Du följer en krävande levnadsplan: du går upp tidigt, ber, tar emot Sakramenten, arbetar eller studerar mycket, du är måttfull, tuktar dig … men du märker att det fattas något!

Begrunda följande tanke i ditt samtal med Gud: eftersom heligheten - kampen för att uppnå den - är den fullkomliga kärleken, måste du se över din kärlek till Gud och, för hans skull, till din nästa. Då kommer du kanske att upptäcka att det gömmer sig stora brister i din själ som du inte ens kämpat mot: du är inte en god son, en god bror, en god kamrat, en god vän, en god kollega; och eftersom du hyser en oordnad kärlek till "din helighet" är du avundsjuk.

Du "uppoffrar dig" i många "personliga" detaljer. Därför är du klistrad till ditt jag, till din person och i grund och botten lever du varken för Gud eller för din nästa, utan bara för dig själv.