Texter på ämnet

Jag sliter livet ur mig för att mina yngre bröder skall "ha något mjukt att gå på", som du säger. Det finns så många glädjeämnen att ta vara på när man "har det jobbigt".

En annan man med en stark tro skrev följande till mig: "När man tvingas vara isolerad märker man tydligt sina bröders hjälp. När jag begrundar att jag nu måste bära allt 'själv' tänker jag ofta på att om det inte vore för det 'sällskap vi håller varandra på avstånd' - de heligas välsignade gemenskap! - skulle jag inte kunna bevara den optimism som uppfyller mig".

Glöm inte att man ibland behöver leende ansikten runtomkring sig.

Det är sant: Vi är inte värda någonting, vi är ingenting, vi kan ingenting, vi har ingenting. Och mitt i vardagsslitet saknas det heller inte hinder, frestelser … Men dina bröders "glädje" kommer att övervinna alla svårigheter, så snart du åter är tillsammans med dem, för att du kommer att se dem stadigt lutade mot honom: quia Tu es Deus fortitudo mea - Ty du, Gud, är vårt värn.