Texter på ämnet

När den helige Paulus erinrar om detta mysterium, utbrister även han i en lovsång av glädje, som vi idag kan lyssna till uppmärksamt: Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud, utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa, gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors.

Jesus Kristus, vår Herre, föreslår ofta sin ödmjukhet som ett exempel för oss: lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta. För att du och jag skall veta att det inte finns någon annan väg, att bara den ärliga insikten om vår intighet i sig innesluter kraften att dra till oss Guds nåd. För vår skull kom Jesus för att själv hungra och ge oss föda, för att själv törsta och ge oss dryck, för att ikläda sig vår dödlighet och kläda oss i odödlighet, han kom fattig för att göra oss rika.

En åsna som tron

Låt oss återvända till Evangeliet och betrakta vår modell, Jesus Kristus.

Apostlarna Jakob och Johannes har genom sin mor bett att Kristus skall låta dem få platserna på hans vänstra och högra sida. De övriga apostlarna blir indignerade. Och vad svarar vår Herre? Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.

Vid ett annat tillfälle var lärjungarna på väg till Kafarnaum och Jesus gick kanske - som vid andra tillfällen - före dem. Och när de var hemma igen, frågade han dem: "Vad var det ni talade om på vägen?" De teg, för på vägen hade de tvistat - ännu en gång - om vem av dem som var den störste. Han satte sig ner, kallade på de tolv och sade: "Om någon vill vara den främste måste han bli den ringaste av alla och allas tjänare." Så tog han ett barn och ställde det framför dem, och efter att ha lagt armen om det sade han: "Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte emot mig, utan den som har sänt mig."

Blir ni inte hänförda av Jesu sätt att handla? Han undervisar dem och för att de skall förstå ger han dem ett åskådligt exempel. Han kallar på ett barn, ett av dem som sprang omkring i huset, och kramar om det. Vad talande vår Herres tystnad är! Han har redan sagt allt: Han älskar dem som gör sig lika barn. Därefter tillägger han att resultatet av denna enkelhet, av denna andens ödmjukhet, är att kunna omfamna Honom och Fadern som är i himlen.

När tiden för Jesu lidande närmar sig och han öppet vill visa sin kunglighet, träder han i triumf in i Jerusalem ridande på en åsna! Det stod skrivet att Messias skulle vara en ödmjuk kung: höj jubelrop, du dotter Jerusalem. Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer fattig, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle.

Under den sista nattvarden, då Kristus har förberett allt för att ta avsked av sina lärjungar, har dessa snärjt in sig i ännu en av sina många tvister om vem som skall anses vara den främste i denna utvalda grupp. Jesus steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig.

Han har ännu en gång predikat genom sitt exempel, i handling. Inför lärjungarna, som grälade av högmod och fåfänga, böjer sig Jesus och uppfyller med nöje tjänarnas uppgift. Senare, när han återvänt till bordet, ger han dem följande kommentar: Förstår ni vad det är jag har gjort med er? Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag. Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag blir rörd av denna Kristi finkänslighet. Han säger nämligen inte: om jag ägnar mig åt detta, hur mycket mer borde då inte ni göra? Han sätter sig på samma nivå som dem, han tvingar inte: Han förebrår kärleksfullt de där männens brist på generositet.

På samma sätt som med de tolv kan Herren påminna oss, och han gör det ständigt, om att exemplum dedi vobis, jag har givit er ett exempel. Jag har gjort mig till en tjänare för att ni, med ett milt och ödmjukt hjärta, skall kunna tjäna alla människor.

Har du någonsin, rörd av helig nyfikenhet, funderat över hur Jesus gav uttryck för denna outsinliga ström av kärlek? Återigen ger oss den helige Paulus svaret: Han ägde Guds gestalt men … avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. Mina söner, häpna i tacksamhet över detta mysterium och lär av det: all Guds makt, allt hans majestät, all hans skönhet och oändliga harmoni, hans stora och omätbara rikedomar, en hel Gud!, doldes i Kristi mänskliga natur för att tjäna oss. Den Allsmäktige bestämmer sig för att under en viss tid förmörka sin härlighet för att underlätta det frälsande mötet med sina skapade varelser.

Evangelisten Johannes skriver: ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv Gud och alltid nära Honom, han har förklarat Honom för oss genom att visa sig inför människornas häpna blickar: först som ett nyfött barn i Betlehem, sedan som ett barn likt alla andra, senare som en klok och vaken yngling i templet, och slutligen som den älskvärde och tilldragande Mästaren som rörde hjärtat hos människorna i de folkmassor som entusiastiskt följde Honom.

Vår Gud, som blir människa, hyser en sådan kärlek till oss att det räcker med att komma ihåg några av dessa drag för att hans generositet genast skall göra oss gripna i själen, upptända oss och milt föra oss till en botfärdig ånger för vårt så ofta småaktiga och egoistiska handlande. Jesus Kristus tvekar inte att sänka sig själv för att resa oss ur vårt elände till värdigheten av att vara Guds barn, bröder till Honom. Du och jag, däremot, är ofta enfaldigt stolta över de gåvor och talanger vi har erhållit och gör dem till en piedestal för att sätta oss över andra, som om det vore uteslutande vår förtjänst att vi lyckats slutföra vissa handlingar på ett - relativt - fulländat sätt: Vad äger du som du inte har fått? Och har du fått det, varför skryter du som om det inte var en gåva?

När vi tänker på hur Gud hängivit och tillintetgjort sig - jag säger det för att var och en av oss skall reflektera över det och tillämpa det på sig själv - framstår den högmodiges fåfänga och skrytsamhet som en fruktansvärd synd, just för att de står i fullständigt motsatsförhållande till det exempel som Jesus Kristus visat oss genom sitt handlande. Begrunda det noga: han var Gud och ödmjukade sig. Människan, stolt över sitt eget jag, strävar efter att till varje pris upphöja sig själv, utan att erkänna att hon är gjord av samma dåliga lera som ett vanligt krus.

Vi befinner oss här, consummati in unum!, förenade i våra böner och intentioner, beredda att påbörja denna stund av samtal med Herren med en förnyad önskan att vara effektiva redskap i hans händer. Inför Jesus i det Allraheligaste sakramentet - vad jag tycker om att göra en uttrycklig akt av tro på Herrens verkliga närvaro i Eukaristin! - skall ni i era hjärtan främja en längtan efter att genom er bön sända en kraftfull impuls till alla platser världen över, ända till de mest avlägsna hörn på vår planet där det finns människor som lever sina liv generöst i Guds och människornas tjänst. Tack vare den ofattbara verklighet som de heligas samfund är, deltar vi nämligen solidariskt - som medarbetare, säger den helige Johannes - i uppgiften att sprida Herrens sanning och frid.

Det är rätt att vi tänker på hur vi efterliknar Mästaren, att vi stannar upp, reflekterar, så att vi direkt ur Herrens liv lär oss några av de dygder som måste upplysa vårt uppträdande om vi verkligen strävar efter att sprida Kristi rike.