Texter på ämnet

Detta övernaturliga tillvägagångssätt är en rent militär strategi. Du för krig - ditt inre livs dagliga strider - i ställningar som du själv väljer att lägga långt från din fästnings bastanta murar.

Och därför anfaller fienden just där: din lilla uppoffring, din sedvanliga bön, ditt välordnade arbete och din levnadsplan, men det blir svårt för honom att nå ända fram till din fästnings lätt intagbara citadell. Och om han lyckas, så är han redan utmattad.

Bli inte orolig om du, när du betraktar det övernaturliga livets härligheter, hör inom dig - insinuerande - den andra rösten, den gamla människans röst.

Det är "dödens kropp" som gör anspråk på sina förlorade rättigheter … Nåden räcker för dig. Var trogen, så kommer du att segra.

Världen, djävulen och köttet är som tre äventyrare. De utnyttjar vildens svaghet, som du bär inom dig, och vill att du i utbyte mot njutningens krimskrams - som inte är någonting värt - skall ge dem det rena guld, de pärlor, briljanter och rubiner, indränkta i din Guds frälsande och levande blod, som är priset för din evighet och dess skatt.

Hör du viskningarna? I ett annat stånd, på en annan plats, i en annan ställning och med en annan tjänst skulle du kunna göra mycket mera gott. För att göra det du gör nu behövs ingen begåvning!

Men jag säger dig: Där du har blivit satt, behagar du Gud … och det som du nyss tänkte är en tydlig djävulsk ingivelse.

Du är orolig och ledsen över att du är kall och fullständigt torr när du går till kommunion. Säg mig, söker du dig själv eller Jesus när du tar emot sakramentet? Om du söker dig själv, har du all anledning att vara ledsen … Men om du söker Kristus - som du skall göra - behöver du då ett säkrare tecken än Korset för att veta att du har funnit honom?

Ännu ett fall, och ett rejält sådant! … Förtvivla? Nej, ödmjuka dig och åkalla genom Maria, din Moder, Jesu barmhärtiga kärlek. Ett miserere²⁰ och upplyft ditt hjärta! Och börja om igen.

Ditt fall är mycket djupt! Börja att lägga grunden där nere. Var ödmjuk. Cor contritum et humiliatum, Deus, non despicies - Ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, inte förakta.

Du vänder dig inte mot Gud. Dina synder beror på svaghet. Må så vara, men svagheterna återkommer så ofta - du gör inte något för att undvika dem - att om du inte vill att jag skall anse att du är ond, får jag väl anse att du är både ond och dum.

Du vill utan att vilja, så länge som du inte undviker tillfället med bestämdhet. Lura inte dig själv genom att tala om för mig att du är svag. Du är … feg, och det är inte samma sak.

Denna förvirring inom dig, frestelsen som omger dig, är som en bindel för din själs ögon.

Du famlar i mörkret. Försök inte gå ensam, ensam kommer du att falla. Gå till din föreståndare - till din överordnade - så kommer du med hans hjälp att höra ärkeängeln Rafaels ord till Tobias: Forti animo esto, in proximo est ut a Deo cureris - Fatta mod, snart kommer Gud att bota dig. Var lydig, så kommer fjällen och bindeln att falla från dina ögon och Gud att uppfylla dig med nåd och frid.

Jag kan inte övervinna mig själv, skriver du modstulet till mig. Jag svarar dig: Har du verkligen försökt använda dig av medlen?

Salig är världslig olycka! Fattigdom, tårar, hat, orättvisa, vanära … Allt förmår du genom Honom som ger dig kraft.