Texter på ämnet

Miles - soldat - säger aposteln Paulus att den kristne är.

Nåväl, i vår välsignade kristna kamp för kärlek och frid för alla själars lycka, finns det i Guds led soldater som är trötta, hungriga och nedbrutna av sina sår …, men glada: i sitt hjärta bär de med sig segerns säkra fackla.

Vid ett visst tillfälle hörde jag att det ofta händer något underligt i stora slag. Trots att segern är given på förhand till följd av att den ena sidan är överlägsen till antalet man och till sin utrustning, händer det i stridens vimmel att nederlaget hotar på grund av en sektors svaghet. Då kommer bestämda order från den högsta ledningen, och bräscherna sluts i den flank som befann sig i svårigheter.

- Jag kom att tänka på dig och mig. Med Gud, som aldrig förlorar något slag, kommer vi alltid att segra.

Om du alltså, i kampen för heligheten, känner dig kraftlös, så lyssna på dina order, var lyhörd, låt dig bli hjälpt … för han misslyckas inte.

Det smärtade dig verkligen djupt när de sade till dig att det du önskade inte var att omvända dig, utan ett skynke för ditt elände …: för att kunna fortsätta bekvämt - fast med en bitter smak i munnen - och fortfarande släpa på samma sorgliga börda.

Att ta sig an allvarliga saker med sportsmannaanda ger mycket goda resultat … Har jag förlorat flera matcher? Bra, men - om jag håller ut - så kommer jag till slut att segra.

Omvänd dig nu, när du fortfarande känner dig ung … Vad svårt det är att omvända sig när själen har blivit gammal!

Dagar av tystnad och intensiv nåd … Bön ansikte mot ansikte med Gud.

Jag brast ut i tacksägelse då jag såg de där människorna, till åren komna och rika på erfarenheter, som lät sig röras av Guds nåd och besvarade den som barn, hoppfulla inför möjligheten att ännu kunna göra någonting nyttigt av sina liv … något för att sudda ut spåren av alla gånger de gått vilse eller låtit ett tillfälle gå förlorat.

- När jag tänkte på den scenen, uppmanade jag dig att inte försumma kampen i ditt inre liv.

Gud vill ha sina barn på offensiven. Vi kan inte bara stå och vänta: vår uppgift är att kämpa där vi befinner oss, som en armé uppställd i slagordning.

Custos, quid de nocte? - Väktare, vad lider natten?

Må även du vänja dig vid att ha en dag i veckan som du går vakt: för att ge mera av dig själv, för att leva med mer kärleksfull vaksamhet i varje detalj, för att be och tukta dig lite mera.

Inse att Kyrkan är som en stor armé uppställd för strid. Och inom den armén försvarar du en "front", vid vilken det pågår anfall, strider och motangrepp. Förstår du?

Genom att föra dig närmare Gud, kommer den inställningen att få dig att göra dina dagar, den ena efter den andra, till dagar som du går vakt.