Texter på ämnet

En brådskande uppgift: att väcka troendes och icke-troendes samveten - att mobilisera människor av god vilja - så att de samarbetar och skaffar de materiella medel som är nödvändiga för att arbeta med människorna.

Han visar mycket entusiasm och förståelse. Men när han ser att det rör sig om "honom" att "han" måste bidra på allvar, drar han sig fegt tillbaka.

Han påminner mig om dem som i svåra tider skrek med falskt mod: "Krig, krig!" Men de ville varken ge pengar eller ta värvning för att försvara sitt fosterland.

Det är tråkigt att se vad somliga anser vara gåvor för fromma ändamål: ett par slantar eller några gamla kläder. Det verkar som om de inte hade läst evangeliet.

Tveka inte: hjälp folk att så verksamt forma sin tro och sin styrka, att de redan i detta livet frikostigt lösgör sig från vad de behöver.

- Förklara för dem som slöar att det även ur jordisk synvinkel inte är särskilt ädelt eller elegant att vänta till slutet, då man självfallet inte kommer att kunna ta med sig något.

"Den som lånar ut, får inte tillbaka: Får han tillbaka, får han inte allt: Får han allt är det inte samma sak: Är det samma sak, blir han en dödsfiende."¹

Hur skall man då förhålla sig? Ge! Utan att vara beräknande och alltid för Guds skull. Då kommer du även mänskligt sett att leva närmare människorna och bidra till att det finns färre otacksamma människor.

Jag såg hur den där enkle mannen rodnade, nästan med tårar i ögonen. Han gav frikostigt av hederligt intjänade pengar till välgörande ändamål och hade fått veta att "de goda" påstod att han hade dubbla avsikter.

Med den naivitet som är typisk för nybörjare i dessa strider för Gud, klagade han: "De ser att jag offrar mig … och ändå ger de sig på mig!"

- Jag talade lugnt med honom: han kysste mitt krucifix och hans naturliga ilska övergick i frid och glädje.