Texter på ämnet

Att handla rättsinnigt

Om Evangeliet inte får oss att i varje stund dra konkreta slutsatser för vårt dagliga liv, så är det för att vi inte mediterar över det tillräckligt mycket. Många av er är unga; andra har redan uppnått mogen ålder. Ni vill alla, vi vill alla - annars skulle vi inte vara här - ge god frukt. Vi försöker få vårt handlande att präglas av offervilja, att anstränga oss för att handla med den talent som Herren har anförtrott åt oss, för vi känner Guds iver för själarna. Men trots alla goda intentioner har det hänt förr att folk fallit i den fälla som gillrats av samma allians - ex pharisaeis et herodianis - som kanske består av personer som på ett eller annat sätt borde försvara Guds rättigheter för att de är kristna, men som i stället har allierat sig med och gömt sig bland ondskans krafter och försöker att försåtligt lägga ut snaror för sina trosfränder, som tjänar samme Återlösare.

Var försiktiga och handla alltid med enkelhet, en dygd som är mycket kännetecknande för Guds barn. Uppträd naturligt i tal och handling. Gå till botten med problem; stanna aldrig vid ytan. Kom ihåg att om vi verkligen vill uppfylla våra skyldigheter som kristna på ett heligt och manligt sätt, måste vi räkna med obehagliga stunder, såväl för andra som för oss själva.

Rättvisan och kärleken till friheten och sanningen

Redan när jag var barn - sedan jag haft öron att höra med, som den heliga Skrift uttrycker det - hörde jag det ropas om den sociala frågan. Det är inget särskilt med det, för ämnet är gammalt och har alltid varit aktuellt. Det uppstod förmodligen redan första gången som människor organiserade sig på något sätt och skillnaderna i ålder, intelligens, arbetsförmåga, intressen och personligheter blev tydligare.

Jag vet inte om det oundvikligen måste finnas olika samhällsklasser; det är under alla omständigheter inte min uppgift att tala om sådana ämnen, allra minst här, i detta kapell, där vi har samlats för att tala om Gud - jag skulle helst aldrig tala om någonting annat i hela mitt liv - och för att samtala med Gud.

Tyck som ni vill i alla de frågor som Försynen låter människorna diskutera fritt och legitimt. Som en Kristi präst är jag emellertid skyldig att verka på ett högre plan och påminna er om att vi under alla omständigheter inte får upphöra att utöva dygden rättvisa, på ett heroiskt sätt, om så skulle behövas.

Vi är skyldiga att försvara alla människors personliga frihet, medvetna om att Jesus Kristus har utverkat den friheten åt oss; om vi inte handlar så, med vilken rätt skulle vi då kräva frihet för oss själva? Vi måste även sprida sanningen, för veritas liberabit vos, sanningen gör oss fria, medan okunskapen förslavar. Vi måste stödja alla människors rätt att leva, att äga det nödvändiga för ett värdigt liv, att arbeta och vila, att välja stånd, att bilda familj, att sätta barn till världen inom äktenskapet och att utbilda dem, att leva rofyllt då de är sjuka eller gamla, att ha tillgång till kultur, att gå samman med andra medborgare för att uppnå legitima mål och framför allt, att känna och älska Gud med full frihet, för samvetet - om det är välformat - kommer att i alla ting upptäcka Skaparens spår.

Just därför är det nödvändigt att upprepa - jag lägger mig inte i politik, jag hävdar Kyrkans lära - att marxismen är oförenlig med den kristna tron. Finns det något som strider mer mot tron än ett system som grundar allt på att slita Guds älskande närvaro ur själarna? Ropa det mycket högt, så att era röster hörs tydligt: för att utöva rättvisan har vi inget som helst behov av marxismen. Tvärtom, genom att föreslå uteslutande materialistiska lösningar som bortser från fredens Gud, hindrar denna allvarligt felaktiga lära människorna från att uppnå lycka och samförstånd. I kristendomen finner vi det goda ljus som alltid besvarar alla problem: ni behöver bara anstränga er uppriktigt för att vara katoliker, non verbo neque lingua, sed opere et veritate, inte med tomma ord utan med handling och sanning. Tala ut, om ni får tillfälle till det - se till att få det, om det behövs - utan att tveka och utan rädsla.

