Texter på ämnet

Om blotta närvaron av en betydelsefull och aktningsvärd person räcker för att de närvarande skall uppföra sig bättre, hur kan det då vara möjligt att Guds ständiga närvaro, som når överallt och som våra själsförmögenheter är medvetna om och tacksamt älskar, inte alltid gör att våra ord, gärningar och känslor blir bättre? Hur noggrant skulle vi inte avsluta alla våra göromål, hur annorlunda skulle vi inte reagera om sanningen att Gud ser oss vore djupt inskriven i våra samveten, om vi insåg att allt vårt arbete, absolut allt - ingenting undgår hans blick - sker inför Honom! Och detta är den hemlighet bakom all helighet som jag har predikat så många år: Gud har kallat alla till att efterlikna Honom; och såväl ni som jag har kallats för att vi medan vi lever mitt i världen - som mannen på gatan! - skall kunna sätta Kristus vår Herre på toppen av all hederlig mänsklig verksamhet.

Nu kan ni förstå ännu bättre att om någon av er inte skulle älska arbetet, sitt eget arbete, om han inte skulle känna sig verkligen engagerad i någon ädel jordisk verksamhet för att helga den, om han saknade ett yrkeskall, så skulle han aldrig på djupet kunna förstå den övernaturliga karaktär av den lära som jag förkunnar, just av den anledningen att han skulle sakna en oundgänglig förutsättning: att vara en arbetare.

Yrkeslivets värde som exempel

Vi får inte begå misstaget att tro att apostolat inte är mer än att visa upp att man utför vissa fromhetsövningar. Du och jag är kristna men vi är även - samtidigt och i en oskiljaktig enhet - medborgare och arbetare som har vissa tydliga plikter som vi måste uppfylla exemplariskt om vi verkligen vill helga oss. Det är Jesus Kristus som manar oss: Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa, sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.

Yrkesarbetet - oavsett vilket - blir ett ljus som lyser för era kollegor och vänner. Därför brukar jag upprepa för dem som ansluter sig till Opus Dei, och påståendet gäller för alla er som lyssnar på mig: jag har inte någon glädje av att någon påstås vara en god son till mig - en god kristen - om det samtidigt sägs att han är en dålig skomakare! Om han inte anstränger sig för att lära sig sitt yrke väl eller att utföra sitt arbete omsorgsfullt kommer han varken att kunna helga det eller offra det åt Herren; att helga sitt vanliga arbete är själva kärnan i en äkta spiritualitet för oss som - försjunkna i timliga verksamheter - är fast beslutna att umgås med Gud.

Av kärlek till Gud, av kärlek till människorna och för att bejaka vårt kristna kall måste vi ge ett gott exempel. Ni får inte väcka anstöt, inte ens skuggan av ett tvivel beträffande att Guds barn skulle kunna vara veka eller odugliga, ni får inte vilseledda andra … Ert uppträdande bör återspegla de normer och det beteende som kännetecknar ansvariga människor. Bonden som plöjer sin mark och ständigt upplyfter sitt hjärta till Gud, snickaren, smeden, tjänstemannen, akademikern - kort och gott, alla kristna - bör vara föredömen för sina kollegor, utan högmod, för i djupet av vår själ är vi väl medvetna om att det bara är om vi förtröstar på Honom som vi kan segra: på egen hand kan vi inte ens lyfta ett halmstrå från marken. Därför bör var och en i sitt arbete, på sin plats i samhället, känna sig skyldig att utföra ett Guds arbete som överallt sår Herrens frid och glädje. En fullkomlig kristen för alltid med sig frid och glädje. Frid för att han känner sig i Guds närvaro, glädje för att han känner sig omgiven av Guds gåvor. En sådan kristen är verkligen en kunglig människa, en helig Guds präst.

Stå därför fasta och orubbliga - det är åter den helige Paulus som talar - mina kära bröder, och ge ut er helt i arbetet för Herren. Ni vet ju att han inte låter er möda bli förspilld. Förstår ni? Då vi utövar vårt yrke och är fast beslutna att helga det, aktualiseras en lång rad dygder: själsstyrka, eftersom vi skall härda ut i arbetet trots de svårigheter som naturligtvis finns, utan att någonsin låta oss övermannas av dess tyngd; måttfullhet eftersom vi skall hänge oss utan förbehåll och besegra bekvämlighet och egoism; rättvisa eftersom vi skall uppfylla våra plikter gentemot Gud, samhället, familjen och kollegorna; klokhet eftersom vi i alla situationer skall veta vad som är lämpligt och skrida till verket utan dröjsmål … Och allt detta, jag upprepar, skall vi göra av kärlek, med en levande och angelägen ansvarskänsla för resultatet av vårt arbete och dess apostoliska betydelse.

