Texter på ämnet

Jag kan inte säga vilken mänsklig dygd som är den viktigaste, eftersom det beror på vilket perspektiv man har. Det är dessutom en onödig frågeställning, eftersom det inte handlar om att utöva en eller flera dygder. Det är nödvändigt att kämpa för att förvärva och utöva alla dygder. Alla dygder står i ett inbördes samband med varandra. Om vi bemödar oss om att vara uppriktiga blir vi rättvisa, glada, kloka, fridfulla.

Distinktionen mellan personliga och sociala dygder anser jag inte heller vara övertygande. Ingen dygd kan främja egoism; varje dygd får nödvändigtvis positiva följder för vår egen själ och för vår omgivning. Då vi alla är människor, och dessutom Guds barn, kan vi inte anse att livet går ut på att frenetiskt sammanställa en lysande meritförteckning eller att göra en strålande karriär. Vi måste alla känna oss solidariska. Med den nåd vi har erhållit är vi även bundna till varandra genom de övernaturliga banden i de heligas gemenskap.

Samtidigt måste vi komma ihåg att beslutsfattande och ansvar faller inom området för den enskildes frihet och därför är även dygder radikalt personliga, de tillhör personen. Men samtidigt kämpar ingen ensam i denna kamp för kärleken, ingen är en lösryckt vers, brukar jag säga. På något sätt hjälper eller stjälper vi varandra. Vi är alla länkar i samma kedja. Be nu tillsammans med mig Herren vår Gud om att denna kedja må binda oss vid hans Hjärta tills den dag kommer då vi ser Honom ansikte mot ansikte i himlen för alltid.

Vi befinner oss här, consummati in unum!, förenade i våra böner och intentioner, beredda att påbörja denna stund av samtal med Herren med en förnyad önskan att vara effektiva redskap i hans händer. Inför Jesus i det Allraheligaste sakramentet - vad jag tycker om att göra en uttrycklig akt av tro på Herrens verkliga närvaro i Eukaristin! - skall ni i era hjärtan främja en längtan efter att genom er bön sända en kraftfull impuls till alla platser världen över, ända till de mest avlägsna hörn på vår planet där det finns människor som lever sina liv generöst i Guds och människornas tjänst. Tack vare den ofattbara verklighet som de heligas samfund är, deltar vi nämligen solidariskt - som medarbetare, säger den helige Johannes - i uppgiften att sprida Herrens sanning och frid.

Det är rätt att vi tänker på hur vi efterliknar Mästaren, att vi stannar upp, reflekterar, så att vi direkt ur Herrens liv lär oss några av de dygder som måste upplysa vårt uppträdande om vi verkligen strävar efter att sprida Kristi rike.