Texter på ämnet

Så synd att ägna sitt liv åt att slå ihjäl tiden, som är en skatt som Gud givit oss! Det duger inte att komma med ursäkter för att rättfärdiga ett sådant handlande. Må ingen säga: "Jag har bara en talent, jag kan inte uppnå någonting." Även om du bara har en talent kan du handla på ett förtjänstfullt sätt. Så sorgligt att inte göra något användbart och dra verklig nytta av alla de färdigheter, oavsett om de är många eller få, som Gud ger människan för att hon skall tjäna sina medmänniskor och samhället!

När en kristen slår ihjäl sin tid på jorden, riskerar han att slå ihjäl sin himmel - det vill säga då han på grund av sin egoism drar sig tillbaka, gömmer sig, upphör att bry sig om sin omgivning. Den som älskar Gud ger inte bara det han har, den han är, för att tjäna Kristus, han ger sig själv. Han ser inte - med ett simpelt synsätt - sin hälsa, sitt namn eller sin karriär såsom sitt livs mål.

Mitt, mitt, mitt…, tänker, säger och gör många. En sådan obehaglig attityd! Den helige Hieronymus påpekar att Skriftens ord går sannerligen i uppfyllelse - "de söker ursäkter för sina synder" (Ps 140:4) - i dessa människor som inte bara syndar genom högmod, utan även är lata och försumliga.

Det är högmodet som ständigt får folk att tänka mitt, mitt, mitt… Det är en last som gör människan till en ofruktbar varelse, som utplånar hennes längtan efter att arbeta för Gud, som får henne att inte ta vara på tiden. Förlora inte din effektivitet, men utplåna däremot din egoism. Skulle ditt liv tillhöra dig? Ditt liv tillhör Gud och av kärlek till Gud skall du använda det för alla människors väl. Gräv upp den där talenten! Få den att ge avkastning, så kommer du med glädje att märka att det i dessa övernaturliga affärer saknar betydelse om det jordiska resultatet inte är så magnifikt att det väcker människors beundran. Det väsentliga är att vi ger allt vi är och allt vi har, att vi ser till att talenten ger avkastning och att vi ständigt strävar efter att ge god frukt.

Gud ger oss kanske ett år till för att tjäna Honom. Tänk inte på fem år, inte ens på två. Var bara uppmärksamma på det här enda året, det år som nyss har börjat, för att ge det till Gud, för att inte gräva ner det! Detta måste vara vår fasta föresats.

Vi håller på att snabbt räkna upp vissa mänskliga dygder. Jag vet att ni i er bön till Herren kommer att tänka på många andra. Nu skulle jag vilja dröja några ögonblick vid en underbar egenskap: storsintheten.

Storsinthet: ett stort sinne, en rymlig själ där det finns plats för många. Det är kraften som gör oss beredda att gå ut ur oss själva och göra stordåd till gagn för alla. Trångsyntheten slår inte rot i den som är storsint; hos honom finns det ingen plats för snålhet, för egoistiska beräkningar eller egennyttigt bedrägeri. Den som är storsint ägnar utan förbehåll sina krafter åt det som är mödan värt, därför förmår han hänge sig. Han nöjer sig inte med att ge: han ger sig själv. Och därigenom lyckas han inse vilket det största beviset på storsinthet är: att ge sig själv till Gud.