Texter på ämnet

Begrav genom botgöring dina underlåtelser, förolämpningar och synder i den djupa grop som din ödmjukhet grävt. Så gräver även bonden ner rutten frukt, torra kvistar och fallna löv vid rötterna på det träd som de växte på. Det som har varit ofruktbart, eller rentav skadligt, bidrar sedan effektivt till ny fruktbarhet.

Lär dig att vinna ny styrka ur dina fall, att ur döden vinna liv.

Sorg, nedslagenhet. Det förvånar mig inte. Det är det dammoln som virvlat upp efter ditt fall. Nu räcker det! Har nådens vind kanske inte blåst detta moln långt bort? Och din sorg - om du inte sätter dig till motvärn mot den - skulle mycket väl kunna vara ditt högmods skynke. Trodde du kanske att du var fullkomlig och utan synd?

Du har kämpat väl … trots att du fallit djupt. Du har kämpat väl för att du har ödmjukat dig, för att du åter har kommit på benen, för att du har fyllts av hopp och hoppet har fört dig tillbaka till Kärleken.

Titta inte så förvånat på mig: du har kämpat väl! Du har rest dig från marken: Surge⁷, ljöd en mäktig röst, et ambula⁸ : Och nu - till verket!

Jaha. Än sen då? Jag förstår helt enkelt inte hur du kan dra dig tillbaka från detta arbete för själarna - om det inte är på grund av dolt högmod. Du tror att du är perfekt - bara för att Guds eld som drog dig till sig inte bara ger det ljus och den värme som hänför dig, utan ibland även får svaga instrument att ryka.

Det skall inte smärta dig att de ser dina fel. Att du kan kränka Gud och ge ett dåligt exempel är vad som skall smärta dig.

För övrigt får de gärna veta hur du är och förakta dig.Var inte ledsen över att du inte är någonting, just därför måste Jesus fylla dig med allting.

Du är smutsigt och nedfallet damm. Även om den helige Andes fläkt lyfter dig över alla jordens ting och får dig att glänsa som guld genom att i höjden låta ditt elände reflektera Rättvisans Sols suveräna strålar, så får du inte glömma ditt eget tillstånds fattigdom.

Ett ögonblicks högmod skulle kasta dig tillbaka till marken och i stället för att vara ljus skulle du åter bli dy.

Erkänn ödmjukt din svaghet, så att du tillsammans med aposteln Paulus kan säga: Cum enim infirmor, tunc potens sum - Ty när jag är svag, då är jag stark.

Fader, hur kan du stå ut med denna smuts, frågade du mig efter en ångerfull bikt.

Jag tystnade och tänkte att om din ödmjukhet får dig att se dig själv på det sättet - som smuts, en sophög! - så kan vi fortfarande göra någonting stort av dina brister.

Ännu ett fall, och ett rejält sådant! … Förtvivla? Nej, ödmjuka dig och åkalla genom Maria, din Moder, Jesu barmhärtiga kärlek. Ett miserere²⁰ och upplyft ditt hjärta! Och börja om igen.

Ditt fall är mycket djupt! Börja att lägga grunden där nere. Var ödmjuk. Cor contritum et humiliatum, Deus, non despicies - Ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, inte förakta.

När du vill göra någonting bra, mycket bra, slutar det med att du gör det sämre än vanligt. Gör dig ödmjuk inför Jesus och säg till honom: Ser du hur dåligt jag lyckas med allt? Och om du inte hjälper mig mycket, så kommer jag att lyckas ännu sämre!

Ha medlidande med ditt barn: Varje dag skulle jag vilja skriva en stor sida i mitt livs dagbok … men jag är så klumpig att om Mästaren inte för min hand så blir det inte några vackra bokstäver, utan bara klotter och plumpar som man inte kan visa för någon.

Från och med nu, Jesus, skall vi alltid skriva tillsammans.