Texter på ämnet

Människa, var lite mindre naiv (även om du är ett mycket litet barn inför Gud, ja just därför att du är det) och gör inte dina bröder till åtlöje inför utomstående.

Man måste göra klart för sig att Gud ständigt är nära. Vi lever som om Herren vore där uppe, långt borta där stjärnorna lyser, men vi tänker inte på att han alltid finns vid vår sida.

Han finns där såsom en kärleksfull fader. Han älskar var och en av oss mer än alla världens mödrar förmår älska sina barn - för att hjälpa, leda, välsigna … och förlåta oss.

Hur ofta lyste inte våra föräldrars ansikten upp, när vi efter att ha varit olydiga sade: Jag skall inte göra om det! Kanske gjorde vi om samma misstag redan samma dag … Med låtsad stränghet i rösten och allvarlig min tillrättavisade vår far oss …, men samtidigt mjuknade hans hjärta, för han kände till vår svaghet och tänkte inom sig: Stackars barn, vad det anstränger sig för att uppföra sig väl!

Vi måste låta oss genomträngas och uppfyllas av tanken på att Herren verkligen är vår Fader, fader alltigenom, som står vid vår sida och är i himmelen.

Händelserna i samhället har tvingat dig till en frivillig isolering som, med tanke på omständigheterna, kanske är värre än den i ett fängelse. Din personlighet har förmörkats.

Du känner dig hämmad på alla områden: själviskhet, nyfikenhet, brist på förståelse, skvaller.

Jaha, än sen då? Glömmer du helt din fria vilja och din makt som "barn"? Att det inte finns några blommor eller blad (den yttre verksamheten) utesluter inte att rötterna växer och verkar (det inre livet).

Arbeta: sakernas tillstånd kommer att ändras. Du kommer att frambringa fler frukter med godare smak.

Se till att lära känna "det andliga barnaskapets väg" men "tvinga dig" inte att följa den. Låt den helige Ande verka.

Barnaskapets väg. Självöverlåtelse. Andligt barnaskap. Inget av detta är barnsligt, utan starkt och stadigt kristet liv.

De "barn" som lever det andliga barnaskapets liv talar eller uppför sig aldrig så, att de kan anklagas för barnslighet eller brist på mognad.

Det andliga barnaskapet är inte from dumhet eller vekhet. Det är en klok och kraftfull väg som är svår i sin enkelhet, och som människan därför måste börja och fortsätta att gå, ledd vid handen av Gud.

Det andliga barnaskapet kräver att förståndet betvingas, vilket är svårare än att betvinga viljan. För att tygla förståndet krävs, utöver Guds nåd, att viljan ständigt övas i att säga nej, på samma sätt som det skall säga nej till köttet. Som en följd av detta når man den paradoxala slutsatsen att den som följer "barnaskapets lilla väg" måste göra sin vilja starkare och manligare för att bli ett barn.

Att vara liten: storslagen djärvhet är typisk för barn. Vem ber om … månen? Vem viker inte för faran för att uppfylla sina önskningar?

Tänk er ett sådant "barn" med Guds nåd i stort mått, med en önskan att göra Hans vilja, med mycket kärlek till Jesus och all den mänskliga kunskap som det kan tillgodogöra sig … så har ni en bild av nutidens apostlar, så som Gud utan tvivel vill ha dem.

Var ett barn. Var ännu mera som ett barn. Men inga återfall till tonåren: har du sett något löjligare än en liten pilt som spelar man eller en man som är barnslig? Ett barn inför Gud: och till följd av att du är det, är du alltigenom man i alla andra avseenden. Och en sak till: sluta upp med att bete dig som en knähund.

Ibland har vi lust att ge oss hän åt små barnsligheter. Vad vi då gör har ett underbart värde i Guds ögon och så länge som det inte smyger sig in någon slentrian i dem kommer de att vara fruktbara, eftersom kärleken alltid är fruktbar.

Inför Gud, som är evig, är du ännu mindre än vad en tvååring är jämförd med dig.

Och förutom att vara ett barn, är du Guds son.

Glöm inte det!

När du känner dig tyngd av ditt elände, så bli inte ledsen. Skryt med din svaghet, som aposteln Paulus, för barn får härma vuxna utan att behöva oroa sig för att bli utskrattade.

Låt inte dina fel och ofullkomligheter, inte ens dina svåra fall, skilja dig från Gud! Ett svagt barn håller sig, om det är förnuftigt, tätt intill sin far.

