Texter på ämnet

Ingen blir lycklig här på jorden innan han bestämmer sig för att inte vara det. Så här går vår väg: smärta - buren på ett kristet sätt! -, Kors; Guds Vilja, Kärlek; lycka här och sedan, för evigt.

Servite Domino in laetitia! - Jag kommer att tjäna Herren med glädje! En glädje som kommer att vara följden av min Tro, av mitt Hopp och av min Kärlek … som måste vara för alltid, eftersom - som aposteln Paulus försäkrar oss - Dominus prope est - Herren är nära. Jag kommer att gå tillsammans med honom, med säkra steg, för Herren är min Fader …, och med hans hjälp kommer jag att göra hans älskvärda Vilja, även om det känns svårt.

Här är ett råd som jag har upprepat ihärdigt: var glada, var alltid glada. Låt dem vara ledsna, som inte anser sig vara Guds barn.

Jag sliter livet ur mig för att mina yngre bröder skall "ha något mjukt att gå på", som du säger. Det finns så många glädjeämnen att ta vara på när man "har det jobbigt".

En annan man med en stark tro skrev följande till mig: "När man tvingas vara isolerad märker man tydligt sina bröders hjälp. När jag begrundar att jag nu måste bära allt 'själv' tänker jag ofta på att om det inte vore för det 'sällskap vi håller varandra på avstånd' - de heligas välsignade gemenskap! - skulle jag inte kunna bevara den optimism som uppfyller mig".

Glöm inte att man ibland behöver leende ansikten runtomkring sig.

"Jag hade inte förväntat mig att ni alla skulle vara så glada", hörde jag någon kommentera.

Sedan länge lägger Kristi fiender ned djävulska ansträngningar på att outtröttligt sprida ryktet att människor som är hängivna Gud är svårmodiga personer. Och tyvärr återspeglar vissa som vill vara "goda" denna uppfattning med sina "dystra dygder".

- Vi tackar dig, Herre, för att du har velat räkna med våra liv, som är lyckliga och glada, för att sudda ut denna falska karikatyr.

- Jag ber dig även att vi inte skall glömma det.

Se till att ingen kan se sorg eller smärta i ditt ansikte, när du sprider ditt offers vällukt i din världsliga omgivning. Guds barn skall alltid så frid och glädje.

Glädjen hos en man eller kvinna som tillhör Gud måste vara översvallande: rofylld, smittsam, tilldragande … kort sagt, den måste vara så övernaturlig, lockande och okonstlad att den drar till sig andra så att de går kristna vägar.

"Är du glad?" Frågan gjorde mig fundersam.

- De ord har inte uppfunnits ännu som skulle kunna uttrycka allt det som man känner - i hjärtat och i viljan - när man vet att man är Guds barn.

Jul. Du skriver till mig: "Tillsammans med Jungfru Maria och Josef väntar även jag otåligt på Jesusbarnet. Vad jag kommer att vara lycklig i Betlehem! Jag känner på mig att jag kommer att brista ut i omåttlig glädje. Ja, och tillsammans med honom vill jag också pånyttfödas …".

- Jag hoppas att du verkligen menar vad du säger.

En uppriktig föresats: att göra vägen behaglig och lätt för andra, för livet för med sig tillräckligt med bitterhet som det är.

Många känner sig olyckliga just för att de har för mycket av allt. Vi kristna kommer, om vi verkligen uppför oss som Guds barn, att genomleva obehag, hetta, trötthet, kyla … Men vi kommer aldrig att sakna glädje, för detta - allt! - beslutar eller tillåter Han, som är källan till all verklig lycka.

Inför alla dessa människor utan tro och utan hopp, med oroliga sinnen desperat nära ångest, på jakt efter en mening med sina liv, fann du målet för ditt: Honom!

Och denna upptäckt kommer för alltid att injicera en ny glädje i ditt liv, den kommer att förvandla dig och varje dag ställa dig inför en oändlig mängd vackra saker som du inte kände till och som visar dig den glädjerika vidden i den breda väg som leder dig till Gud.

Hur lycklig du är på jorden beror på hur trogen du är tron, renheten och den väg som Gud har utstakat åt dig.

Tacka Gud för att du är glad, med en djup glädje som inte väsnas.

Med Gud, tänkte jag, verkar varje ny dag mera tilldragande än gårdagen. Jag lever "bitvis". En dag anser jag en detalj vara underbar, nästa dag upptäcker jag nya vyer som jag tidigare inte hade lagt märke till … Fortsätter det i den här takten vet jag inte vad som kommer att hända om ett tag.

Senare upptäckte jag att Han försäkrade mig: Varje dag kommer din glädje att bli större, för du kommer att fördjupa dig alltmer i ditt gudomliga äventyr, i det stora "klister" som jag har satt dig i. Och du kommer att upptäcka att jag inte överger dig.

Glädjen är en konsekvens av hängivelsen. Den bekräftas för varje varv man drar bevattningshjulet.

Vilken orubblig glädje det har givit dig att hänge dig till Gud! … Och med vilken längtan, med vilken iver, måste du inte önska att alla skall komma att ta del av din glädje!

Allt det som för tillfället oroar dig ryms i ett leende som du visar av kärlek till Gud.

Optimism? Alltid! Även när saker och ting verkar misslyckas: kanske är det just då dags att börja sjunga, med ett Gloria, för att du har tagit din tillflykt till Honom, och från Honom kan det inte komma någonting som inte är gott.

Att hoppas innebär inte att man börjar se ljuset, utan att man med slutna ögon litar på att Herren besitter det fullständigt och lever i dess klarhet. Han är Ljuset.

Det är varje kristens plikt att föra med sig frid och lycka till de olika miljöer han befinner sig i på jorden, i ett styrkans och glädjens korståg, som sätter även vissna och ruttna hjärtan i rörelse och upplyfter dem till Honom.

Om du rycker upp varje antydan till avundsjuka med rötterna och om du uppriktigt gläds åt andras framgångar, kommer du inte att förlora din glädje.