Texter på ämnet

Hjärtats vishet

Den vars hjärta är vist kallas förståndig, kan man läsa i Ordspråksboken. Vi skulle inte förstå klokheten om vi ansåg den vara liktydig med feghet och brist på djärvhet. Klokhet tar sig uttryck i en ständig benägenhet att handla rätt, att se sina mål klart och att söka de lämpligaste medlen för att uppnå dem.

Men klokhet är inte ett absolut värde. Vi måste alltid fråga oss vad vi skall med klokheten till. Det finns nämligen en falsk klokhet - som vi snarare bör kalla list - som tjänar egoismen, som tar alla resurser i anspråk för att uppnå förvrängda mål. I sådana fall gör klarsyntheten bara att ens benägenhet att göra det onda förvärras och att man förtjänar den förebråelse som den helige Augustinus uttryckte på följande sätt då han predikade inför folket: Är du ute efter att böja Guds hjärta, som alltid är rättvist, för att det skall anpassa sig efter ditt förvridna hjärta? Detta är den falska klokhet som utmärker den som tror att han kan rättfärdiga sig av egen kraft. Var inte självkloka, säger den helige Paulus, för det står skrivet: jag skall göra de visas vishet om intet och de förståndigas förstånd skall jag utplåna.

Den helige Thomas påpekar tre aspekter av den goda vana som vi kallar klokhet. De är: att be om råd, att döma rätt och att fatta beslut. För att bli klok är det första steget att erkänna sina begränsningar. Detta är dygden ödmjukhet. Genom den erkänner vi att vi inte kan täcka allt i vissa ämnen, att vi i många fall inte kan överblicka alla omständigheter som måste beaktas för att det skall gå att göra en rättvis bedömning. Därför ber vi om råd, men inte från vem som helst. Vi går till en person med de rätta egenskaperna, till någon som vill älska Gud så uppriktigt som vi gör och som försöker att följa Honom troget. Det räcker inte med att bara fråga förste bäste om dennes uppfattning. Vi måste gå till någon som kan ge oss riktiga och oegennyttiga råd.

Därefter måste vi döma, för som regel kräver klokheten att vi fattar ett lämpligt beslut, och det snabbt. Även om det ibland är klokt att vänta med att fatta ett beslut tills alla de faktorer som bör påverka vårt avgörande har inhämtats, skulle det i vissa andra fall vara mycket oklokt att inte börja med att genast utföra vad vi ser bör göras. Detta gäller särskilt då andras väl står på spel.

Sådan hjärtats vishet, sådan klokhet kommer aldrig att bli den köttets klokhet som den helige Paulus talar om, klokheten hos människor som är intelligenta men som inte använder sin intelligens till att söka efter vår Herre och älska Honom. En verkligt klok människa är alltid uppmärksam på Guds ingivelser och genom att lyssna vaksamt erfar hon i sin själ löftet om frälsningen och dess verklighet: "Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn."

Hjärtats vishet leder och styr många andra dygder. Genom klokhet lär man sig att vara modig utan att vara obetänksam. En sådan människa kommer inte med undanflykter (grundade på dolda motiv som beror på lättja) för att undvika de ansträngningar som hör till att leva helhjärtat enligt Guds planer. En klok människas måttfullhet är varken okänslig eller misantropisk; hennes rättvisa är inte hård och hennes tålamod är inte underdånigt.

Det är inte den som aldrig har fel som är klok, utan den som förmår korrigera sina fel. Han är klok för att han föredrar att hellre ha fel tjugo gånger än att bekvämt avstå från att handla. Han handlar inte överilat eller absurt våghalsigt, men tar på sig den risk som är förknippad med varje beslut och avstår inte från att söka det goda av rädsla för att misslyckas. I våra liv möter vi balanserade, objektiva kamrater som behärskar sina passioner och inte låter vågskålen väga över till sin egen fördel. Vi litar nästan instinktivt på sådana personer, eftersom de handlar alltid väl, hederligt, utan förmätenhet eller teatraliska gester.

Den här kardinaldygden är oundgänglig för en kristen; men klokhetens yttersta mål är inte att uppnå samförstånd i samhället eller att undvika konflikter. Dess grundläggande motiv är att Guds vilja skall uppfyllas, och han vill att vi skall vara enkla utan att vara barnsliga, att vi skall vara sanningens vänner, men aldrig naiva eller lättsinniga. Den kloke samlar kunskap och den kunskapen är kunskapen om Guds kärlek, som är den slutgiltiga kunskap som kan frälsa oss och föra frid och förståelse till alla människor och det eviga livet till varje själ.