Texter på ämnet

Jesu ödmjukhet: däremot, vilken skam för mig — jag, som är en näve gödsel — som så många gånger har förklätt mitt högmod under en mantel av värdighet, av rättvisa! …

Och hur många tillfällen att följa Mästaren har jag därigenom inte förlorat, eller underlåtit att ta vara på, för att jag inte kunnat göra dem övernaturliga.

Jesus, säg mig om det finns någonting i mig som du inte tycker om, så rycker vi upp det med roten.

När Herren kallade de första apostlarna, befann de sig i en gammal båt och med trasiga nät, som de höll på att laga. Herren sade till dem att de skulle följa honom; statim — genast — relictis omnibus — lämnade de allt — allt! — och följde honom …

Ibland händer det att vi — som vill efterlikna dem — inte lyckas lämna allt, utan fortsätter att vara fästa vid någonting i våra hjärtan, ett fel i våra liv, som vi inte vill göra upp med och offra till Herren.

Kommer du att rannsaka ditt hjärta på djupet? Det skall inte finnas kvar någonting i det som inte är Hans; annars älskar vi honom inte på riktigt, varken du eller jag.

Vårt liv — de kristnas liv — skall vara precis så vardagligt: vi skall se till att varje dag utföra väl just det vi är skyldiga att göra, att i världen förverkliga vårt gudomliga uppdrag genom att varje ögonblick uppfylla de små skyldigheter som just då åligger oss.

Rättare sagt: genom att vi anstränger oss för att uppfylla dem, för ibland kommer vi inte att lyckas, och när det blir natt och vi gör vår samvetsrannsakan kommer vi behöva säga till Herren: jag kan inte ge dig några dygder; jag kan bara ge dig brister, men — med din nåd — kommer jag att en dag kunna utropa mig som segrare.