Texter på ämnet

Varför tar du illa upp av dessa osanna rykten som är i omlopp om dig? Du skulle handla mycket värre än så om Gud övergav dig. Var ståndaktig i det goda och ryck på axlarna.

Du är nyfiken och snokande, en påflugen sladdertacka.

Skäms du inte över att vara så omanlig till och med i dina brister?

Var manlig. Och förändra din längtan efter att veta allt om alla till en längtan - som du förverkligar - efter självkännedom.

Var tacksam för den heliga avsky som du känner för dig själv som om den vore en speciell ynnest.

Fatta en fast och orubblig föresats: när folk berömmer och ärar dig, tänk då på allt det som du skäms för och som får dig att rodna.

Bara detta tillkommer dig. Lov och ära tillhör Gud.

Förströelse. Du behöver roa dig! … Så du spärrar upp ögonen för att kunna ta emot all världens synintryck ordentligt, när du inte kisar på grund av din närsynthet … Slut ögonen helt! Skaffa dig ett inre liv, så kommer du att se en bättre och nyare världs härlighet, fylld av oanade färger och konturer. Du kommer att umgås med Gud … bli medveten om ditt elände … och du kommer att bli gudomliggjord … med en delaktighet i Guds natur som genom att föra dig närmare din Fader förstärker ditt broderliga sinne gentemot dina medmänniskor.

Ta den hopplöshet som kommer av insikten om ditt elände och kasta den långt ifrån dig. Det är sant: vad gäller ekonomisk prestige är du en nolla …, socialt sett är du också en nolla … Även vad gäller dina dygder är du en nolla och en nolla till i fråga om begåvning … Men till vänster om dessa nollor står Kristus … Och vilket enormt tal blir inte det!

När du hör applåderna för din seger, så se till att även minnas skratten som dina misslyckanden orsakade.

Eftersträva inte att glänsa som en förgylld vindflöjel på en hög byggnad. Hur mycket den än glänser, och hur högt den än befinner sig, så saknar den betydelse för byggnadens hållfasthet.

Var snarare som en gammal kvadersten dold i grunden, under jorden, där ingen ser dig. Tack vare dig störtar inte huset samman.

Herre Jesus, ju mer de höjer mig till skyarna, desto mer måste Du ödmjuka mig i mitt hjärta och låta mig inse vad jag har varit, och vad jag kommer att bli om Du lämnar mig ensam.

Glöm inte att du är … en soptunna. Om det händer att den gudomlige Trädgårdsmästaren tar dig, skurar och rengör dig … och fyller dig med underbara blommor … så får varken deras doft eller färg, som förskönar din fulhet, göra dig stolt.

Var ödmjuk. Är du inte medveten om att du är en soptunna?

När du ser dig själv som du är, måste du tycka att det är naturligt att man föraktar dig.

Om du kände dig själv, skulle du vara glad åt förakt och ditt hjärta skulle gråta över högaktning och beröm.

Om du skulle följa ditt hjärtas och ditt förnufts impulser, så skulle du ständigt ligga med ansiktet mot marken som en smutsig, ful och avskyvärd mask … inför denne Gud som står ut med så mycket från dig.

Du … högmodig? Varför då?