Texter på ämnet

Att ge sig själv är det första steget på en språngmarsch av offer, glädje, kärlek och förening med Gud. Och på det sättet fylls hela livet av en välsignad galenskap, som finner glädje där mänsklig logik endast ser försakelser, lidande och smärta.

Du som inte lyckas bestämma dig, fundera på det som en av dina bröder en gång skrev till mig: "Det är svårt, men vilken lättnad och lycka är det inte att känna sig säker på sin väg när man väl har fattat 'beslutet'!"

De här dagarna - sade du - har varit lyckligare än någonsin. Jag svarade dig utan att tveka: Det är för att du "har levt" lite mer hängivet än vanligt.

Herrens rop - kallelsen - låter alltid på samma sätt: "Om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig." Ja, kallelsen kräver försakelser, offer. Men hur behagligt är inte offret - gaudium cum pace, glädje och frid - om man fullständigt avsäger sig allt!

Ju generösare du är gentemot Gud, desto lyckligare blir du.

Du har blivit ung på nytt! Faktiskt känner du att umgänget med Gud på kort tid har fört dig tillbaka till din enkla och lyckliga ungdom och till tryggheten och lyckan - utan barnslighet - i det andliga barnaskapet … Du ser dig omkring, och märker att samma sak händer med de andra: åren går sedan deras möte med Herren, och förutom att växa i mognad, stärks de av en outplånlig ungdom och glädje. De är inte ungdomliga; de är verkligen unga och glada!

Denna sanning som hör det inre livet till tilltalar, styrker och hänför människor. Tacka dagligen Deum qui laetificat juventutem meam - den Gud som fyller din ungdom med glädje.

Du saknar inte Guds nåd. Så om du motsvarar den, bör du känna dig trygg.

Segern beror på dig: din styrka och handlingskraft är - förenade med nåden - mer än tillräckliga skäl för att ge dig den optimism som man känner när man är säker på att segra.

Igår var du kanske en av alla dessa förbittrade och besvikna människor som misslyckats i sina personliga ambitioner. Idag, efter att Han tagit plats i ditt liv - tack, gode Gud! - skrattar du och sjunger, och för med dig ett leende, Kärleken och lyckan vart helst du går.

Tacka Gud för att du är glad, med en djup glädje som inte väsnas.

Med Gud, tänkte jag, verkar varje ny dag mera tilldragande än gårdagen. Jag lever "bitvis". En dag anser jag en detalj vara underbar, nästa dag upptäcker jag nya vyer som jag tidigare inte hade lagt märke till … Fortsätter det i den här takten vet jag inte vad som kommer att hända om ett tag.

Senare upptäckte jag att Han försäkrade mig: Varje dag kommer din glädje att bli större, för du kommer att fördjupa dig alltmer i ditt gudomliga äventyr, i det stora "klister" som jag har satt dig i. Och du kommer att upptäcka att jag inte överger dig.

Glädjen är en konsekvens av hängivelsen. Den bekräftas för varje varv man drar bevattningshjulet.

Vilken orubblig glädje det har givit dig att hänge dig till Gud! … Och med vilken längtan, med vilken iver, måste du inte önska att alla skall komma att ta del av din glädje!