Kärlek består i gärningar, inte blott i vackra ord, säger ett folkligt ordspråk, och det finns ingenting att tillägga.

Herre, skänk oss din nåd. Öppna dörren till verkstaden i Nasaret, så att vi kan lära oss betrakta dig, din heliga moder Maria och den helige patriarken Josef - som jag vördar och älskar så mycket - och se hur ni alla tre hängivet lever ett liv av heligt arbete. Våra stackars hjärtan kommer att känna sig rörda: vi kommer att söka dig och finna dig i vardagens arbete, som du vill att vi skall omvandla till Guds verk, till ett verk av kärlek.

Han närmar sig fikonträdet: han närmar sig dig och han närmar sig mig. Jesus, som hungrar och törstar efter själar. Från korset ropade han: sitio!, jag törstar. Han törstar efter oss, vår kärlek, våra själar och alla de själar som vi bör föra till Honom längs korsets väg, som är odödlighetens och den himmelska härlighetens väg.

Han kom fram till fikonträdet men hittade ingenting annat på det än blad. Det är beklagligt. Är det så i vårt liv? Är det så sorgligt att vi saknar tro, en ödmjukhetsiver, (*) att vi varken gör några uppoffringar eller utför några gärningar? Är det så att vi bara har en kristen fasad, men inte ger frukt? Det vore fruktansvärt. För Jesus befaller: Aldrig någonsin skall du bära frukt. Och med en gång vissnade trädet. Vi blir nedstämda av detta stycke i den heliga Skrift, samtidigt som det sporrar oss till att upptända vår tro, att leva i överensstämmelse med tron, så att vi alltid skall bära frukt åt Kristus.

Vi får inte bedra oss: vår Herre är aldrig beroende av våra mänskliga överläggningar; våra ambitiösaste projekt är barnlekar för Honom. Han vill ha själar, han vill ha kärlek; han vill att alla skall söka sig till Honom för att i all evighet njuta av hans rike. Vi bör arbeta mycket på jorden; vi bör arbeta väl, för det är våra vanliga uppgifter som vi skall helga. Men vi får aldrig glömma att göra det för Gud. Om vi gjorde det för oss själva, av högmod, skulle vi bara frambringa löv: varken Gud eller människorna skulle finna någon sötma på vårt träd, trots all grönska.

(*) Det spanska originalet använder uttrycket "vibración de humildad"; "en ödmjukhetsiver" är översättarens försök att fånga författarens sinnrika nyskapelse (övers.anm.).

Herren har inte skapat oss för att bygga en stad som består här, för denna värld är vägen till nästa, som är en boning utan sorger. Likväl skall vi som är Guds barn inte vända oss bort från de jordiska verksamheter som Gud har insatt oss i för att helga dem, för att impregnera dem med vår heliga tro, den enda som för med sig verklig frid och äkta glädje till människorna och alla olika miljöer. Detta har jag konstant predikat sedan 1928: det är angeläget att kristna samhället, att föra ett övernaturligt perspektiv till alla samhällsgrupper, så att vi alla anstränger oss för att föra upp vardagens göromål, det egna yrket, till nådens ordning. Därigenom kommer alla mänskliga verksamheter att upplysas av ett nytt hopp, som går bortom tiden och det världsligas förgänglighet.

Genom dopet blir vi bärare av Kristi ord, som lugnar, upptänder och ger ro åt våra sårade samveten. Och för att Herren skall verka i oss och genom oss måste vi säga till Honom att vi är beredda att kämpa varje dag, även om vi känner oss slappa och odugliga, även om vi känner den väldiga tyngden av vårt personliga elände och vår egen arma svaghet. Vi bör upprepa att vi förtröstar på Honom, på hans bistånd, om det behövs som Abraham, där allt hopp var ute. Då kommer vi att arbeta med ny iver och lära folk att reagera med ro, fria från hat, misstro, okunskap, missförstånd och pessimism, för Gud förmår allt.