Texter på ämnet

Låt oss sträva efter att bli ödmjukare. Det är nämligen bara en ödmjuk tro som gör det möjligt för oss att se med ett övernaturligt perspektiv. Och det finns inget annat alternativ. Det finns bara två sätt att leva i denna värld: antingen lever man ett övernaturligt liv, eller ett djuriskt liv. Och du och jag kan inte leva annat än Guds liv, det övernaturliga livet. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men mister sin själ? Vilken nytta har en människa av all världens goda, av att få alla förståndets och viljans önskningar uppfyllda? Vad är allt detta värt, när allting upphör, när allting rämnar, när alla denna jordiska världs rikedomar är som teaterkulisser, när man därefter befinner sig i evigheten för alltid, för alltid, för alltid?

Det adverbet - alltid - gjorde Teresa av Jesus till en stor människa. När hon - som barn - tillsammans med sin bror Rodrigo gick ut genom porten Adaja genom hemstadens murar för att bege sig till morernas land och bli halshuggna för Kristus, viskade hon till sin bror, när han blev trött: för alltid, för alltid, för alltid.

Människorna ljuger när de på tal om timliga saker säger "för alltid". "För alltid" är sant, fullständigt sant, endast då det hänför sig till Gud, och så bör du leva, med en tro som skall hjälpa dig att få en ljuv försmak av himlen när du tänker på den evighet som verkligen är för alltid.

Därefter, då de såg det torra fikonträdet, häpnade lärjungarna och sade: "Hur kunde fikonträdet vissna så tvärt?". De första tolv, som hade varit närvarande vid så många av Kristi underverk, häpnar än en gång: deras tro var ännu inte brinnande. Därför försäkrar Herren dem: Sannerligen, om ni har tro och inte tvivlar, kan ni göra detta med fikonträdet och mer än så, ni kan säga till berget här: Upp och kasta dig i havet! och det skall ske. Jesus Kristus ställer detta villkor: att vi skall leva av tron, för då kommer vi att kunna försätta berg. Och det finns så mycket som behöver försättas … i världen och, först och främst, i våra hjärtan. Det finns så många hinder för nåden! Tro, således; tro som stöds av gärningar, tro som stöds av uppoffringar, tro som stöds av ödmjukhet. För tron gör oss allsmäktiga: allt vad ni ber om i era böner skall ni få, om ni tror.

Den som lever av tron kan bedöma jordiska ting korrekt, han vet att det som finns här nere, som Moder Teresa av Jesus sade, är en dålig natt i ett dåligt härbärge. Han förnyar sin övertygelse om att vårt liv på jorden är en tid för att arbeta och kämpa, en tid av rening för att återbetala det som vi är skyldiga Guds rättvisa för våra synder. Han vet även att timliga egendomar är medel och använder dem generöst, heroiskt.

Världsligt hopp och kristet hopp

Många upprepar, som en enformig refräng, uttrycket "finns det liv, finns det hopp" som om hoppet vore en ursäkt för att flyta igenom livet utan problem, utan samvetsbetänkligheter; eller som om det vore ett skäl för att sine die (*) skjuta upp en nödvändig ändring av det egna beteendet eller kampen för att uppnå ädla mål, i synnerhet det yttersta målet: föreningen med Gud.

Jag anser att det är ett sätt att blanda ihop hoppet med bekvämligheten. I grund och botten saknas ivern att uppnå något verkligt gott, vare sig det är andligt eller materiellt och legitimt. Vissa har som högsta mål att undvika vad som skulle kunna störa - det skenbara - lugnet i ett medelmåttigt liv. När själen är blyg, försagd och lat, fylls människan av subtil egoism och finner sig i att dagarna och åren går sine spe nec metu (**), utan målsättningar som kräver ansträngningar och utan kampens oro. Det viktiga blir då att undvika risken för motgångar och tårar. Vad långt man då är från att uppnå något, om man har förlorat längtan efter att uppnå det av fruktan för de krav som kampen ställer!

Det saknas heller inte sådana som intar en ytlig attityd - till och med under täckmantel av en krystad kultur eller vetenskap - och använder sig av hoppet för att göra billig poesi. De förmår inte att se ärligt på sig själva och ställa sig på det godas sida och förringar hoppet till en illusion, en utopisk dröm, blott en flykt från ett hårt livs svårigheter. Hoppet - ett falskt hopp! - blir för dessa människor en tom önskedröm som inte leder någonstans.

(*) på obestämd framtid

(**) utan hopp och utan rädsla

Denna Guds barns kamp är inte förenad med ledsamma försakelser, dystra uppoffringar eller brist på glädje. Det är en förälskad människas kamp som, i arbete och i vila, i glädje och i sorg, tänker på sin älskade och därför villigt tar strid med alla problem som uppstår. Vad oss beträffar, så förlorar Gud - jag insisterar - inga slag, och därför kommer även vi alltid att segra om vi är förenade med Honom. Jag vet av egen erfarenhet att om jag troget uppfyller hans bud, så låter han mig vila på gröna ängar, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag inget ont, ty du är med mig, din käpp och stav, de tröstar mig.

I själens strider är strategin många gånger en fråga om tid, om att tillämpa lämpligt botemedel, tålmodigt och envist. Gör flera akter av hopp. Jag vill påminna er om att ni kommer att lida nederlag, att det kommer att gå såväl upp som ner för er - må Gud göra svängningarna omärkliga - i ert inre liv, för ingen går fri från sådana problem. Men Herren, som är allsmäktig och barmhärtig, har givit oss lämpliga medel för att segra. Det räcker med att vi använder oss av dem, som jag sade tidigare, beslutna om att börja och börja om varje stund, om så skulle behövas.

Ta emot botens heliga sakrament, detta Guds förlåtelses sakrament, varje vecka - och varje gång ni behöver det, utan att falla offer för skrupler. Iklädda nåden kommer vi att ta oss fram mellan berg och uppför våra kristna förpliktelsers backe utan att göra uppehåll. Genom att använda oss av dessa medel kommer vi, med god vilja och med en bön till Herren om att han må ge oss ett fastare hopp för var dag som går, att besitta den smittsamma glädje som tillhör dem som vet att de är Guds barn: Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss? Optimism, alltså! Med den kraft som hoppet ger kommer vi att kämpa för att sudda ut det klibbiga spår som hatets såningsmän sprider, och vi kommer att återupptäcka världen ur ett nytt, glädjefyllt perspektiv, för världen kom vacker och ren ur Guds händer, och med den skönheten skall vi återge den till Honom, om vi lär oss att ångra oss.