Texter på ämnet

Bli varken skrämd eller modstulen då du upptäcker att du felar … och vilka fel!

Kämpa för att rycka upp dem med roten. Och medan du kämpar, så var övertygad om att det är bra att du känner all denna svaghet, för annars skulle du bli högmodig: och högmodet gör att man avlägsnar sig från Gud.

Häpna inför Guds godhet, för Kristus vill leva i dig … även när du uppfattar hela tyngden av ditt stackars elände, av ditt stackars kött, av din uselhet, av den stackars lera du är gjord av.

Ja, och var även då medveten om Guds kallelse: Jesus Kristus, som är Gud, som är människa, förstår mig och väntar på mig för att han är min Broder och min Vän.

Du lever glad, mycket lycklig, även om du ibland känner ett sting av nedstämdhet och till och med nästan oavbrutet kan uppleva en verklig, kvardröjande sorgsenhet. Denna glädje och denna beklämning kan samexistera, var och en i sin männi­ska: den förra i den nya människan, den senare i den gamla.

Ödmjukheten är en frukt av att man känner Gud och av att man känner sig själv.

Herre, jag ber dig om en present: Kärlek … en kärlek som gör mig ren. Och om ännu en present: självkännedom, så att jag fylls med ödmjukhet.

Heliga är de som kämpar ända till slutet av sitt liv: de som alltid reser sig varje gång som de har snubblat, efter varje fall, för att modigt fortsätta vägen fram med ödmjukhet, med kärlek, med hopp.

Om dina fel gör dig ödmjukare, om de får dig att med större kraft söka efter stöd från Guds hjälpsamma hand, är de en väg mot heligheten; felix culpa — saliga skuld! sjunger Kyrkan.

Det är otroligt att en man som du — som vet att du ingenting kan, säger du — vågar resa hinder i vägen för Guds nåd.

Det är vad du gör med din falska ödmjukhet, med din "objektivitet", med din pessimism.

Sann tro känner man igen på ödmjukheten.

Dicebat enim intra se — den stackars kvinnan sade inom sig — si tetigero tantum vestimentum ejus, salva ero — får jag bara röra vid hans kläder så blir jag hjälpt.

Hur stor var inte hennes ödmjukhet, en frukt av och ett tecken på hennes tro!

Gör som den heliga Jungfrun: det är bara genom att helt och hållet erkänna vår intighet som vi kan bli värdefulla i Skaparens ögon.

Vi kommer aldrig att nå den sanna övernaturliga och mänskliga glädjen och ett "riktigt" gott humör om vi inte efterliknar Jesus "på riktigt", om vi inte är ödmjuka, som han.

Klarar du av att gå igenom de där förödmjukelserna som Gud begär av dig i saker som saknar betydelse och som inte förmörkar sanningen? — Inte? Då älskar du inte dygden ödmjukhet!