Texter på ämnet

Det finns en fiende till det inre livet som är liten och dum, men tyvärr mycket effektiv: försummandet av samvetsrannsakan.

Med sinnesro och utan skrupler bör du tänka på ditt liv, be om förlåtelse och fatta en fast, konkret och bestämd föresats att bättra dig på den ena eller den andra punkten: i den där detaljen som går dig emot, och i den där som du vanligtvis inte utför som du borde, och är medveten om det.

"Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning …": det är skrämmande att se hur någon kan överge ett gudomligt åtagande för ett flyktigt bländverk!

Så väl jag förstår den där frågan som en själ som var förälskad i Gud ställde: "Har jag gjort någon grimas av motvilja, har jag gjort någonting som kunde såra dig, Herre, min Älskade?"

Be din Fader Gud att han skänker oss detta ständiga behov att älska.

Ägnar jag mer uppmärksamhet åt småsaker och trivialiteter som jag inte behöver tacka för något, som jag inte förväntar mig någonting av, än åt Gud? Vem är jag tillsammans med när jag inte är tillsammans med Gud?

Du bör se till att det mitt i världen finns många människor som älskar Gud av hela sitt hjärta.

Det är dags att räkna efter: hur många har du hjälpt att upptäcka denna Kärlek?

Det sliter sönder hjärtat, detta Guds Sons rop — alltid aktuellt! — då han beklagar sig över att skörden är stor men arbetarna få.

Detta rop har stigit upp ur Kristus mun för att även du skall höra det: hur har du besvarat honom hittills? Ber du, åtminstone dagligen, för denna intention?

Rannsaka uppriktigt ditt sätt att följa Mästaren. Tänk efter om du har hängivit dig på ett officiellt och torrt sätt, med en tro som inte är medryckande; om det varken finns ödmjukhet, offer eller gärningar under loppet av din dag; om du bara har en fasad att visa upp och du inte är uppmärksam på minsta detalj i varje ögonblick … kort sagt, om du saknar Kärlek.

Om det är så, kan du inte vara förvånad över att du saknar genomslagskraft. Reagera omedelbart, hand i hand med Jungfru Maria!