Texter på ämnet

Jag kommer aldrig att sluta upprepa det, så att det ristas in djupt i din själ: fromhet, fromhet, fromhet! Ty om du brister i kärleken till nästan, beror det på brist på inre liv: inte på din dåliga karaktär.

Om du är ett gott Guds barn, så kommer din första och sista tanke varje dag att ägnas åt honom, på samma sätt som ett litet barn behöver sina föräldrars närvaro när det skall gå upp och när det skall lägga sig.

Du bör vara uthållig och krävande i dina fromhetsnormer, även när du är trött eller då de verkar torra. Härda ut! Dessa stunder är som de höga, rödmålade pålar som används som riktmärken längs vägar i bergstrakter då det snöar, och som alltid visar var den säkra vägen finns.

Ansträng dig för att i varje ögonblick fullfölja det Gud ber dig om: se till att vilja älska honom med gärningar. Med små gärningar, men utan att utelämna en enda.

Det inre livet stärks genom att man kämpar i sina dagliga fromhetsövningar som man bör uppfylla — mer än så, bör leva — kärleksfullt, för Guds barns väg är en väg av Kärlek.

Sök Gud i djupet av ditt obesudlade, rena hjärta; sök honom i djupet av din själ då du är honom trogen, och förlora aldrig denna förtrolighet! Och om du ibland inte vet hur du skall tala med honom eller vad du skall säga, eller inte vågar söka Jesus inom dig, vänd dig då till Maria, tota pulchra — den alltigenom rena, underbara — för att anförtro henne: Min Fru, vår moder, Herren ville att du skulle vårda Gud med dina händer: lär mig — lär oss alla — att umgås med din Son!

Inskärp hos människorna den heroism som gör att man utför vardagens små saker med fulländning, som om världens frälsning berodde på var och en av dessa gärningar.

Genom ditt fromhetsliv lär du dig utöva de kristna dygder som bör utmärka dig som Guds barn, som kristen.

Och tillsammans med dessa dygder kommer du även att tillägna dig hela den skala av andliga värderingar som verkar vara små men är stora; ädelstenar som glimmar, som vi bör plocka upp längs vägen för att lägga ned dem vid Guds tron, i människornas tjänst: enkelhet, glädje, lojalitet, frid, små försakelser, obemärkta tjänster, trogen pliktuppfyllelse, vänlighet …

Nöj dig inte med att tala med Tröstaren, lyssna till honom!

Begrunda i din bön att det andliga barnaskapets liv, som gav dig en djup insikt om att du är Guds barn, fyllde dig med ett barns kärlek till Fadern; tänk på att du först gick genom Maria till Jesus, som du tillber som en vän till honom, som hans bror, som den som älskar honom …

Sedan du tagit det här rådet till dig, förstår du att du hittills visste att den helige Ande har sin boning i din själ för att helga den … men att du inte hade "begripit" denna sanning om hans närvaro. Du behövde det där rådet: nu känner du Kärleken inom dig; och du vill umgås med honom, vara hans vän, hans förtrogne … göra det lättare för honom att städa, rycka upp, sätta i brand …

Jag klarar det inte, tänkte du. — Lyssna till honom, upprepar jag. Han skall ge dig kraft, han kommer att göra allt, om du vill … och visst vill du!

Be till honom: Gudomlige Gäst, Mästare, Ljus, Vägledare, Kärlek: må jag välkomna dig och lyssna till din undervisning, och upptändas och följa dig och älska dig.

För att närma dig Gud, för att flyga ända upp till Gud, behöver du bönens och gottgörelsens starka och generösa vingar.

För att undvika slentrian i dina muntliga böner, försök att recitera dem med samma kärlek som den som talar för första gång med sin älskade … och som om det skulle vara den sista gången som du kunde vända dig till Herren.

Om du är stolt över att vara den heliga Marias son, så fråga dig själv: Hur många gånger under dagen, från morgonen till kvällen, visar jag min vördnad för Jungfru Maria?