Texter på ämnet

Jag saknar inte den sanna glädjen, tvärtom … Och ändå, inför vetskapen om min egen uselhet, är det så självklart att i likhet med den helige Paulus utbrista: "Jag arma människa!"

Så växer ivern efter att radikalt riva ned den barriär som det egna jaget reser.

Du lever glad, mycket lycklig, även om du ibland känner ett sting av nedstämdhet och till och med nästan oavbrutet kan uppleva en verklig, kvardröjande sorgsenhet. Denna glädje och denna beklämning kan samexistera, var och en i sin männi­ska: den förra i den nya människan, den senare i den gamla.

Det första steget för att andra skall närma sig Kristi vägar är att de ser dig nöjd, lycklig och säker på din väg till Gud.

Om du inte — med din bön, ditt offer, dina handlingar — visar en ständig apostolisk iver, är det ett uppenbart tecken på att du inte är lycklig och bör öka din trohet.

Den som är lycklig, den som har fått ta emot det goda, vill ge det till andra.

Jag blir ständigt mer övertygad om att himlens lycka är till för dem som förmår vara lyckliga på jorden.

Jag ser som i middagssolens klarhet formeln, hemligheten för att bli lycklig på jorden och i evigheten: inte bara rätta sig efter Guds vilja, utan ansluta sig till den, identifiera sig med den, — kort sagt — med en positiv viljehandling vilja den gudomliga viljan.

Detta är den ofelbara hemligheten — jag insisterar — för att vinna glädje och frid.

Vad glad jag blev av dagens läsning! Genom den helige Paulus avslöjar den helige Ande odödlighetens och härlighetens hemlighet. Alla vi människor vill leva vidare.

Vi skulle vilja föreviga de ögonblick i våra liv som vi anser vara lyckliga. Vi skulle vilja ära minnet av oss … Vi skulle vilja att våra ideal var odödliga. I stunder som verkar lyckliga, när någonting tröstar oss i vår nöd, säger och önskar vi alla, helt naturligt, att det skall förbli så för alltid, för alltid …

Vad klipsk djävulen är! Så väl han kände människans hjärta! Ni kommer att bli som Gud, sade han till våra första föräldrar. Det var ett grymt bedrägeri. I Filipperbrevet som vi läst ur, lär oss den helige Paulus en gudomlig hemlighet för att uppnå odödligheten och härligheten: Jesus avstod från allt och antog en tjänares gestalt … Han gjorde sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden …

Hjälp mig att upprepa, i all förtrolighet, för den ene, den andre … för alla: en troende som syndar kommer nödvändigtvis att vara olycklig och eländig, även om han vinner allt det goda som denna värld har att erbjuda.

Det är sant att det skäl som bör få oss att hata all synd, inte bara svår synd, det skäl som borde beveka alla, är övernaturligt: Gud avskyr synden med hela sin oändlighet, med ett yttersta, evigt och nödvändigt hat, eftersom den är ett ont som motsätter sig det oändliga goda … Men det första påståendet som jag nämnde kan leda till att vi förstår det sistnämnda skälet.