Texter på ämnet

Med sinnesro och utan skrupler bör du tänka på ditt liv, be om förlåtelse och fatta en fast, konkret och bestämd föresats att bättra dig på den ena eller den andra punkten: i den där detaljen som går dig emot, och i den där som du vanligtvis inte utför som du borde, och är medveten om det.

Var inte så slö! Vänta inte till nyår med att fatta föresatser: alla dagar är bra för att fatta goda beslut: Hodie, nunc! — Idag, nu!

Det brukar vara stackars defaitister som inväntar nyåret för att börja … och dessutom, i slutändan, påbörjar de … ingenting!

Det finns bara en dödlig sjukdom, ett enda ödesdigert misstag: att finna sig i ett nederlag, att inte kunna kämpa med Guds barns anda. Om den personliga ansträngningen saknas, förlamas själen och ligger ensam, oförmögen att bära frukt.

Med en sådan feghet tvingar varelsen Herren att uttala de ord som han hörde från den lame vid dammen: Hominem non habeo! — det finns ingen som kan hjälpa mig.

Vilken skam det vore om Jesus inte fann i dig den man, den kvinna, han söker.

Asketisk kamp är inte något negativt, och därför avskyvärt, utan ett glatt bejakande. Det är en sport.

En god idrottsman kämpar inte för att vinna en enda seger på första försöket. Han förbereder sig, tränar under lång tid, med förtröstan och sinnesro: han försöker flera gånger och även om han till en början inte segrar, fortsätter han ihärdigt, tills han tar sig över hindret.

På den egna helgelsens väg kan man ibland få intrycket att man inte gör framsteg, utan går baklänges; att man inte blir bättre, utan sämre.

Så länge som man har ett inre liv är denna pessimistiska tanke bara en falsk illusion, en villfarelse som man skall avvisa.

Framhärda utan oro: om du kämpar ihärdigt gör du framsteg på din väg och helgar dig.

Du sade till mig: "Jag ser att jag inte bara är oförmögen att gå framåt längs vägen, utan även oförmögen att bli frälst — min arma själ! — utan ett nådens mirakel. Jag är kall och — ännu värre — liksom likgiltig: det är som om jag vore en utomstående åskådare av ’mitt fall’, någon som inte bryr sig det minsta om vad han ser. Är dessa dagar måhända fruktlösa?

Och icke desto mindre: min Moder är min moder och Jesus är — vågar jag säga det? — min Jesus! Och det finns heliga människor som i detta nu ber för mig".

Fortsätt gå hand i hand med din Moder, svarade jag dig, och "våga" säga till Jesus att han är din. I sin godhet kommer han att fylla din själ med klart ljus.

För ett Guds barn skall varje dag vara ett tillfälle till förnyelse, med förvissningen om att det med nådens hjälp kommer att nå fram till vägens slut, som är Kärleken.

Om du alltså börjar och börjar om igen, så är du på rätt väg. Om du är fast besluten att segra, om du kämpar, så kommer du med Guds hjälp att segra! Det finns ingen svårighet som du inte kan övervinna!

Ångerfullt säger du till mig: "Jag ser så mycket elände i mig själv! Jag är så trög och släpar på så mycket begär, att jag får intrycket av att aldrig ha gjort någonting för att närma mig Gud. Att börja, börja: Herre, alltid i början! Jag skall ändå se till att anstränga mig av hela min själ varje dag".

Må han välsigna dina ansträngningar.

Fader, sade du: jag gör så många misstag, så många felsteg.

Det vet jag redan, svarade jag dig. Men Gud vår Herre, som också vet det och tar med det i sina beräkningar, begär bara att du skall vara ödmjuk och erkänna det, och kämpa för att korrigera dig, för att tjäna honom bättre och bättre för varje dag som går, med mera inre liv, med ständig bön, med fromhet och genom att använda alla lämpliga medel för att helga ditt arbete.

Det andliga livet består — jag upprepar det om och om igen, avsiktligt — i att ständigt börja och börja om.

Börja om? Ja! Varje gång som du gör en akt av ånger — och vi bör göra många varje dag — börjar du om, för därigenom ger du Gud ny kärlek.

Din existens består inte i att upprepa likadana handlingar, för varje handling bör vara riktigare, effektivare, mer fylld av kärlek än den föregående. — Varje dag bör du ha mera ljus, mera iver … för Hans skull!