Texter på ämnet

Ditt liv får inte vara förgäves. Var till nytta. Lämna ett spår efter dig. Lys med ljuset av din tro och din kärlek.

Utplåna genom ditt liv som apostel de kladdiga och smutsiga spår som lämnats av hatets orena såningsmän. Sätt alla jordiska vägar i brand med Kristi eld som du bär i ditt hjärta.

Jag skulle vilja att ditt beteende och dina ord vore sådana att alla som såg dig eller talade med dig kunde säga: Här är någon som läser om Jesu Kristi liv.

Värdighet. Sluta upp med din fjolliga tillgjordhet och med ditt barnsliga uppförande. Din yttre hållning måste återspegla den frid och ordning som råder i din ande.

Säg inte: "Jag är sådan … det beror på min karaktär." Det beror snarare på din brist på karaktär. Var manlig - esto vir!

Vänj dig vid att säga nej.

Vänd den onde ryggen när han viskar i ditt öra: Varför gör du livet så komplicerat för dig?

Var inte så provinsiell. Öppna ditt hjärta på så vid gavel att det blir världsomfamnande, "katolskt".

Flaxa inte som en höna, när du kan flyga lika högt som en örn.

Jämnmod. Varför bli arg, när du genom att bli arg förolämpar Gud, stör din omgivning, själv har det otrevligt … och ändå till slut måste lugna ner dig?

Säg samma sak med ett annat tonfall och utan vrede, så kommer dina resonemang att vinna i styrka, och framför allt kommer du inte att förolämpa Gud.

Tillrättavisa inte när du fortfarande är upprörd över ett fel. Vänta till nästa dag eller ännu längre. Låt inte bli att tillrättavisa, men först senare, lugnt och med rena avsikter.

Med ett enda kärleksfullt ord kommer du att uppnå mer än med ett tre timmar långt gräl.

Tygla ditt temperament.

Vilja. Energi. Exempel. Det man måste göra, gör man … Utan att tveka … Utan att ta falsk hänsyn …

Annars hade Cisneros aldrig blivit Cisneros¹, Teresa av Ahumada hade aldrig blivit den heliga Teresa av Avila och Iñigo av Loyola hade aldrig blivit den helige Ignatius … Gud och djärvhet! Regnare Christum volumus².

Du skall växa när du möter nya hinder. Du kommer inte att sakna Herrens nåd: Inter medium montium pertransibunt aquae. Du kommer att bana dig väg genom bergsområden! Vad spelar det då för roll att du för ögonblicket måste begränsa din verksamhet, om du efteråt, likt en spänd stålfjäder, kommer att slungas längre bort än du någonsin hade kunnat drömma om?

Din egoist. Du tänker ständigt på "ditt". Du verkar inte kunna känna Kristi broderskap: I din nästa ser du inte bröder utan trappsteg.

Jag förutser att du kommer att misslyckas fullständigt.

Och när du har gått på grund, kommer du att av andra begära den kärlek som du nu förvägrar dem.

Du kommer aldrig att bli en ledare om du betraktar massan som en språngbräda för din egen karriär.

Ledare blir du endast om du har ambitionen att rädda alla människor.

Du får inte visa folk kalla handen: du måste ha en uppriktig önskan att göra dem lyckliga.

Du vill aldrig "se sanningen i vitögat". Ibland av artighet. Vanligtvis för att inte förstöra stämningen för dig själv. Ibland för att inte förstöra den för andra.

Men alltid av feghet.

Om du är rädd för att gå till botten med saker och ting, kommer du aldrig att bli en omdömesgill människa.

Var inte rädd för sanningen, även om den skulle bli din död.

Jag tycker inte om era förskönande omskrivningar: ni kallar feghet klokhet. Och denna påstådda "klokhet" gör det möjligt för Guds fiender att skryta med sin vishet, även om de inte har en enda vettig tanke i huvudet, och att uppnå positioner som de aldrig borde uppnå.

Det här missförhållandet är inte oavhjälpligt. Det är brist på karaktär att låta det fortsätta, som om det vore hopplöst och omöjligt att åtgärda.

Undvik inte dina plikter. Uppfyll dem på rätt sätt, även om andra inte gör det.

Du har vad man ibland kallar "talets gåva". Men med all din ordrikedom kan du inte få mig att godkänna något - en försynens skickelse, sade du! - som inte kan rättfärdigas.

Kan det verkligen vara sant - jag kan helt enkelt inte tro det - att det på jorden inte finns några människor, utan bara bukar?

"Be för att jag aldrig låter mig nöjas med det som är lätt." Det har jag redan gjort. Nu är det upp till dig att förverkliga denna utmärkta föresats.

Tro, glädje, tillförsikt. Men var inte så dåraktig att du blundar för verkligheten.

Vilket djupt sätt du har att leva ett liv fullt av meningslösa ting och att komma upp dig på! Du stiger och stiger genom att "väga lite", genom att vara tom - både i hjärnan och i hjärtat.

Varför denna ständiga ombytlighet? När skall du ägna din energi åt en fast målsättning? Överge din förkärlek för att lägga grundstenar och avsluta om så bara en enda av alla dina planer.