Texter på ämnet

Jag kommer aldrig att sluta upprepa det, så att det ristas in djupt i din själ: fromhet, fromhet, fromhet! Ty om du brister i kärleken till nästan, beror det på brist på inre liv: inte på din dåliga karaktär.

Genom ditt fromhetsliv lär du dig utöva de kristna dygder som bör utmärka dig som Guds barn, som kristen.

Och tillsammans med dessa dygder kommer du även att tillägna dig hela den skala av andliga värderingar som verkar vara små men är stora; ädelstenar som glimmar, som vi bör plocka upp längs vägen för att lägga ned dem vid Guds tron, i människornas tjänst: enkelhet, glädje, lojalitet, frid, små försakelser, obemärkta tjänster, trogen pliktuppfyllelse, vänlighet …

Varje gång jag går in i kapellet säger jag till Herren — jag är barn på nytt — att jag tycker mer om honom än någon annan.

När du talar med Herren, så be honom, även om du tycker att du bara säger tomma ord, om större överlåtelse, om att gå framåt med större beslutsamhet längs den kristna fullkomlighetens väg: må han upptända dig mer!

Nöj dig inte med att tala med Tröstaren, lyssna till honom!

Begrunda i din bön att det andliga barnaskapets liv, som gav dig en djup insikt om att du är Guds barn, fyllde dig med ett barns kärlek till Fadern; tänk på att du först gick genom Maria till Jesus, som du tillber som en vän till honom, som hans bror, som den som älskar honom …

Sedan du tagit det här rådet till dig, förstår du att du hittills visste att den helige Ande har sin boning i din själ för att helga den … men att du inte hade "begripit" denna sanning om hans närvaro. Du behövde det där rådet: nu känner du Kärleken inom dig; och du vill umgås med honom, vara hans vän, hans förtrogne … göra det lättare för honom att städa, rycka upp, sätta i brand …

Jag klarar det inte, tänkte du. — Lyssna till honom, upprepar jag. Han skall ge dig kraft, han kommer att göra allt, om du vill … och visst vill du!

Be till honom: Gudomlige Gäst, Mästare, Ljus, Vägledare, Kärlek: må jag välkomna dig och lyssna till din undervisning, och upptändas och följa dig och älska dig.

Härda ut, frivilligt och kärleksfullt — även om du är torr — i ditt fromhetsliv. Och oroa dig inte om du märker att du räknar hur många minuter eller dagar det är kvar innan du är färdig med denna andaktsövning eller det arbete som du håller på med, med samma nedslående glädje som en lat skolpojke känner i liknande situationer, då han drömmer om att terminen snart skall ta slut, eller en småbrottsling som längtar efter att återvända till sina tjuverier så snart som fängelseportarna har öppnats.

Härda ut — jag insisterar — med en verklig och handlingskraftig vilja, utan att ens för ett ögonblick upphöra att vilja tillämpa och dra nytta av fromhetslivets medel.

Vi människor förmår inte ägna Jesus samma tillgivna uppmärksamhet som vissa stackars, oborstade men kristna, människor dagligen ägnar någon olycklig varelse — makan, sonen, vännen — en lika mycket stackare, som de själva.

Denna verklighet borde få oss att reagera.

Varje kristen bör söka Kristus och umgås med honom för att kunna älska honom ständigt mer. — Det är som med förlovningstiden: umgänget är nödvändigt, för om två personer inte umgås kan de inte lära älska varandra. Och vårt liv består av Kärlek.

Bli mer "romersk" för var dag som går, älska den välsignade ställning som är en prydnad för den enda och sanna Kyrkans barn, eftersom Jesus Kristus själv har velat det.

Även om du inte får mycket ljus i din bön, även om din bön känns trög och torr … bör du med förnyad och säker insikt betänka hur nödvändigt det är att härda ut i alla detaljer i ditt fromhetsliv.

Om fromheten saknas — detta band som binder oss hårt vid Gud och, för hans skull, vid våra medmänniskor, för att vi ser Kristus i dem — är splittring oundviklig och all kristen anda går förlorad.