Texter på ämnet

Nu förstår jag tydligt att den "heliga oförskämdheten" har djupa rötter i Evangeliet! Gör Guds vilja … och tänk på hur Jesus förtalades, bespottades, örfilades, fördes inför ynkliga människors domstolar … och teg! Föresats: att böja huvudet inför förolämpningar och - samtidigt som man räknar med den förnedring som utan tvekan kommer - fortsätta i det gudomliga uppdrag som vår Herres barmhärtiga Kärlek har velat anförtro åt oss.

Du förstår det arbete som utförs …, du tycker det är bra (!). Men du ser noga till att inte medarbeta, och än noggrannare ser du till att andra inte skall se eller tro att du medarbetar.

- Du är rädd för att de skall tro att du är bättre än du är!, har du sagt till mig. Är det kanske inte snarare så att du är rädd för att Gud och människor kommer att kräva av dig att du skall vara mera konsekvent?

Du skriver till mig att du efter många om och men har biktat dig och känt dig förödmjukad av att - så säger du - öppet visa ditt livs kloak inför "en människa".

- När kommer du att göra dig kvitt de där fåfänga höga tankarna som du har om dig själv? När du väl har gjort det kommer du att gå till bikt lycklig över att visa dig som du är inför "en människa" som är smord - en annan Kristus, Kristus själv! - som ger dig avlösningen, Guds förlåtelse.

Bön är ödmjukheten hos en människa som erkänner sitt djupa elände och Guds storhet. Hon vänder sig till honom och tillber honom, som en som förväntar sig allt från honom och ingenting från sig själv.

Tron är förnuftets ödmjukhet, som avstår från sitt eget omdöme och faller ned inför Kyrkans avgöranden och auktoritet.

Lydnad är viljans ödmjukhet, som underkastar sig vad andra vill, för Guds skull.

Kyskhet är köttets ödmjukhet, som underordnar sig anden.

Yttre "självtukt" är sinnenas ödmjukhet.

Botgöring är alla lidelsers ödmjukhet, som offras åt Herren.

- Ödmjukhet är sanningen längs den asketiska kampens väg.

Låt mig påminna dig om några av många uppenbara tecken på bristande ödmjukhet:

- att tycka att det man gör eller säger är bättre än det som andra gör eller säger.

- att alltid vilja få som man vill.

- att argumentera utan att ha rätt eller - om man har rätt - att insistera, envist och på ett otrevligt sätt.

- att säga sin åsikt utan att någon har bett om den och utan att kärleken till nästan kräver det.

- att förakta andras synpunkter.

- att inte se alla sina talanger och goda egenskaper som lånade.

- att inte erkänna att man inte är värd någon ära eller uppskattning, inte ens marken man går på eller sakerna man äger.

- att anföra sig själv som exempel i samtal.

- att tala illa om sig själv för att andra skall få en god uppfattning om en eller för att bli emotsagd.

- att ursäkta sig när man blir tillrättavisad.

- att undanhålla någon förödmjukande brist för sin föreståndare för att han inte skall upphöra att tänka väl om en.

- att vara nöjd när man hör sig lovordas eller att glädjas över att ha blivit omtalad i positiva ordalag.

- att det smärtar att andra är mer uppskattade än man själv.

- att vägra utföra lägre sysslor.

- att försöka eller vilja utmärka sig.

- att smyga in självberöm i samtal eller antydningar om sin egen värdighet, klipskhet, kunnighet eller yrkesmässiga anseende.

- att skämmas för att man inte äger vissa saker.

Övertygelsen om att du är av "dåligt virke" - din självkännedom - kommer att leda till att du reagerar övernaturligt, så att glädjen och friden får allt djupare rötter i din själ inför förödmjukelser, förakt, förtal …

Efter att ha sagt fiat - Herre, det får bli som du vill - måste du reagera så här inför sådana företeelser: "Har han bara sagt det? Det märks att han inte känner mig, hade han gjort det, så hade han säkert inte varit lika kortfattad."

Eftersom du är övertygad om att du förtjänar en sämre behandling, kommer du att vara tacksam mot den där personen och du kommer att glädjas åt något som hade fått andra att lida.

Memento, homo, quia pulvis es … - kom ihåg, människa, att du är stoft … - Om du nu är stoft, varför stör det dig då att andra trampar på dig?

Längs ödmjukhetens väg kommer man till många ställen … framför allt kommer man till Himlen.

Quia respexit humilitatem ancillae suae - ty han har sett till sin ringa tjänarinna …

- För varje dag som går blir jag mer övertygad om att äkta ödmjukhet är den övernaturliga grunden för alla dygder.

Tala med vår Fru, så att hon tränar oss i att gå längs den stigen.

Det vore oförsiktigt av dig, som har en mycket hög och ansvarsfull befattning, att tolka dina åhörares tystnad som samtycke. Tänk efter om det eventuellt förhåller sig så, att du inte låter dem uttrycka sina förslag och att du känner dig förolämpad om de väl gör det. - Ändra dig!

En kristen segrar alltid genom Korset, genom självförsakelse, eftersom han därigenom låter Guds allmakt verka.