Texter på ämnet

Du bör vara uthållig och krävande i dina fromhetsnormer, även när du är trött eller då de verkar torra. Härda ut! Dessa stunder är som de höga, rödmålade pålar som används som riktmärken längs vägar i bergstrakter då det snöar, och som alltid visar var den säkra vägen finns.

Det inre livet stärks genom att man kämpar i sina dagliga fromhetsövningar som man bör uppfylla — mer än så, bör leva — kärleksfullt, för Guds barns väg är en väg av Kärlek.

Mot ett oklanderligt liv, mot den heliga renheten, reser sig en stor svårighet som vi alla är utsatta för: risken att man blir bekväm i det andliga livet eller yrkeslivet: risken — även för dem som Gud har kallat till äktenskapet — att man känner sig som en egoistisk, inbiten ungkarl, som en kärlekslös person.

Angrip denna svårighet vid roten, utan några som helst eftergifter.

Den frid som för glädje med sig kan världen inte ge.

Människorna sluter ständigt fred, men är ändå alltid invecklade i krig, för de har glömt rådet att kämpa inuti sig själva, att vända sig till Gud för att få hjälp, för att han må segra och frid må råda i det egna jaget, i det egna hemmet, i samhället och i världen.

Om vi handlar så, kommer glädjen att tillhöra dig och mig, för den tillhör segrare: och med Guds nåd — han förlorar inga slag — kommer vi att kunna kalla oss segrare, om vi är ödmjuka.

Glädjen är en kristen tillgång som vi behåller i den mån vi kämpar, för den är en följd av friden. Fred uppnår man genom att segra i krig, och människans liv på jorden — läser vi i den heliga Skrift — är en krigstjänst.

Älska och sök hjälp från den som leder din själ. I den andliga vägledningen skall du blotta ditt hjärta helt och hållet — också ruttenheten om det skulle vara ruttet! — ärligt, med en önskan att bli botad. Annars kommer denna ruttenhet aldrig att försvinna.

Om du vänder dig till någon som bara kan rena såret ytligt … är du feg, för i grund och botten vill du dölja sanningen till skada för dig själv.

Bli varken skrämd eller modstulen då du upptäcker att du felar … och vilka fel!

Kämpa för att rycka upp dem med roten. Och medan du kämpar, så var övertygad om att det är bra att du känner all denna svaghet, för annars skulle du bli högmodig: och högmodet gör att man avlägsnar sig från Gud.

Även om du ibland känner att du inte har lust att be och du tycker att det du säger bara är en läpparnas bekännelse, så förnya dina akter av tro, hopp och kärlek. Somna inte! För annars kommer det onda dit det goda nu finns, och drar dig med sig.

Om den inre kampen någon gång blir svårare, så kommer det att vara ett gott tillfälle att visa att vår Kärlek är på riktigt.

"Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning …": det är skrämmande att se hur någon kan överge ett gudomligt åtagande för ett flyktigt bländverk!

Regnare Christum volumus! — Vi vill att Kristus skall regera. Deo omnis gloria! — All ära åt Gud.

Detta ideal att strida — och segra — med Kristi vapen kommer bara att förverkligas genom bön och offer, genom tro och Kärlek.

Då så … låt oss då be, tro, lida och älska!

Även om du inte får mycket ljus i din bön, även om din bön känns trög och torr … bör du med förnyad och säker insikt betänka hur nödvändigt det är att härda ut i alla detaljer i ditt fromhetsliv.