Det har redan gått många år sedan jag - utifrån en övertygelse som bara växte för var dag som gick - skrev följande: Förvänta dig allt av Jesus. Du har ingenting, du är ingenting, du kan ingenting. Han kommer att verka, om du överlämnar dig helt åt honom. Tiden har gått, och min övertygelse har blivit fastare och djupare. Jag har sett att hoppet på Gud har tänt underbara kärlekslågor i många människors liv, med en eld som fått deras hjärtan att slå häftigt och bevarat dem från missmod och uppgivenhet, även om de på sin vandring genom livet har lidit, ibland svårt.

Jag blev rörd då jag läste texten till läsningen i dagens Mässa, och jag förmodar att även ni blev det. Jag förstod att Gud genom Apostelns ord hjälpte oss att betrakta det gudomliga samspelet mellan de tre teologala dygderna, som utgör varpen på vilket varje kristen man och kvinnas liv vävs.

Lyssna åter till den helige Paulus: Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom tro, har vi frid med Gud genom vår herre Jesus Kristus. Han har gett oss tillträde till den nåd som vi nu lever i, och vi är stolta över hoppet att få del av Guds härlighet. Mer än så, vi är stolta över våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet skapar uthålligheten, uthålligheten fasthet och fastheten hopp. Och hoppet sviker oss inte, ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den helige anden.

Gud tröttnar inte på att förlåta

Den heliga Skrift påpekar att till och med den rättfärdige faller sju gånger. Varje gång jag läser dessa ord, bävar jag av en kraftig kärlek och smärta. Ännu en gång kommer Herren oss till mötes med denna gudomliga varning, för att tala med oss om sin barmhärtighet, om sin ömhet, om sin mildhet, som aldrig tar slut. Var så säkra: Gud önskar inte vårt elände, men han är inte ovetande om det, utan räknar med just dessa svagheter för att vi skall bli heliga.

Jag bävar av kärlek, sade jag. Jag ser på mitt liv och ärligt ser jag att jag inte är någonting, att jag inte är värd någonting, att jag inte har någonting och att jag inte förmår någonting. Mer än så: jag är intigheten själv, men han är allt och samtidigt är han min och jag hans, för han avvisar mig inte, för han har givit sig själv för min skull. Har ni någonsin betraktat en större kärlek?

Och jag bävar av smärta, för när jag går igenom mitt handlande förskräcks jag av mängden av mina försummelser. Det räcker att jag granskar de få timmar jag varit vaken idag för att jag skall upptäcka stora brister i min kärlek och i mitt sätt att troget besvara nåden. Mitt handlande smärtar mig verkligen, men det berövar mig inte min frid. Jag faller ned inför Gud och förklarar tydligt min situation. Därefter förvissas jag om hans hjälp och hör i djupet av mitt hjärta att han sakta upprepar: meus es tu!; jag visste redan tidigare - och vet - hur du är, framåt!

Det kan inte förhålla sig på något annat sätt. Om vi ständigt försätter oss i Herrens närvaro kommer vårt förtroende att växa då vi märker att hans Kärlek och hans kallelse förblir aktuella: Gud tröttnar inte på att älska oss. Hoppet visar för oss att vi utan Honom inte kan utföra ens den minsta plikt; men med Honom och hans nåd kommer våra sår att läkas; vi kommer att ikläda oss hans styrka för att motstå fiendens angrepp och vi kommer att bli bättre. Sammanfattningsvis: vetskapen om att vi är krus gjorda av billig lera skall framför allt bidra till att stärka vårt hopp på Jesus Kristus.