Texter på ämnet

I Er andliga regelsamling Vägen, punkt 484, står följande: ”Din plikt är att vara ett redskap.” Hur skall vi förstå detta påstående i ljuset av de föregående frågorna?

Vägen en regelsamling? Inte alls. Jag skrev en stor del av denna bok år 1934. Där sammanfattade jag mina erfarenheter av pastoralt arbete för alla de människor jag umgicks med — vare sig de tillhörde Opus Dei eller inte. Jag anade inte att boken trettio år senare skulle ha nått en sådan spridning: miljontals exemplar på så många olika språk. Boken riktar sig inte enbart till medlemmar i Opus Dei utan till alla, även icke-kristna. Bland de människor som har översatt boken på eget initiativ finns ortodoxa, protestanter och icke-kristna. Vägen måste läsas med i alla fall ett minimum av övernaturlig anda, inre liv och apostolisk iver. Det är inte en regelsamling för handlingsmänniskor. Syftet med boken är att hjälpa människor att bli Guds vänner, att älska Gud och att älska alla människor. Med andra ord att vara ett redskap, liksom aposteln Paulus ville vara det: det är svaret på er fråga. Ett fritt och ansvarskännande ”redskap”. Den som försöker finna världsliga syften i Vägen tar miste. Glöm inte att det i alla tider har varit vanligt att andliga författare ser själarna som redskap i Guds händer.

Opus Dei har spelat en ledande roll i utvecklingen av lekmannaskapet i modern tid. Därför vill jag be Er beskriva de huvudsakliga dragen i denna utveckling.

Jag har alltid menat att det grundläggande draget i utvecklingen av lekmannaskapet är en ny medvetenhet om den kristna kallelsens värdighet. Guds kallelse, dopets insegel och nåden innebär att varje kristen kan och bör helt och fullt förkroppsliga tron. Varje kristen måste bli alter Christus, ipse Christus (en annan Kristus, Kristus själv), närvarande bland människorna. Den Helige fadern har uttryck det på ett sätt som inte lämnar utrymme för tvivel: ”Det är nödvändigt att man åter ger dopet sin fulla betydelse, dvs. att vi genom dopets sakrament blivit inympade i Kristi mystiska kropp — Kyrkan (…) Att vara kristen, att ha mottagit dopet, bör inte ses som något likgiltigt eller oviktigt. Istället bör dopet lämna en djup och glädjefylld prägel på varje döpt persons samvete. (Ecclesiam suam, del I).