Texter på ämnet

I detta sammanhang är det lämpligt att dra sig till minnes och betrakta en episod som tydligt visar de första kristnas fantastiska apostoliska spänst. Det hade ännu inte gått en fjärdedels århundrade sedan Jesu himmelsfärd och i många städer och byar spreds hans rykte redan. Till Efesos anländer en man vid namn Apollos, han var en bildad man, väl insatt i skrifterna. Han hade fått kunskap om Herrens väg, och han predikade med glöd och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes-dopet.

Kristi ljus hade redan börjat upplysa den mannens förstånd: han hade hört talas om Kristus och han förkunnade Honom för andra. Men han hade ännu kvar en bit väg att tillryggalägga, för att få en djupare kunskap, för att omfatta hela tron och verkligen älska Herren. Ett gift par, Aquila och Priscilla, som båda var kristna, hör honom tala och förblir varken overksamma eller likgiltiga. De får inte för sig att tänka: han kan redan tillräckligt mycket det är inte vår sak att undervisa honom. Eftersom de var människor med en äkta apostolisk iver, gick de fram till Apollos, tog sig an honom och gav honom ännu noggrannare kunskap om Guds väg.

Beundra även hur den helige Paulus handlar. Han är fängslad för att ha kungjort Kristi lära och förlorar inte ett tillfälle till att sprida Evangeliet. Inför Festus och Agrippa tvekar han inte att uppge att tack vare Guds hjälp ända till denna dag kan jag stå som vittne inför både hög och låg, och vad jag talar om är ingenting annat än vad profeterna och Mose har förutsagt: att Messias måste lida och att han som den förste som uppstod från de döda skulle förkunna ljuset både för vårt folk och för hedningarna.

Aposteln håller inte tyst, han döljer inte sin tro eller sin apostoliska propaganda som hade givit upphov till hans förföljares hat: han fortsätter att kungöra alla folks frälsning. Och med ett underbart mod vänder han sig direkt till Agrippa: Tror du på profeterna, kung Agrippa? Jag vet att du tror. När Agrippa kommenterar att det går fort för dig att få mig till kristen, svarade Paulus: Gud give att inte bara du utan alla som i dag lyssnar på mig blir sådana som jag - men utan de här bojorna.