Texter på ämnet

Du inser att du är eländig. Det är du faktiskt. Trots det - eller rent av just därför - sökte Gud dig.

Han använder sig alltid av otillräckliga redskap: för att man skall se att "verket" är hans.

Av dig begär han endast följsamhet.

Varför har du fortfarande förbehåll i ditt hjärta? Om du inte ger dig själv helt och hållet, är det meningslöst att du försöker föra någon annan till Honom.

Du är inte mycket till redskap.

Var ett redskap: av guld eller stål, av platina eller järn … stort eller litet, fint eller grovt… Alla är användbara, vart och ett har sitt eget syfte.

Det är så i fråga om materiella föremål: vem kan påstå att snickarens såg gör mindre nytta än kirurgens skalpell? Din plikt är att vara ett redskap.

Jaha. Än sen då? Jag förstår helt enkelt inte hur du kan dra dig tillbaka från detta arbete för själarna - om det inte är på grund av dolt högmod. Du tror att du är perfekt - bara för att Guds eld som drog dig till sig inte bara ger det ljus och den värme som hänför dig, utan ibland även får svaga instrument att ryka.

Arbete … det finns så det räcker. Redskapen får inte mögla. Det finns visst normer för att förebygga mögel och rost. Det gäller bara att tillämpa dem.

Det är dags att du gör dig kvitt dina stolta tankar. Du är som en pensel i konstnärens hand. Ingenting mer.

Vad tjänar en pensel till, om den inte låter konstnären arbeta?

Lyd som ett redskap i konstnärens hand lyder - det stannar inte upp för att fundera kring varför det gör det ena eller det andra - och var säkra på att man aldrig kommer att beordra er att göra något som inte är gott eller till Guds ära.

Man sade till mig att du har "charm", en särskild talang för att föra med folk på din väg.

Tacka Gud för denna gåva: att vara ett redskap för att leta efter redskap.