Texter på ämnet

I mig finns all tros och sannings nåd, allt hopp om liv och dygd. Med vilken vishet har inte Kyrkan satt dessa ord på vår moders läppar så att vi kristna inte skall glömma dem! Hon är tryggheten, kärleken som aldrig överger, den ständigt öppna tillflyktsorten, den hand som alltid smeker och tröstar.

En av antikens kyrkofäder skriver att vi bör se till att i vårt förstånd och i vårt minne bevara en tydlig bild av händelserna i Guds moders liv. Ni har säkert vid många tillfällen ögnat igenom kompendier i medicin, matematik eller andra ämnen som omfattar ett visst innehåll av grundläggande kunskap som kan behövas i vissa konkreta brådskande situationer och som utgör ett slags första hjälp som gör det möjligt att undvika att göra fel i det avhandlade ämnet.

Låt oss ofta i vår bön, i lugn och ro, meditera över allt det som vi har hört om vår moder. Då kommer vi att i vår själ få det kompendium ingraverat, som vi behöver för att vända oss till henne utan att tveka, särskilt när vi inte har någon annan utväg. Men verkar det inte som om vi handlar så av egennytta? Visst är det så. Men är mödrar kanske ovetande om att vi som är deras barn vanligtvis handlar i viss mån av egennytta och ofta vänder oss till dem som en sista lösning? De är väl medvetna om det och bryr sig inte om det. De är ju mödrar, och deras oegennyttiga kärlek uppfattar - i vår skenbara egoism - den tillgivenhet och den säkra tillit vi som barn känner.

Jag vill inte - vare sig för mig själv eller för er - att vår vördnad för Jungfru Maria skall begränsas till de fall då vi vänder oss till henne med bön om hjälp i svåra stunder. Däremot anser jag inte att vi skall känna oss förödmjukade om det händer vid något tillfälle. Mödrar bokför inte de ömhetsbetygelser som deras barn visar dem; de varken väger eller mäter, småaktigt beräknande. Ett litet bevis på kärlek är som välsmakande honung för dem, och de ger långt mycket mer än de får. Om goda jordiska mödrar handlar så, då kan ni föreställa er vad vi kan förvänta oss av vår moder den heliga Maria.

Det heliga Evangeliet visar oss i kortfattade ordalag hur vi skall förstå vår moders exempel: Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Låt oss efterlikna henne och i vårt umgänge med Herren tala med Honom i en kärleksfull dialog om allt som händer oss, även om de minsta händelser. Vi får inte glömma att vi måste överväga dem, bedöma dem och se dem med trons ögon för att kunna upptäcka Guds vilja.

Låt oss ta vår tillflykt till Maria, om vår tro är svag. Till följd av miraklet vid bröllopet i Kana trodde hans lärjungar på honom, berättar den helige Johannes Vår moder för alltid vår talan inför sin Son, så att han lyssnar till oss och visar sig för oss på ett sådant sätt att vi kan bekänna: Du är Guds Son.

Vår moder

Barn brukar, särskilt när de är små, ständigt förvänta sig något av sina föräldrar, men glömmer samtidigt sina skyldigheter som barn gentemot föräldrarna. Vi är barn, vanligtvis mycket egennyttiga sådana, även om detta handlande - som vi redan påpekat - inte verkar bekymra mödrar särskilt mycket, för de hyser tillräckligt mycket ömhet i sina hjärtan och älskar med bästa sortens kärlek: den som ger sig själv utan att förvänta sig något i gengäld.

Så är det även med den heliga Maria. Men idag, då vi firar hennes gudomliga moderskaps högtid, bör vi anstränga oss och rannsaka oss själva noggrannare. Våra brister i ömhet gentemot denna goda moder bör, om vi finner några sådana, smärta oss. Jag frågar er - och jag frågar mig själv - hur hedrar vi henne?

Låt oss återgå till våra vardagliga erfarenheter av umgänget med våra jordiska mödrar. Vad önskar de framför allt av sina barn, som är kött av deras kött och blod av deras blod? Deras största önskan är att ha dem nära sig. När barnen växer och det inte längre är möjligt för dem att befinna sig vid moderns sida, väntar modern otåligt på nyheter från dem och berörs djupt av allt som händer dem: från lätta sjukdomar till de viktigaste händelser som inträffar.

Vad de övernaturliga dygderna skulle växa i oss, om vi lyckades umgås med Maria, vår moder, på riktigt! Låt oss försöka att under dagens lopp upprepa - med hjärtat, ord behövs inte - små böner, bönesuckar. Den kristna fromheten har förenat många sådana flammande lovprisningar i litanian som åtföljer den heliga Rosenkransen. Men var och en är fri att utöka dem, att vända sig till henne med nya lovord och säga henne det som vi - på grund av en helig blygsel som hon förstår och uppskattar - inte vågar säga med hög röst.

Jag råder dig avslutningsvis att, om du inte redan har gjort det, personligen erfara Marias moderskärlek. Det räcker inte med att veta att hon är moder, att anse henne vara det och tala om henne i sådana ordalag. Hon är din moder och du är hennes son; hon älskar dig som om du vore hennes enda barn i denna värld. Umgås med henne därefter: berätta för henne om allt det som händer dig, hedra henne, älska henne. Ingen kommer att göra det i ditt ställe, så väl som du, om inte du gör det.

Jag försäkrar dig om att du, om du ger dig ut på denna väg, omedelbart kommer att möta all Kristi kärlek: och du kommer att finna dig försatt i Gud Faders, Gud Sons och Gud helige Andes outsägliga liv. Du kommer att vinna styrka för att fullt ut göra Guds vilja, du kommer att fyllas av önskningar att tjäna alla människor. Du kommer att bli en sådan kristen som du ibland drömmer om att vara: full av gärningar av kärlek till nästan och av rättvisa, glad och stark, förstående gentemot andra och krävande gentemot dig själv.

Detta, och ingenting annat, är styrkan i vår tro. Låt oss vända oss till den heliga Maria, så kommer hon att ledsaga oss och hjälpa oss att ständigt gå med raska steg längs vår väg.