Texter på ämnet

Gud väntar på dig! — Därför bör du, just på den plats där du nu befinner dig, åta dig att efterlikna honom, att förenas med honom med glädje, kärlek, entusiasm, även om det dyker upp tillfällen — eller en bestående situation — då du känner att du måste kämpa motvilligt.

Gud väntar på dig … och han behöver din trohet.

Ansträng dig för att i varje ögonblick fullfölja det Gud ber dig om: se till att vilja älska honom med gärningar. Med små gärningar, men utan att utelämna en enda.

Kärleken uppnår allt. Utan kärlek kan man ingenting göra.

Kärlek, alltså! Den är hemligheten med ditt liv… Älska! Lid med glädje. Stärk din själ. Gör din vilja manlig. Förankra din hängivelse i Guds vilja, så kommer du därigenom att bli verkningsfull.

Om någonting inte överensstämmer med Guds anda, så lämna det omedelbart!

Tänk på Apostlarna: de var ingenting värda, men i Herrens namn gör de under. Bara Judas, som kanske också gjorde under, gick vilse för att han frivilligt tog avstånd från Kristus, för att han inte gjorde slut, våldsamt och modigt, med det som inte överensstämde med Guds anda.

I stunder av utmattning, av leda, ta förtröstansfullt din tillflykt till Herren och säg honom som den där vännen till oss sade: "Jesus: se vad du kan göra … jag är trött redan innan jag börjat kämpa". Han kommer att ge dig styrka.

Jag vill varna dig för en svårighet som kanske kan dyka upp: frestelsen att tröttna, att tappa modet.

Har du inte i färskt minne ett liv — ditt — utan riktning, utan mål, utan charm, som Guds ljus och din hängivelse har gett stadga och fyllt av glädje?

Var inte så dum att du byter ut det senare livet mot det förra.

Vilket ögonblick som helst är gynnsamt för att fatta en verkningsfull föresats, för att säga "jag tror", för att säga "jag hoppas", för att säga "jag älskar".

Till och med den minsta uppoffring tycker du är ett hjältedåd. Ibland använder sig Jesus av dina "konstigheter", av din småaktighet, för att du skall tukta dig och göra en dygd av nödvändigheten.

Helig blir man med den helige Andes hjälp — som kommer och tar sin boning i våra själar — genom nåden som vi får i sakramenten och genom konstant asketisk kamp.

Min son, vi får inte lura oss själva: jag kommer aldrig att tröttna på att upprepa det — du och jag kommer alltid att behöva kämpa, alltid, ända till slutet av våra liv. Därigenom kommer vi att älska friden, vi kommer att skänka andra frid och vi kommer att få det eviga livets lön.

Härda ut, frivilligt och kärleksfullt — även om du är torr — i ditt fromhetsliv. Och oroa dig inte om du märker att du räknar hur många minuter eller dagar det är kvar innan du är färdig med denna andaktsövning eller det arbete som du håller på med, med samma nedslående glädje som en lat skolpojke känner i liknande situationer, då han drömmer om att terminen snart skall ta slut, eller en småbrottsling som längtar efter att återvända till sina tjuverier så snart som fängelseportarna har öppnats.

Härda ut — jag insisterar — med en verklig och handlingskraftig vilja, utan att ens för ett ögonblick upphöra att vilja tillämpa och dra nytta av fromhetslivets medel.

Du vet inte om du har gjort framsteg eller hur mycket … Vad har du för nytta av sådana beräkningar? …

Det viktiga är att du är uthållig, att ditt hjärta brinner som av eld, att du får mera ljus och ser vidare horisonter … Att du arbetar ivrigt för våra intentioner, att du anar dem — trots att du inte känner till dem — och att du ber för dem alla.

Varje dag bör du göra allt du kan för att lära känna Gud, för att "umgås" med honom, för att bli mer förälskad i honom för varje ögonblick som går och för att inte tänka på någonting annat än hans Kärlek och ära.

Du kommer att uppfylla den handlingsplanen, min son, om du inte — av någon som helst orsak! — försummar den tid du har satt av för bön, medvetenheten om Guds närvaro (med bönesuckar och andliga kommunioner för att tända din iver), din

heliga mässa, som du skall delta i med lugn och ro, och ditt arbete, som du skall avsluta väl för Hans skull.