oss sina människor så mycket att vi alla hyser en längtan i våra hjärtan efter högre ting, efter att stiga mycket högt, efter att göra det goda. Om jag nu rör om dessa ambitioner inom dig, är det för att jag vill att du skall bli övertygad om den visshet han har satt i din själ: om du låter Honom verka, så kommer du - där du befinner dig - att vara ett användbart redskap med oanad effektivitet. För att du inte skall avvika av feghet från det som Gud förväntar sig av dig, bör du undvika att högmodigt och naivt underskatta de svårigheter som du kommer att möta längs din väg som kristen.

Dessa svårigheter bör inte förvåna oss. Till följd av vår fallna natur bär vi inom oss själva en benägenhet att göra uppror mot nåden och att motstå den. Det är sviterna efter arvsynden som förvärras av våra personliga synder. Därför måste vi ständigt sträva uppåt och ta oss an våra vardagliga uppgifter - som är både gudomliga och mänskliga och som ständigt utmynnar i Guds Kärlek - med ödmjukhet, med ett ångerfullt hjärta, med förtröstan på Guds hjälp och samtidigt arbeta av all vår kraft, som om allt berodde på oss själva.

Medan du kämpar - och det är en kamp som kommer att vara tills du dör - så skall du inte utesluta möjligheten att dina yttre och inre fiender kommer att resa sig våldsamt mot dig. Och som om denna börda inte vore tung nog, kommer du ibland att dra dig till minnes de synder du begått, och kanske har de varit många. Jag säger det i Guds namn: förtvivla inte. När det sker - även om det inte nödvändigtvis måste ske och vanligtvis inte kommer att ske - så omvandla det tillfället till ännu en anledning att förena dig ännu mer med Herren. För han har utvalt dig till att vara hans son, han kommer inte att överge dig. Han tillåter prövningen för att du skall älska Honom mer och för att du ännu tydligare skall upptäcka hans ständiga beskydd och Kärlek.

Jag upprepar, var vid gott mod, för Kristus, som förlät oss på korset, fortsätter att erbjuda sin förlåtelse i botens sakrament och vi har alltid en som för vår talan inför Fadern, Jesus Kristus som är rättfärdig; han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra utan hela världens, för att vi skall avgå med Segern.

Framåt, oavsett vad som händer! Håll stadigt i Herrens arm och tänk på att Gud inte förlorar några slag. Om du avlägsnar dig från Honom av någon anledning, så reagera med den ödmjukhet som får dig att börja och börja om igen; att spela den förlorade sonens roll varje dag, och rentav upprepade gånger under dygnets 24 timmar; att rätta till ditt ångerfulla hjärta i bikten, som är ett verkligt under av Guds Kärlek. I detta underbara sakrament renar Herren din själ och översköljer dig med glädje och kraft så att du inte går under i din kamp och oförtröttligt återvänder till Gud, även när allt verkar mörkt. Dessutom, Guds moder, som även är vår moder, beskyddar dig med sin moderliga omsorg och leder dina steg.

Gud tröttnar inte på att förlåta

Den heliga Skrift påpekar att till och med den rättfärdige faller sju gånger. Varje gång jag läser dessa ord, bävar jag av en kraftig kärlek och smärta. Ännu en gång kommer Herren oss till mötes med denna gudomliga varning, för att tala med oss om sin barmhärtighet, om sin ömhet, om sin mildhet, som aldrig tar slut. Var så säkra: Gud önskar inte vårt elände, men han är inte ovetande om det, utan räknar med just dessa svagheter för att vi skall bli heliga.

Jag bävar av kärlek, sade jag. Jag ser på mitt liv och ärligt ser jag att jag inte är någonting, att jag inte är värd någonting, att jag inte har någonting och att jag inte förmår någonting. Mer än så: jag är intigheten själv, men han är allt och samtidigt är han min och jag hans, för han avvisar mig inte, för han har givit sig själv för min skull. Har ni någonsin betraktat en större kärlek?

Och jag bävar av smärta, för när jag går igenom mitt handlande förskräcks jag av mängden av mina försummelser. Det räcker att jag granskar de få timmar jag varit vaken idag för att jag skall upptäcka stora brister i min kärlek och i mitt sätt att troget besvara nåden. Mitt handlande smärtar mig verkligen, men det berövar mig inte min frid. Jag faller ned inför Gud och förklarar tydligt min situation. Därefter förvissas jag om hans hjälp och hör i djupet av mitt hjärta att han sakta upprepar: meus es tu!; jag visste redan tidigare - och vet - hur du är, framåt!

Det kan inte förhålla sig på något annat sätt. Om vi ständigt försätter oss i Herrens närvaro kommer vårt förtroende att växa då vi märker att hans Kärlek och hans kallelse förblir aktuella: Gud tröttnar inte på att älska oss. Hoppet visar för oss att vi utan Honom inte kan utföra ens den minsta plikt; men med Honom och hans nåd kommer våra sår att läkas; vi kommer att ikläda oss hans styrka för att motstå fiendens angrepp och vi kommer att bli bättre. Sammanfattningsvis: vetskapen om att vi är krus gjorda av billig lera skall framför allt bidra till att stärka vårt hopp på Jesus Kristus.

Placera er ofta bland personerna i Nya Testamentet. Njut av de rörande scener då Mästaren handlar med gudomliga och mänskliga gester eller då han med mänskliga och gudomliga uttryck berättar om förlåtelsen och om sin oavbrutna Kärlek till sina barn med underbara liknelser. Denna försmak av himlen förnyas även nu, för Evangeliet är ständigt aktuellt: Guds beskydd är förnimbart, märkbart, ja rentav fysiskt påtagligt. Det är ett beskydd som blir kraftfullare då vi fortsätter att gå framåt, trots att vi snubblar, då vi börjar och börjar om, för just sådant är det inre livet, när det levs med hoppet ställt till Jesus Kristus.

Utan denna iver att övervinna inre och yttre hinder kommer vi inte att få vår belöning. Ingen idrottsman kan få segerkransen om han inte följer reglerna och kampen skulle inte vara äkta, om det saknades en motståndare att kämpa mot. Om det inte finns någon motståndare, finns heller ingen segerkrans; för det kan inte finnas någon segrare om det inte finns någon besegrad.

Motgångar skall alls inte få oss att tappa modet, utan tvärtom sporra oss till att växa som kristna: i den kampen helgas vi och vårt apostoliska arbete blir effektivare. Då vi betraktar de stunder då Jesus Kristus - i örtagården och senare, övergiven och förnedrad på korset - accepterar och älskar Faderns vilja trots att han känner lidandets jättelika tyngd, måste vi övertyga oss om att vi för att efterlikna Kristus, för att vara goda lärjungar till Honom, måste ta till oss hans råd: Om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Därför tycker jag om att för min egen del be: Herre, ingen dag utan kors! Då kommer med Guds nåd vår karaktär att stärkas och vi kommer att kunna tjäna som stöd för vår Gud, trots vårt personliga elände.

Försök att förstå: om man spikar en spik i en vägg men inte möter något motstånd, vad kan man väl då hänga på den spiken? Om vi inte blir starkare med Guds hjälp och genom uppoffringar, kommer vi inte att lyckas bli Herrens redskap. Om vi däremot bestämmer oss för att av kärlek till Gud med glädje dra nytta av motgångar, kommer det inte att vara betungande för oss att inför sådant som är svårt och otrevligt, inför sådant som är hårt och obekvämt, utbrista tillsammans med Apostlarna Jakob och Johannes: Det kan vi!