Texter på ämnet

Jag har många gånger påmint er om en rörande scen ur Evangeliet: Jesus befinner sig i Petri båt, varifrån Han har talat till folket. Folkmassan som följer Honom har uppväckt längtan efter själar som förtär hans hjärta och den gudomlige Mästaren vill att lärjungarna skall dela hans iver. Efter att ha befallt att de skall ro ut på djupt vatten - Duc in altum! - uppmanar Han Petrus att lägga ut näten för att fiska.

Jag avser inte just nu att uppehålla mig vid någon av de mycket lärorika detaljerna i denna episod. Jag vill att vi tillsammans skall betrakta hur den främste av apostlarna reagerade på undret: Lämna mig, Herre, jag är en syndare. Det är en sanning som utan minsta tvivel ger en utmärkt bild av den situation som var och en av oss befinner sig i. Men trots det kan jag försäkra er om att jag, efter att i mitt liv ha bevittnat så många nådens underverk utförda av människohänder, blir alltmer benägen att utbrista: Herre, gå inte ifrån mig, för utan dig kan jag inte göra någonting gott.

Just därför förstår jag mycket väl biskopens av Hippo ord, som är en underbar hyllning till friheten: Gud, som skapade dig utan din hjälp, kan inte frälsa dig utan din hjälp. Var och en av oss, även du och jag, har nämligen alltid möjligheten - den sorgliga möjligheten - att göra uppror mot Gud, att förkasta Honom - kanske genom vårt handlande eller genom att ropa: Honom vill vi inte ha till kung.

Jag vill påminna er om att om ni är uppriktiga, om ni visar er som ni är, om ni blir gudomliggjorda på ödmjukhetens och inte högmodets grund, så kommer ni och jag att vara trygga under alla förhållanden. Vi kommer alltid att kunna tala om segrar och kalla oss segrare. Det kommer att vara segrar som äger rum i vårt innersta, av kärlek till Gud, och skänker själen lugn, lycka och förståelse.

Ödmjukheten kommer att driva på oss så att vi utför storverk; men ett villkor är att vi inte förlorar medvetenheten om vår ringhet ur sikte och att vår övertygelse om vår arma nöd växer för var dag som går. Medge utan att tveka att du är en tjänare som är skyldig att utföra ett stort antal tjänster. Stoltsera inte med att kallas Guds son - låt oss erkänna nåden, men inte glömma vår natur -; bli inte inbilsk om du har tjänat väl, för du har gjort det du var skyldig att göra. Solen utför sin uppgift, månen lyder; änglarna utför sina uppdrag. Det redskap som Herren valde för hedningarna säger följande: Jag är inte värdig att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds Kyrka (1 Kor 15:9) … Inte heller vi skall eftersträva att bli lovordade för våra alltid ynkliga förtjänster.