Texter på ämnet

Du vill aldrig "se sanningen i vitögat". Ibland av artighet. Vanligtvis för att inte förstöra stämningen för dig själv. Ibland för att inte förstöra den för andra.

Men alltid av feghet.

Om du är rädd för att gå till botten med saker och ting, kommer du aldrig att bli en omdömesgill människa.

När det är dags för samvetsrannsakan, så ta dig i akt för den djävul som gör dig stum.

Rannsaka dig: långsamt och modigt. Är det inte så att ditt dåliga humör och din nedstämdhet - som endast skenbart är obefogade - beror på att du inte har bestämt dig för att slita av de tunna, men mycket konkreta, snaror som ditt eget begär så försåtligt har lagt ut och prytt med förmildrande omständigheter?