Texter på ämnet

När ett äkta par inte kan få barn, känner de ofta en stor besvikelse, vilket ibland leder till osämja och missförstånd. Vilken mening anser Ni att barnlösa kristna par kan finna i sitt äktenskap?

För det första vill jag be dem att inte ge upp allt för lätt. Först av allt skall de be Gud om att ge dem barn, att — om det är hans vilja — välsigna dem så som han välsignade Gamla testamentets patriarker. De bör sedan — både mannen och kvinnan — rådfråga en kunnig läkare. När Gud trots detta inte skänker dem barn, får de inte bli besvikna: de skall vara glada och i just detta upptäcka Guds vilja för dem. Ofta skänker Gud inga barn därför att han förväntar sig mera. Gud ber dem att visa samma engagemang och samma finkänsliga hängivelse för nästan, utan att få uppleva den mänskliga glädjen som kommer av att ha egna barn. Det finns ingen anledning för ett sådant äkta par att känna sig misslyckade eller att bli nedslagna.

Om makarna har ett inre liv, kommer de att förstå att Gud uppmanar dem att förvandla sina liv till ett frikostigt kristet tjänande, ett annorlunda apostolat än det de skulle utövat gentemot sina barn, men fördenskull inte mindre storartat.

De skall se sig omkring och snart upptäcka människor som behöver hjälp, kärlek och tillgivenhet. Det finns dessutom många apostoliska verksamheter där de kan engagera sig. Och om de förstår att lägga ner hela sitt hjärta i en sådan uppgift, att glömma sig själva och storsint tjäna andra, kommer deras fruktsamhet bli stor och de kommer att uppleva ett andligt föräldraskap som kommer att fylla deras själar med sann frid.

Hur detta konkret ser ut skiljer sig från fall till fall, men det handlar alltid om att tjänstvilligt och kärleksfullt bry sig om andra. Gud ger alltid sin belöning och kommer att skänka en djup glädje åt sådana ödmjuka och frikostiga människor som inte tänker på sig själva.

För att övergå till något mycket konkret: I Madrid öppnades nyligen en hushållsskola – där eleverna kan bo – som leds av kvinnliga medlemmar av Opus Dei. Denna skola vill ge en omfattande kvalificerad hushållsutbildning, inom ramen för en gemytlig familjeatmosfär. Vad kan en dylik verksamhet ha för betydelse i samhället?

Detta apostoliska verk är ett bland många som leds av medlemmar av Opus Dei i samarbete med andra som inte tillhör vår förening. Det huvudsakliga målet för dessa utbildningscentra är att ge dem som arbetar i hushållsyrken högre anseende, genom att hjälpa dem att göra sitt arbete till ett kvalificerat yrke. Jag säger ”kvalificerat yrke” för hushållsarbete är och skall utföras som ett riktigt yrke.

Låt oss inte glömma att man har undervärderat detta arbete och velat framställa det som något förödmjukande. Och det stämmer inte. Utan tvivel har levnadsvillkoren som följer detta yrke ofta varit förödmjukande. Och även idag är det så när de anställda underkastas nyckfulla och godtyckliga arbetsgivare som inte garanterar dem de mest elementära rättigheterna, betalar en dålig lön och inte visar någon kärlek. Man måste kräva att de får ett ordentligt arbetskontrakt, med tydliga och precisa garantier och man måste tydlig bestämma varje parts skyldigheter och rättigheter.

Förutom dessa juridiska garantier är det nödvändigt att den som utför denna tjänst är kvalificerad, har en passande yrkesutbildning. Jag säger tjänst, fastän detta ord inte är populärt i våra dagar, därför att varje verksamhet i samhället som utförs på rätt sätt är just detta, en underbar tjänst, vare sig det är hembiträdets arbete eller professorns eller domarens. Endast den som utför ett arbete uteslutande för sin egen skull utför inte en tjänst.

Arbetet i hushållet är mycket, mycket viktigt! Dessutom är alla arbeten lika mycket värda ur en övernaturlig synvinkel: det finns inte höga eller låga arbetsuppgifter, alla uppgifter som utförs av kärlek är höga. De som anses höga förlorar i värde om de inte utförs med ett kristet sinnelag. Däremot finns det skenbart obetydliga uppgifter som kan visa sig vara mycket viktiga på grund av den verkan de får.

För mig är det arbete som utförs av en av mina döttrar inom Opus Dei som arbetar i hushållet lika viktigt som det som utförs av en av mina döttrar som tillhör en adlig släkt. I båda fallen bryr jag mig endast om huruvida deras arbete blir ett medel för deras helgelse och andras helgelse. Hur viktigt ett arbete är beror på huruvida en kvinna i sitt arbete blir mer helig och om hon uppfyller det uppdrag hon har fått från Gud med större kärlek.

Inför Gud har alla samma ställning, vare sig man är universitetsprofessor, butikbiträde, sekreterare, arbetare eller lantbrukare: alla själar har lika värde. Men ibland är det så att enklare människors själar behagar Gud än mer, och alltid de som umgås mera innerligt med Gud Fadern, Gud Sonen och Gud den Helige Ande.

Mycket kan uppnås med den nya skolan i Madrid. Den kommer att ge ett äkta och verkningsfullt bidrag till samhällets bästa på ett viktigt område; ett kristet arbete i hemmets hjärta som kommer att tillföra familjerna glädje, fridfullhet och förståelse. Jag skulle kunna tala i timmar om detta ämne, men det jag sagt räcker för att förklara att arbetet inom hushållet är en uppgift som jag anser vara av utomordentlig stor betydelse eftersom det kan åstadkomma mycket gott eller mycket ont i familjens mitt. Låt oss hoppas att skolan åstadkommer mycket gott. Det kommer inte att fattas kunniga och mänskligt värdefulla personer som med apostolisk iver förvandlar detta yrke till en glädjefull uppgift i många hem världen över.