Texter på ämnet

Då du betraktar Inkarnationens ögonblick, så förstärk i din själ beslutet att vara "ödmjuk i handling". Tänk på att Han sänkte sig och antog vår arma natur.

Därför skall du varje dag, med Guds nåd, reagera — omedelbart — genom att acceptera — genom att bejaka — de förödmjukelser som Herren har förberett åt dig.

Om ditt inre livs och din själs vidder fylls av mörker, så låt dig ledas vid handen som en blind.

När man ödmjukt ger upp sitt förstånd, skänker Herren med tiden sin belöning i form av klarhet.

Du är full av oro därför att du inte älskar som du borde. Allting irriterar dig. Och fienden gör vad han kan för att ditt dåliga humör skall komma i dagen.

Jag förstår att du är mycket förödmjukad, och just därför bör du reagera, verkningsfullt och utan dröjsmål.

Att tjäna och utbilda barn; att vårda sjuka med tillgivenhet.

För att enkla människor skall förstå vad man menar, är det nödvändigt att ha ett ödmjukt förstånd; för att förstå de stackars sjuka måste man ha ett ödmjukt hjärta. Så, med förnuftet och köttet på knä, är det enkelt att nå fram till Jesus genom den säkra väg som det mänskliga eländet utgör, det egna eländet, som gör att vi tillintetgör oss för att låta Gud bygga på vår intighet.

Marias ödmjuka och glädjefyllda sång, Magnificat, påminner oss om Herrens oändliga generositet gentemot dem som gör sig till barn, dem som sänker sig och är uppriktigt medvetna om sin intighet.

Min son, hör noga på: var lycklig när man behandlar dig illa och tar heder och ära av dig, när många människor vänder sig mot dig och det blir på modet att spotta på dig, för att du är omnium peripsema — mänsklighetens drägg …

Det är svårt, mycket svårt. Det är hårt, ända tills man — slutligen — närmar sig tabernaklet med en känsla av att vara världens avskum, en stackars mask, och uppriktigt säger: "Herre, om du inte behöver min heder, varför skulle då jag bry mig om den?"

Ett Guds barn vet inte vad det innebär att vara lycklig tills det når den grad av nakenhet, av hängivelse, som är hängivelse av kärlek men grundad på självtukt och smärta.

Du kan göra så mycket gott och så mycket ont!

Gott, om du är ödmjuk och förmår ge dig själv med glädje och offervilja; gott för dig och för dina medmänniskor som är dina bröder, för Kyrkan, vår goda moder.

Och så mycket ont, om du låter dig ledas av ditt högmod.

Detta är den säkra vägen: genom förödmjukelsen ända till Korset; från Korset med Kristus till Faderns odödliga härlighet.

Vad glad jag blev av dagens läsning! Genom den helige Paulus avslöjar den helige Ande odödlighetens och härlighetens hemlighet. Alla vi människor vill leva vidare.

Vi skulle vilja föreviga de ögonblick i våra liv som vi anser vara lyckliga. Vi skulle vilja ära minnet av oss … Vi skulle vilja att våra ideal var odödliga. I stunder som verkar lyckliga, när någonting tröstar oss i vår nöd, säger och önskar vi alla, helt naturligt, att det skall förbli så för alltid, för alltid …

Vad klipsk djävulen är! Så väl han kände människans hjärta! Ni kommer att bli som Gud, sade han till våra första föräldrar. Det var ett grymt bedrägeri. I Filipperbrevet som vi läst ur, lär oss den helige Paulus en gudomlig hemlighet för att uppnå odödligheten och härligheten: Jesus avstod från allt och antog en tjänares gestalt … Han gjorde sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden …