Texter på ämnet

Du har hört mig säga det mer än en gång: ibland hör man kärleken beskrivas som om den vore en strävan efter egen tillfredsställelse eller bara ett sätt att egoistiskt förverkliga sig själv.

Och jag har alltid sagt till dig att det inte förhåller sig så: den sanna kärleken kräver att man går ut ur sig själv, att man ger sig själv. Äkta kärlek för med sig glädje i sina spår, en glädje vars rötter är formade som ett kors.

Du känner dig som en stackars lakej som husbonden har tagit av livréet — du är ju bara en syndare! — och du känner den nakenhet som våra första föräldrar upplevde.

Du borde gråta ständigt. Och det stämmer ju, du har gråtit mycket och du har lidit mycket. Ändå är du mycket lycklig. Du skulle inte vilja vara i någon annans ställe. Sedan många år tillbaka förlorar du inte din gaudium cum pace — din fridfulla glädje. Du tackar Gud för den och skulle vilja avslöja lyckans hemlighet för alla.

Ja: det är förståeligt att man många gånger har sagt — även om du inte bryr dig om "vad folk säger" — att du är en "fridens man".

Kärleken innebär offer; och offer av kärlek ger glädje.