Texter på ämnet

Att Jesus Kristus är alla kristnas föredöme vet ni mycket väl, för det har ni ofta hört och mediterat över. Dessutom har ni talat om det för många människor i det apostolat -mänskligt umgänge med en gudomlig innebörd - som redan utgör en del av ert jag. Ni har även påmint andra om det då det varit lämpligt, och använt er av det underbara medel som är den broderliga tillrättavisningen, för att få den som lyssnade på er att granska sitt handlande och se om han handlade på samma sätt som vår förstfödde Broder, son till Maria som är Guds moder och vår moder.

Jesus är föredömet. Han har sagt det själv: discite a me, lär av mig. Idag vill jag tala med er om en dygd som varken är den enda eller den främsta, men som i de kristnas liv likväl verkar som det salt som bevarar från förruttnelse och utgör den prövosten med vilken man mäter en apostolisk människa: den heliga renhetens dygd.

Förvisso är kärleken till Gud den högsta dygden; men kyskheten är medlet sine qua non, det oundgängliga villkoret för att uppnå en inre dialog med Gud; och när man inte bevakar den dygden, om man inte kämpar, slutar det med att man förblindas; man ser ingenting, för den oandlige tar inte emot vad Guds ande säger.

Vi vill se med klar blick, besjälade av Mästarens förkunnelse: Saliga de renhjärtade, de skall se Gud. Kyrkan har alltid förklarat dessa ord som en uppmaning till kyskhet. De bevarar ett sunt hjärta - skriver den helige Johannes Chrysostomos - vilka har ett fullständigt rent samvete eller de som älskar kyskheten. Ingen dygd är lika nödvändig som denna för att se Gud.

Att bära Gud i våra kroppar

Jag har alltid blivit bedrövad av att se vissa - många - som ständigt väljer orenheten som föremål för sina förmaningar. Jag har hos många människor kunnat konstatera att de uppnår det motsatta resultatet, för det är ett ämne som är klibbigare än tjära och förvrider samvetet med komplex eller rädsla, som om själens renhet vore ett mer eller mindre ouppnåeligt mål. Vi får inte göra så. Vi bör tvärtom tala om den heliga renheten med positiva och klara argument, med ödmjuka och tydliga ord.

Att tala om detta ämne betyder att samtala om Kärleken. Jag har nyss sagt till er att jag i detta hjälps av att betrakta Herrens heliga mänskliga natur, det obeskrivliga undret att Gud ödmjukar sig till den grad att han blir människa och inte anser det vara en stympning att ha antagit en kropp som vår, med alla dess begränsningar och svagheter, förutom synden, och allt detta för att han älskar oss så vansinnigt mycket. Hans självutplåning sänker Honom inte; däremot upphöjer den oss och gudomliggör oss till kropp och själ. Att säga ja till Kärleken, med en uppriktig, brinnande och ordnad tillgivenhet: detta är kyskhetens dygd.

Vi bör ropa till hela världen, med munnen och med vårt handlandes vittnesbörd: låt oss inte förgifta hjärtat, som om vi vore arma djur, dominerade av våra lägsta instinkter. Så här uttrycker sig en kristen författare: Märk att människohjärtat inte är litet, för det kan omfatta många saker. Mät inte dess storhet utifrån dess fysiska mått, utan utifrån dess tankes kraft, som kan nå kunskapen om så många sanningar. I hjärtat är det möjligt att bana väg åt Herren, att staka ut en rak stig, för att Guds ord och vishet skall kunna gå där. Med ett hederligt handlande och oförvitliga verk skall ni bana väg åt Herren, göra stigen jämn, så att Guds Ord må vandra inom er utan att snubbla och ge er kunskap om sina mysterier och sin sanning.

Den heliga Skrift säger oss att helgelsens storartade verk, Tröstarens hemliga och underbara uppgift, genomförs i själen och kroppen. Vet ni inte att era kroppar är Kristi lemmar? - utbrister Aposteln - Skall jag ta Kristi lemmar och göra dem till en skökas lemmar? Nej! Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den helige Anden, som ni har inom er och som ni har fått från Gud? Ni tillhör inte er själva. Gud har köpt er till ett högt pris. Ära då Gud med er kropp.

Medlen för att segra

Låt oss se vilka medel vi kristna alltid förfogar över för att segra i vår kamp för att bevara oss kyska: inte som änglar, utan som sunda, starka, normala män och kvinnor! Jag högaktar änglarna av hela min själ, en djup vördnad förenar mig med denna Guds härskara; men jag tycker inte om att jämföra oss med dem, för änglarna har en annan natur än vi, och att likställa dessa båda vore en oordning.

I många miljöer har en liderlig stämning blivit allmänt förhärskande, vilken tillsammans med förvirringen i fråga om trosläran får många att rättfärdiga vilka perversioner som helst eller att åtminstone visa den mest likgiltiga tolerans för allt slags lättfärdiga seder.

Vi måste vara så rena som möjligt i fråga om kroppen, utan att vara rädda, för sexualiteten är något heligt och ädelt - deltagande i Guds skaparkraft -, skapad för äktenskapet. Och så, rena och utan fruktan, kommer ni att med ert uppträdande vittna om att den heliga renheten är möjlig och vacker.

Framför allt skall vi anstränga oss för att förfina vårt samvete, förkovra oss så mycket som möjligt tills vi är säkra på att vi inhämtat en god utbildning, och samtidigt skilja mellan ett finkänsligt samvete - som är en sann nåd från Gud - och ett samvete med skrupler, vilket är någonting helt annat.

Vårda er kyskhet med omsorg, och även de andra dygder som slår följe med kyskheten -anständigheten och blygsamheten - som skyddar den. Ta inte lätt på sådana regler som är så effektiva för att man skall kunna fortsätta att vara värdig att stå i Guds åsyn: att noga vaka över sinnena och hjärtat; att visa mod - modet att vara feg - för att undfly tillfället; att ofta ta emot sakramenten, i synnerhet den sakramentala bikten; fullständig uppriktighet i den personliga andliga vägledningen; samt ånger, botfärdighet och gottgörelse efter våra fel. Allt detta tillsammans med en öm andakt till vår Fru, så att hon för oss skall utverka ett heligt och rent liv som en gåva från Gud till oss.