Texter på ämnet

Den helige Thomas påpekar tre aspekter av den goda vana som vi kallar klokhet. De är: att be om råd, att döma rätt och att fatta beslut. För att bli klok är det första steget att erkänna sina begränsningar. Detta är dygden ödmjukhet. Genom den erkänner vi att vi inte kan täcka allt i vissa ämnen, att vi i många fall inte kan överblicka alla omständigheter som måste beaktas för att det skall gå att göra en rättvis bedömning. Därför ber vi om råd, men inte från vem som helst. Vi går till en person med de rätta egenskaperna, till någon som vill älska Gud så uppriktigt som vi gör och som försöker att följa Honom troget. Det räcker inte med att bara fråga förste bäste om dennes uppfattning. Vi måste gå till någon som kan ge oss riktiga och oegennyttiga råd.

Därefter måste vi döma, för som regel kräver klokheten att vi fattar ett lämpligt beslut, och det snabbt. Även om det ibland är klokt att vänta med att fatta ett beslut tills alla de faktorer som bör påverka vårt avgörande har inhämtats, skulle det i vissa andra fall vara mycket oklokt att inte börja med att genast utföra vad vi ser bör göras. Detta gäller särskilt då andras väl står på spel.

Det är inte den som aldrig har fel som är klok, utan den som förmår korrigera sina fel. Han är klok för att han föredrar att hellre ha fel tjugo gånger än att bekvämt avstå från att handla. Han handlar inte överilat eller absurt våghalsigt, men tar på sig den risk som är förknippad med varje beslut och avstår inte från att söka det goda av rädsla för att misslyckas. I våra liv möter vi balanserade, objektiva kamrater som behärskar sina passioner och inte låter vågskålen väga över till sin egen fördel. Vi litar nästan instinktivt på sådana personer, eftersom de handlar alltid väl, hederligt, utan förmätenhet eller teatraliska gester.

Den här kardinaldygden är oundgänglig för en kristen; men klokhetens yttersta mål är inte att uppnå samförstånd i samhället eller att undvika konflikter. Dess grundläggande motiv är att Guds vilja skall uppfyllas, och han vill att vi skall vara enkla utan att vara barnsliga, att vi skall vara sanningens vänner, men aldrig naiva eller lättsinniga. Den kloke samlar kunskap och den kunskapen är kunskapen om Guds kärlek, som är den slutgiltiga kunskap som kan frälsa oss och föra frid och förståelse till alla människor och det eviga livet till varje själ.