Texter på ämnet

Herren behöver kraftfulla och djärva människor som inte nöjer sig med medelmåttighet och som med säkra steg tar sig in i alla slags miljöer.

En lugn och välbalanserad karaktär, obändig vilja, en stark tro och en brinnande fromhet. Det är oundgängliga egenskaper hos ett Guds barn.

Herren kan rentav uppväcka barn åt Abraham ur stenar … Men vi måste se till att stenen inte vittrar sönder lätt. Av en hård stenbumling kan man, även om den är formlös, göra en utmärkt kvadersten.

En apostel kan inte nöja sig med att vara på en medelmåttas låga nivå. Gud kallar honom för att bära med sig medmänsklighet och sprida en evig nyhet.

- Därför behöver aposteln vara en själ som formats länge, tålmodigt och heroiskt.

Varje dag upptäcker jag nya saker i mig själv, säger du till mig … Och jag svarar dig: Det är nu som du börjar känna dig själv.

När man verkligen älskar … hittar man alltid många detaljer som gör att man kan älska ännu mer.

Det vore beklagligt om någon som iakttar katolikers uppträdande i samhällslivet drog slutsatsen att de handlar hämmat och med mindervärdeskomplex.

Man får inte glömma att vår Mästare var - är! - perfectus homo - fullkomlig människa.

Om Herren har gett dig en god egenskap - eller en viss begåvning - är det inte bara för att du skall glädjas åt den eller kunna skryta med den, utan för att du skall använda den kärleksfullt för att tjäna din nästa.

Och när kommer du att hitta ett bättre tillfälle för att tjäna än nu, då du lever tillsammans med så många människor som delar ditt eget ideal?

Under trycket och inflytandet av en materialistisk och hedonistisk värld som saknar tro … hur kan man kräva och motivera friheten att inte tänka som "de" och att inte handla som "de"?

- Ett Guds barn behöver inte be om den friheten, för Kristus har utverkat den för oss en gång för alla: men man måste försvara den och bevisa den på alla områden. Det är bara så som "de" kommer att förstå att vår frihet inte låter sig fjättras av omgivningen.

Dina släktingar, kollegor och vänner märker förändringen och de inser att det i ditt fall inte rör sig om ett övergående tillstånd, utan att du inte längre är densamme.

- Oroa dig inte, fortsätt framåt! Nu uppfylls orden vivit vero in me Christus - det är Kristus som lever i dig.

Uppskatta dem som kan ge dig ett "nej". Och be dem dessutom att förklara varför de vägrade, så att du kan lära dig … eller få dem att rätta sig.

Förut var du pessimistisk, obeslutsam och likgiltig. Nu har du förändrats fullständigt: du känner dig modig, optimistisk och självsäker … för till slut har du bestämt dig för att bara söka stöd hos Gud.

En person som har fantastiska mänskliga dygder men en fullständig brist på övernaturligt perspektiv befinner sig i en sorglig situation, för de dygderna kommer han lätt att använda sig av enbart för sina personliga syften. - Tänk på det.

Du följer en krävande levnadsplan: du går upp tidigt, ber, tar emot Sakramenten, arbetar eller studerar mycket, du är måttfull, tuktar dig … men du märker att det fattas något!

Begrunda följande tanke i ditt samtal med Gud: eftersom heligheten - kampen för att uppnå den - är den fullkomliga kärleken, måste du se över din kärlek till Gud och, för hans skull, till din nästa. Då kommer du kanske att upptäcka att det gömmer sig stora brister i din själ som du inte ens kämpat mot: du är inte en god son, en god bror, en god kamrat, en god vän, en god kollega; och eftersom du hyser en oordnad kärlek till "din helighet" är du avundsjuk.

Du "uppoffrar dig" i många "personliga" detaljer. Därför är du klistrad till ditt jag, till din person och i grund och botten lever du varken för Gud eller för din nästa, utan bara för dig själv.

För att göra framsteg i det inre livet och apostolatet är känslomässig andakt inte nödvändig.

Däremot måste man bestämt och generöst rätta sin vilja efter Guds önskemål.

Utan Herren kommer du inte att kunna ta ett enda säkert steg. - Den säkra vetskapen om att du behöver hans hjälp kommer att få dig att förenas mer med honom, med ett kraftfullt och uthålligt förtroende som åtföljs av glädje och frid, även om vägen blir svårframkomlig och brant.

Se vad stor skillnaden är mellan ett naturligt och ett övernaturligt sätt att handla. Det första börjar bra men saktar av senare. Det andra börjar också bra … men anstränger sig sedan för att fortsätta ännu bättre.

Det är inte dåligt att uppföra sig väl av hedervärda mänskliga skäl. - Men … vilken skillnad det gör om det är övernaturliga skäl som "styr".

När den där vännen såg så mycket glädje inför ett hårt arbete frågade han: Gör ni allt det där av entusiasm? - Och de svarade honom glatt och fridfullt: "Av entusiasm? … Då hade vi verkligen ställt till det för oss!"; per Dominum Nostrum Jesum Christum! - för vår Herre Jesus Kristus, som ständigt väntar på oss!

Världen behöver att vi väcker de sömniga, att vi uppmuntrar de blyga, att vi leder dem som gått vilse. Kort sagt, att vi värvar dem till Kristi armé för att inte så mycket energi skall slösas bort.

Kanske kan även du få hjälp av det övernaturliga knep - en ömhetsbetygelse av frivillig kärlek - som en person som var mycket hängiven Gud upprepade för sig själv inför olika svåra uppgifter: "Nu är det hög tid att du bestämmer dig, på riktigt, för att göra något som är mödan värt".

Hur tror du att du skall uppnå kristen fullkomning om du alltid följer dina nycker, det som "du tycker om" …? Om du inte bekämpar alla dina brister kommer de helt naturligt att ständigt utmynna i onda gärningar. Och din vilja - som inte härdats i en uthållig kamp - kommer inte att duga till någonting när du väl befinner dig i en svår situation.

Fasaden tyder på energi och kraft. - Men vad mycket slapphet och bristande vilja som finns inuti!

- Var fast besluten om att dina dygder inte skall förvandlas till en förklädnad utan till vanor som präglar din karaktär.

"Jag känner vissa män och kvinnor som inte ens har styrkan att be om hjälp", sade du till mig med besvikelse och sorg. - Överge dem inte: din vilja att rädda dig själv och att rädda dem kan komma att bli utgångspunkten för deras omvändelse. Dessutom, om du tänker efter kommer du att inse att någon räckte även dig sin hand.

Det är de veklingar som beklagar sig över tusen små struntsaker, som inte kan offra sig själva för Jesus i vardagens små saker … och ännu mindre för andra människor.

Vilken skam det vore om ditt uppträdande - som är så hårt, så krävande gentemot andra! - skulle kännetecknas av samma vekhet i dina dagliga göromål!