Texter på ämnet

Handling utan bön är värdelös: bönen blir värdefullare genom självförsakelse.

Först bön, sedan botgöring, på tredje plats, på avlägsen tredje plats - handling.

Bönen är den andliga byggnadens grund. Bönen är allsmäktig.

Domine, doce nos orare - Herre, lär oss att be! - Och Herren svarade: "När ni ber, så säg: Pater noster, qui es in coelis …" - Fader vår, som är i himmelen … Hur skulle vi kunna låta bli att värdera den muntliga bönen högt!

Sakta. Tänk på vad du säger, vem som säger det och till vem. Ditt hastiga och obetänksamma prat är oväsen, skramlet av tomma tunnor.

Jag säger dig precis som den heliga Teresa av Avila att detta inte kan kallas bön, även om du rör mycket på läpparna.

Din bön skall vara liturgisk. Jag skulle önska att du fick smak för att läsa Psaltaren och bönerna i missalet, i stället för privata eller egna böner.

"Människan lever icke av bröd allena, utan av varje ord som utgår ur Guds mun", säger Herren. Bröd och ord. Hostia och bön.

Utan dem kommer du aldrig att leva ett övernaturligt liv.

Du söker umgänge med vänner, vars samtal, tillgivenhet och sällskap gör din landsförvisning i denna värld mer uthärdlig … trots att vänner ibland sviker.Det är inget fel med att du gör det.

Men … varför söker du inte varje dag, ständigt mera enträget, umgänget och samtalet med den store Vän som aldrig sviker?

"Maria har valt den bästa delen", läser man i det heliga Evangeliet. Där är hon, insuper Mästarens ord. Skenbart overksam ber hon och älskar. Sedan följer hon med Jesus på hans vandringar genom städer och byar.

Vad svårt det är att följa med honom om man inte ber!

Vad sade du? Att du inte kan be? Försätt dig i Guds närvaro, och så snart du har sagt "Herre, jag kan inte be …" kan du vara säker på att du är mitt uppe i bönen.

Du har skrivit till mig: "Att be är att tala med Gud. Men om vad?" Om vad? Om honom och om dig, om glädjeämnen och bekymmer, om framgångar och motgångar, om höga mål och vardagliga sorger … Om dina svagheter. Tacksägelser och böner. Att älska och att sona.

I korthet: att lära känna honom och dig själv, att "umgås".

Et in meditatione mea exardescit ignis - När jag mediterar flammar en låga upp. Det är just därför du ber: för att bli eld, en levande flamma som sprider värme och ljus.

Om du inte vet hur du skall fortsätta, om du märker att du slocknar, om de väldoftande vedträna tar slut, så kasta små grenar och ris i form av korta muntliga böner och bönesuckar på elden, så att den hålls vid liv. Då kommer du att ha utnyttjat din tid väl.

Din … otåliga bön fick mig att le. Du sade till honom: "Jag vill inte bli gammal, Jesus … Det tar för lång tid att vänta på dig för att få se dig! Då kommer mitt hjärta kanske inte att slå lika häftigt som nu. När jag blir gammal - det känns som om det vore för sent.

Om vi förenades nu, skulle vårt möte bli livligare, för jag älskar dig med min ungdoms kärlek."

Jag tycker om din "ambitiösa gottgörelse". För hela världen, sade du till mig. Bra. Men först och främst för din övernaturliga familj, för dina släktingar och för folket i det land som är vårt fosterland.

Du sade till honom: "Lita inte på mig … Men jag litar på dig, Jesus … Jag överlämnar mig helt i dina händer. I dem lämnar jag allt vad jag äger: mitt elände!" Jag tycker att det är en bra bön.

De kristnas bön är aldrig en monolog.

"Tysta minuter". Lämna dem åt folk som har ett förtorkat hjärta.

Vi katoliker, Guds barn, talar med vår Fader som är i himmelen.

Försumma inte din andliga läsning. Läsningen har gjort många till helgon.

Du skriver: Genom läsningen bygger jag upp mitt bränsleförråd. - Det ser ut som en onyttig hög, men ofta är det just därifrån som mitt minne spontant hämtar det material som gör min bön levande och upptänder min tacksägelse efter kommunionen.

Fronten utanför Madrid. Ett tjugotal officerare i ädel och glad samvaro. Först sjungs en sång, sedan nästa och så ännu fler.

Den där unge löjtnanten med mörk mustasch hörde bara den första:

"Corazones partidos

yo no los quiero:

y si le doy el mío,

lo doy entero."⁴

"Så mycket motstånd jag gör mot att ge hela mitt hjärta!" - Och bönen vällde fram, likt en bred och rofylld flod.

Om du inte tuktar dig, blir du aldrig en bönens människa.

Gör så att din vilja genom botgöringen avkräver sinnena allt det som själens övriga krafter förvägrar den i bönen.

En bönens människa sade: Må Jesus vara målet för våra strävanden, kärleken i våra känslor, vårt samtalsämne och förebilden för vårt handlande.

Detta övernaturliga tillvägagångssätt är en rent militär strategi. Du för krig - ditt inre livs dagliga strider - i ställningar som du själv väljer att lägga långt från din fästnings bastanta murar.

Och därför anfaller fienden just där: din lilla uppoffring, din sedvanliga bön, ditt välordnade arbete och din levnadsplan, men det blir svårt för honom att nå ända fram till din fästnings lätt intagbara citadell. Och om han lyckas, så är han redan utmattad.