Texter på ämnet

Du var en av dem som brukar säga: "Allt eller inget". Och eftersom du ingenting kunde … så synd!

Börja kämpa ödmjukt för att sätta eld på din tarvliga och småsinta hängivelse, så att den "helt och fullt" blir verklighet.

Det är sant: Vi är inte värda någonting, vi är ingenting, vi kan ingenting, vi har ingenting. Och mitt i vardagsslitet saknas det heller inte hinder, frestelser … Men dina bröders "glädje" kommer att övervinna alla svårigheter, så snart du åter är tillsammans med dem, för att du kommer att se dem stadigt lutade mot honom: quia Tu es Deus fortitudo mea - Ty du, Gud, är vårt värn.

Det är mycket bekvämt att säga: "Jag duger inte, jag lyckas inte - vi lyckas inte - med någonting". Även om man bortser från att det inte är sant, så döljer sådan pessimism en mycket stor lättja … Det finns saker som du gör bra, och saker som du gör dåligt. Låt de förra göra dig glad och hoppfull: och ta upp - utan att låta dig nedslås - kampen mot de senare för att förbättra saker och ting. Då kommer de att lyckas.

Du befinner dig i en situation som du tycker är ganska märklig. Å ena sidan känner du dig feg, när du vänder dig inåt. Å andra sidan känner du dig säker, styrkt, när du vänder dig uppåt.

- Oroa dig inte. Det är ett tecken på att du känner dig själv bättre, och - vilket verkligen är viktigt! - att du känner Honom bättre.

Vilken lust många människor har att reformera!

Vore det inte bättre om vi alla, var och en av oss, reformerade oss själva för att troget uppfylla det man har befallt oss?

I våra själar måste vi odla fram en verklig skräck för synden. Herre - upprepa det med ett ångerfullt hjärta - låt mig aldrig mer förolämpa dig!

Men bli inte rädd när du märker tyngden av din stackars kropp och av mänskliga lidelser: det vore dumt och naivt barnsligt om du nu skulle upptäcka att det finns "sådant". Ditt elände är inte ett hinder, utan en sporre för att du skall förena dig ännu mer med Gud, för att du skall söka honom ihärdigt, ty han renar oss.

Det är mycket stort att veta att man inte är någonting inför Gud, för så är det.

Övertygelsen om att du är av "dåligt virke" - din självkännedom - kommer att leda till att du reagerar övernaturligt, så att glädjen och friden får allt djupare rötter i din själ inför förödmjukelser, förakt, förtal …

Efter att ha sagt fiat - Herre, det får bli som du vill - måste du reagera så här inför sådana företeelser: "Har han bara sagt det? Det märks att han inte känner mig, hade han gjort det, så hade han säkert inte varit lika kortfattad."

Eftersom du är övertygad om att du förtjänar en sämre behandling, kommer du att vara tacksam mot den där personen och du kommer att glädjas åt något som hade fått andra att lida.

Ju högre upp en staty är placerad, desto hårdare och farligare blir stöten när den faller.

Var ständigt mera ödmjuk när du går till din andliga vägledning - och gör det punktligt, för även det är ödmjukhet.

Tänk på - och du har inte fel, för där talar Gud till dig - att du är som ett litet barn, ett ärligt barn, som man lär att tala, att läsa, att känna igen blommor och fåglar, att uppleva glädje och sorg, att vara uppmärksam på var någonstans det sätter fötterna.

"Jag fortsätter att vara en stackars sate" sade du till mig.

Men förut kändes det riktigt illa när du insåg det! Nu vänjer du dig däremot - utan att bli likgiltig och utan att ge vika - vid att le och att fortsätta att börja om din kamp med ständigt större glädje.

Om du är sansad och ödmjuk har du säkert lagt märke till att man aldrig upphör att lära sig … Just så förhåller det sig i detta liv. Även de mest lärda har något att lära sig, ända till livets slut, annars upphör de att vara lärda.

När man endast och uteslutande arbetar för Guds ära gör man allting naturligt, enkelt, som någon som har bråttom och inte kan uppehålla sig vid "stora festligheter" för att inte gå miste om umgänget - som är unikt och ojämförligt - med Gud.

Vänj dig vid att hänföra allt till Gud.

Bara de ser mina goda gärningar! … Men märker du inte att det verkar som om du bär dem i en korg med skräp, för att man skall se dina goda egenskaper?

Dessutom, glöm inte den andra delen av Jesu uppmaning: "och prisar er fader i himlen".

Det är taktlöst, barnsligt och dumt att säga älskvärda saker om andra och att berömma deras goda egenskaper när de själva är närvarande.

- Så främjar man fåfänga och så riskerar man att "stjäla" ära från Gud, som man har att tacka för allt.

Sträva inte efter att bli lovordad. Tänk istället på dina skyldigheter, hur du skall uppfylla dem effektivt och med vilka medel. - Då kommer du inte att sträva efter att erhålla ämbeten, och om något dyker upp så kommer du att ta det för vad det är: en börda att bära i människornas tjänst.