Texter på ämnet

Om blotta närvaron av en betydelsefull och aktningsvärd person räcker för att de närvarande skall uppföra sig bättre, hur kan det då vara möjligt att Guds ständiga närvaro, som når överallt och som våra själsförmögenheter är medvetna om och tacksamt älskar, inte alltid gör att våra ord, gärningar och känslor blir bättre? Hur noggrant skulle vi inte avsluta alla våra göromål, hur annorlunda skulle vi inte reagera om sanningen att Gud ser oss vore djupt inskriven i våra samveten, om vi insåg att allt vårt arbete, absolut allt - ingenting undgår hans blick - sker inför Honom! Och detta är den hemlighet bakom all helighet som jag har predikat så många år: Gud har kallat alla till att efterlikna Honom; och såväl ni som jag har kallats för att vi medan vi lever mitt i världen - som mannen på gatan! - skall kunna sätta Kristus vår Herre på toppen av all hederlig mänsklig verksamhet.

Nu kan ni förstå ännu bättre att om någon av er inte skulle älska arbetet, sitt eget arbete, om han inte skulle känna sig verkligen engagerad i någon ädel jordisk verksamhet för att helga den, om han saknade ett yrkeskall, så skulle han aldrig på djupet kunna förstå den övernaturliga karaktär av den lära som jag förkunnar, just av den anledningen att han skulle sakna en oundgänglig förutsättning: att vara en arbetare.

Ursäkta min utvikning och låt oss återgå till den röda tråden, fast vi egentligen inte avvikit från ämnet. Ni måste vara övertygade om att yrkeskallet är en väsentlig, oskiljaktig del av vårt liv som kristna. Herren vill att ni skall vara heliga på den plats där ni befinner er, i det yrke som ni har valt, av vilka skäl ni än har gjort det. Jag tycker att alla yrken är goda och ädla - så länge som de inte strider mot Guds lag - och att de kan föras upp till det övernaturliga planet, det vill säga att de kan ledas in i den ström av kärlek som kännetecknar ett Guds barns liv.

Jag kan inte undvika att känna mig något illa till mods när någon som talar med mig om sitt arbete ser ut som ett olyckligt offer och hävdar att det tar si eller så många timmar om dagen, samtidigt som vederbörande i själva verket inte gör hälften så mycket som sina kollegor, vilka när allt kommer omkring kanske bara leds av egoistiska eller i vart fall uteslutande mänskliga motiv. Alla vi som är här och för ett personligt samtal med Jesus har ett mycket konkret yrke: läkare, advokater, ekonomer… Tänk lite på de av era kollegor som utmärker sig för sitt yrkesmässiga anseende, sin hederlighet eller sin hängivna tjänst: ägnar de inte många timmar om dagen - och kanske även om natten - åt sina uppgifter? Har vi kanske inte någonting att lära av dem?

Medan jag talar, granskar jag även mitt eget uppförande. Jag erkänner att jag skäms något när jag ställer de här frågorna och omedelbart vill be Gud om ursäkt, då jag tänker på hur svagt mitt svar är, på hur långt jag är från att utföra den uppgift som Gud har anförtrott åt oss i världen. Kristus - skriver en av kyrkofäderna - har velat att vi skall vara lampor; att vi skall vara lärare för våra medmänniskor; att vi skall vara som jäst; att vi skall leva som änglar bland människor och som vuxna bland barn, som andliga människor bland uteslutande förnuftiga människor; att vi skall vara utsäde; att vi skall bära frukt. Vi skulle inte ens behöva öppna munnen om vårt liv lyste på detta sätt. Ord skulle vara överflödiga, om vi kunde undervisa genom våra handlingar. Det skulle inte finnas en enda hedning, om vi verkligen vore kristna.

Yrkeslivets värde som exempel

Vi får inte begå misstaget att tro att apostolat inte är mer än att visa upp att man utför vissa fromhetsövningar. Du och jag är kristna men vi är även - samtidigt och i en oskiljaktig enhet - medborgare och arbetare som har vissa tydliga plikter som vi måste uppfylla exemplariskt om vi verkligen vill helga oss. Det är Jesus Kristus som manar oss: Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa, sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.

Yrkesarbetet - oavsett vilket - blir ett ljus som lyser för era kollegor och vänner. Därför brukar jag upprepa för dem som ansluter sig till Opus Dei, och påståendet gäller för alla er som lyssnar på mig: jag har inte någon glädje av att någon påstås vara en god son till mig - en god kristen - om det samtidigt sägs att han är en dålig skomakare! Om han inte anstränger sig för att lära sig sitt yrke väl eller att utföra sitt arbete omsorgsfullt kommer han varken att kunna helga det eller offra det åt Herren; att helga sitt vanliga arbete är själva kärnan i en äkta spiritualitet för oss som - försjunkna i timliga verksamheter - är fast beslutna att umgås med Gud.

Kämpa mot det överdrivna eftergivenhet som var och en brukar visa mot sig själv: var krävande mot er själva! Ibland tänker vi alltför mycket på hälsan, på att vila, vilket man inte får försumma just för att det är nödvändigt för att kunna återgå till arbetet med förnyade krafter. Men vila - det skrev jag redan för många år sedan - är inte att inte göra någonting alls. Det är att koppla av med verksamhet som kräver mindre ansträngning.

Vid andra tillfällen är vi, med falska ursäkter, alltför bekväma och glömmer det välsignade ansvar som vilar på våra axlar, vi nöjer oss med att klara skivan, vi låter oss dras med av krystade svepskäl för att rulla tummarna, medan Satan och hans bundsförvanter aldrig tar semester. Lyssna noga till vad den helige Paulus skrev till de kristna som arbetade som slavar och begrunda det: han uppmanade dem att lyda sina herrar, inte som inställsamma ögontjänare, och tillade: var Kristi tjänare som helhjärtat gör Guds vilja. Tjäna villigt och glatt, det gäller ju Herren och inte människor. Vilket utmärkt råd som även du och jag bör följa!

Låt oss be vår Herre Jesus Kristus om ljus och hjälp för att i varje ögonblick upptäcka den gudomliga mening som förvandlar vårt yrkeskall till grunden för vår kallelse till heligheten och till det nav som denna kallelse kretsar kring. I Evangeliet kan ni läsa att Jesus var känd som faber, filius Mariae, hantverkaren, Marias son: även vi måste med helig stolthet visa i handling att vi är arbetare, arbetande män och kvinnor!

Eftersom vi alltid bör uppföra oss som Guds sändebud, måste vi vara väl medvetna om att vi inte tjänar Honom lojalt när vi överger vårt arbete, när vi inte är lika hängivna och självuppoffrande som våra medmänniskor då vi uppfyller våra yrkesplikter, när det finns skäl att utpeka oss som slöa, opålitliga, lättsinniga, slarviga, lata, odugliga … Den som missköter dessa plikter, som kan förefalla vara mindre viktiga, kommer nämligen knappast att kunna segra i de plikter som hänför sig till det inre livet och som med säkerhet är svårare. Den som är trogen i smått är trogen också i stort, och den som är ohederlig i smått är ohederlig även i stort.