Texter på ämnet

Någon av er kanske tror att jag bara vänder mig till några få utvalda. Lura inte er själva så lätt, av feghet eller bekvämlighet! Var i stället medvetna om Guds angelägna kallelse till var och en att bli en annan Kristus, ipse Christus, Kristus själv. Med andra ord, att det är angeläget att hela vårt uppträdande skall stämma överens med trons normer, för vår helighet - den helighet vi bör sträva efter - är inte någon andra klassens helighet, det finns ingen sådan. Det främsta krav som ställs på oss - som är helt förenligt med vår natur - är att vi älskar: kärleken är det band som ger fullkomlighet, den kärlek som vi skall utöva i enlighet med de krav som Herren själv uttryckligen har ställt - Du skall älska din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd - utan att förbehålla oss själva någonting. Just detta är helighet.

Ni kan ur detta perspektiv vara övertygade om att om vi verkligen vill följa Herren nära och uppriktigt tjäna Gud och hela mänskligheten, måste vi på allvar lösgöra oss från oss själva: från förnuftsgåvor, hälsa, ära, ädla ambitioner, segrar och framgångar.

Jag menar också - för ditt beslut måste sträcka sig ända dit - de rena ambitioner med vilka vi uteslutande försöker ge all ära till Gud och prisa Honom. Vi bör rätta vår vilja efter följande klara och tydliga regel: att ständigt säga "Herre, jag vill det här eller det där endast om det behagar dig, varför skulle jag annars vilja det?" Därigenom tillfogar vi den egoism och fåfänga som ständigt försöker slingra sig in i varje samvete en dödsstöt; samtidigt uppnår vi sann själsfrid, och lösgör oss så till den grad att vår gemenskap med Gud blir allt starkare och djupare.

För att efterlikna Jesus Kristus får hjärtat inte vara fäst vid någonting alls. Om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det. Vad hjälper det en människa om hon vinner världen men måste betala med sitt liv? Den helige Gregorius gör följande kommentar: Att lösgöra sig från saker skulle inte räcka om vi inte även avstår från oss själva. Men … vart går vi utanför oss själva? Vem är beredd att lösgöra sig till och med från sig själv?

Var medvetna om att vår situation som fallna syndare skiljer sig från vår situation som människor formade av Gud. Vi har skapats på ett sätt men befinner oss i ett annat tillstånd av egen förskyllan. Låt oss avstå från det vi har blivit genom att synda och låt oss kvarstå sådana som vi har blivit genom nåden. På så sätt avstår den högmodige från sig själv, om han efter att ha omvänt sig till Kristus blir ödmjuk; om en liderlig människa ändrar sitt liv och lever kyskt, avstår han från sig själv sådan han var innan; om en girig upphör att sträva efter rikedom och börjar ge av sina egendomar i stället för att tillskansa sig andras egendom, har han förvisso avstått från sig själv.

Jag döljer inte att det under dessa år har funnits personer som med uppriktig smärta har sagt till mig: Fader, jag vet inte vad som händer med mig, jag känner mig trött och kall; tidigare kände jag mig säker och rättfram i mitt fromhetsliv, men nu känns det som om jag spelade teater … Nå, till dem som befinner sig i en sådan situation och till alla er svarar jag: Teater? Utmärkt! Herren leker med oss som en far med sina barn.

Det står att läsa i den heliga Skrift: ludens in orbe terrarum, att han leker över hela världen. Men Gud överger oss inte, för omedelbart därefter står det: deliciae meae esse cum filiis hominum, jag har min lust bland människors barn. Herren leker med oss! Och när vi får för oss att vi spelar teater för att vi känner oss kalla, håglösa, när vi känner oss modstulna och viljelösa, när det känns svårt att göra våra plikter och uppnå de andliga mål som vi hade föresatt oss, är stunden inne att tänka på att Gud leker med oss och förväntar sig att vi skall kunna spela vår teater med bravur.

Jag har ingenting emot att berätta för er att Herren ibland har förlänat mig många ynnestbevis, men vanligtvis kämpar jag i motvind. Jag följer min levnadsplan för att jag måste göra det, av kärlek, inte för att jag tycker om det. Men, Fader, kan man spela teater med Gud? Är inte det hyckleri? Var lugn! Det är dags för dig att delta i en mänsklig komedi med en gudomlig åskådare. Härda ut, för Fadern, Sonen och den helige Ande betraktar din komedi; gör allt av kärlek till Gud, för att behaga Honom, även om det är ansträngande.

Vad vackert det är att vara Guds gycklare! Vad vackert det är att spela denna teater av kärlek, med offervilja, utan någon egen tillfredsställelse, för att glädja vår Fader Gud som leker med oss! Ställ dig inför Herren och anförtro dig åt Honom: jag har ingen lust att ägna mig åt det här, men jag uppoffrar det för dig. Och ägna dig verkligen åt ditt arbete, även om du tycker att det är teater. En sådan välsignad teater! Jag försäkrar dig om att det inte är fråga om hyckleri, för hycklare behöver publik för sin pantomim. Däremot är vår teaters åskådare - låt mig upprepa det - Fadern, Sonen och den helige Ande, den heliga Jungfrun, den helige Josef och himlens alla änglar och helgon. Vårt inre liv är inte något annat skådespel än detta: det är Kristus som går förbi quasi in occulto, liksom i hemlighet.

Jubilate Deo. Exsultate Deo adiutori nostro. Lova Gud, höj glädjerop till Gud som är vår ende hjälpare. Jesus, den som inte förstår det vet ingenting om kärlek, synd eller elände! Jag är en stackars människa och förstår mig på synder, kärlek och elände. Vet ni vad det innebär att lyftas ända upp till Guds hjärta? Kan ni förstå att en människa kan stå inför Herren, öppna sitt hjärta för Honom och beklaga sig inför Honom? Jag beklagar mig exempelvis när han tar till sig unga människor som hade kunnat tjäna Honom och älska Honom många år till på jorden; jag förstår det inte. Men jag beklagar mig med förtröstan, för jag vet att om jag inte längre skulle stödja mig på Guds armar, skulle jag snubbla direkt. Därför tillägger jag omedelbart, långsamt, medan jag accepterar Himlens planer: må Guds rättvisa och älskvärda vilja ske, uppfyllas, lovas och äras över allting. Amen. Amen.

Det är det handlingssätt som Evangeliet lär oss, det är helig slughet och källan till effektivitet i vårt apostoliska arbete. Det är källan till vår kärlek och den frid som tillkommer oss som Guds barn, den väg genom vilken vi kan sprida tillgivenhet och sinnesfrid till människorna. Det är bara längs denna väg som vi kommer att sluta våra dagar i Kärleken, efter att ha helgat vårt arbete och i arbetet sökt den gömda lyckan i de ting som rör Gud. Vi kommer att uppträda med barns heliga fräckhet och avvisa den falska skam - hyckleriet - som kännetecknar vuxna, som är rädda för att återvända till sin Fader efter att ha upplevt misslyckandet i ett fall.

Jag avslutar med Herrens hälsning som vi hör i dagens Evangelium: pax vobis! Frid åt er alla… Lärjungarna blev glada när de såg Herren, den Herre som följer oss längs vägen till Fadern.