Bli inte orolig om du blir irriterad när du utför alla de små saker som Han ber dig om. Snart kommer du att le …

Ser du inte hur ogärna ett enkelt barn ger sin far en karamell som det har i handen när fadern sätter det på prov? Men barnet ger sin far karamellen: kärleken har segrat.

När du vill göra någonting bra, mycket bra, slutar det med att du gör det sämre än vanligt. Gör dig ödmjuk inför Jesus och säg till honom: Ser du hur dåligt jag lyckas med allt? Och om du inte hjälper mig mycket, så kommer jag att lyckas ännu sämre!

Ha medlidande med ditt barn: Varje dag skulle jag vilja skriva en stor sida i mitt livs dagbok … men jag är så klumpig att om Mästaren inte för min hand så blir det inte några vackra bokstäver, utan bara klotter och plumpar som man inte kan visa för någon.

Från och med nu, Jesus, skall vi alltid skriva tillsammans.

Jag är medveten om att jag är klumpig, Älskade, så … oerhört klumpig att jag sårar till och med när jag vill smeka. Gör så att min själ kan uppföra sig milt. Ge mig - jag vill att Du skall ge mig - tillsammans med en stark manlighet i ett barns liv, samma mildhet och ömhet som barn har i ett tillgivet och kärleksfullt förhållande till sina föräldrar.

Du är full av elände. Varje dag ser du det tydligare. Låt det inte skrämma dig. Han vet mycket väl att du inte kan ge mer frukt.

Dina ofrivilliga fall - ett barns fall - gör att Gud din Fader ägnar sig ännu mer åt dig och att din Moder Maria inte tar sin kärleksfulla hand ifrån dig: ta vara på det och när Herren varje dag lyfter upp dig från marken, så krama om honom med all din kraft och luta ditt arma huvud mot hans öppna bröst, så att du till slut blir alldeles hänförd av hans kärleksfulla hjärtas slag.

Ett nålstick. Och ett till. Och ett till. Stå ut med det, människa! Inser du inte att du är så liten att du i ditt liv - på din lilla väg - bara kan uppoffra sådana små kors? Och dessutom, tänk på att det ena korset på det andra - det ena nålsticket efter det andra - blir en stor hög.

Och till sist, mitt barn, så har du lärt dig att göra någonting mycket stort: att älska.

När ett barns själ vänder sig till Herren med en önskan om att bli förlåten, kan den vara säker på att dess önskan snart kommer att uppfyllas. Jesus kommer att slita av själen den orena svans som den släpar efter sig till följd av dess tidigare synder. Han kommer att ta bort barlasten, resterna av all orenhet, som håller kvar den vid marken. Han kommer att befria barnet från alla de jordiska ting som tynger ned dess hjärta, så att det stiger upp till Guds majestät och förenas med den levande flamma av Kärlek som är Han.

Den uppgivenhet som orsakas av din bristande generositet, av dina fall, av din andliga tillbakagång - som kanske bara är skenbar - ger dig ofta intrycket av att ha förstört något mycket värdefullt (din helgelse).

Oroa dig inte: gör i det övernaturliga livet på samma sätt som enkla - men förnuftiga - barn gör för att lösa sådana konflikter.

De har - nästan alltid av misstag - slagit sönder något föremål som deras far tyckte mycket om. De blir ledsna, gråter kanske, men för att få tröst går de just till den som ägde den sak som de förstörde genom sin klumpighet … och deras far glömmer värdet - även om det var stort - av föremålet och han nöjer sig inte med att förlåta barnet, full av ömhet, utan tröstar även den lille.

Lär dig av det.

Er bön skall vara manlig. Att man är ett barn betyder inte att man är fjollig.

För den som älskar Jesus är bönen, även i tider av andlig torka, den sötma som får lidandet att upphöra.

Han går lika ivrig till sin bön, som det lilla barnet går för att få socker när det har svalt en besk medicin.

Du är tankspridd när du ber. Försök att undvika de främmande tankarna men oroa dig inte om du trots det fortsätter att vara okoncentrerad.

Ser du inte hur till och med snälla barn i det vanliga livet sysselsätter sig och leker med det som finns runt omkring dem, ofta utan att lyssna till vad deras far säger till dem? Det är inte av brist på kärlek eller respekt, det beror på barnens egen svaghet och litenhet.

Och du är som ett barn inför Gud.