Texter på ämnet

Om vi mediterar över denna den helige Paulus text ur ett övernaturligt perspektiv, kommer vi att förstå att vi inte har någon annan utväg än att arbeta i alla människors tjänst. Allt annat vore egoism. Om vi ser på vårt liv med ödmjukhet, kommer vi tydligt att se att Herren inte bara har skänkt oss trons nåd, utan även talanger och färdigheter. Var och en av oss är oefterliknelig: vår Fader har skapat oss en och en, och skänkt sina barn ett antal olika gåvor. Vi måste sätta dessa talanger, dessa egenskaper, i allas tjänst: använda dessa Guds gåvor som redskap för att hjälpa andra att upptäcka Kristus.

Tro inte att denna iver är någonting extra, en filigran som placeras utanpå vårt liv som kristna. Om jästen inte orsakar jäsning, ruttnar den. Jästen kan antingen försvinna genom att jäsa degen eller som ett offer för ineffektivitet och egoism. Vi gör inte Gud vår Herre någon tjänst då vi hjälper andra att lära känna Honom: Ty att jag sprider evangeliet är inget att vara stolt över, jag är ju tvungen till det. Ve mig om jag inte förkunnar evangeliet!

Om du skulle falla för frestelsen att fråga dig själv: "Vem tvingar mig egentligen att göra det här?", skulle jag svara dig att den som tvingar - ber - dig är Kristus själv. Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd. Dra inte några bekväma slutsatser: "Jag duger inte, det finns andra som kan göra det här; sådana här uppgifter är inte någonting för mig". Nej, det finns inte några andra som kan göra det här; om du kan säga så, så kan alla andra göra det också. Kristi bön är riktad till alla kristna, till varje kristen. Ingen är undantagen på grund av sin ålder, sin hälsa eller sitt yrke. Det finns inga ursäkter som håller. Antingen ger vi frukt i form av apostolat, eller så kommer vår tro att vara steril.