Texter på ämnet

Försök att finna ro i det gudomliga barnaskapet. Gud är en alltigenom öm Fader vars kärlek är oändlig. Kalla Honom Fader många gånger om dagen och säg Honom - ensam, i ditt hjärta - att du älskar Honom, att du dyrkar Honom, att du känner dig stolt över och stark av att vara hans son. Allt detta utgör ett äkta program för det inre livet, som måste kanaliseras genom de fromhetsnormer som utgör grunden för din relation till Gud - jag upprepar, de skall vara få men konstanta - och som kommer att göra det möjligt för dig att känna och handla som en god son.

Jag måste emellertid varna dig för faran med slentrian - en verklig grav för fromheten - som ofta visar sig förklädd i form av ambitionen att göra eller åta sig stora uppdrag, samtidigt som man av bekvämlighet försummar vardagens plikter. När du känner denna frestelse, skall du försätta dig i all uppriktighet inför Herren: tänk på om det är för att du inte har sökt Gud som du har tröttnat på att kämpa i ständigt samma sak; se efter om din trogna ihärdighet i arbetet har brustit på grund av att du saknat generositet eller offervilja. Då framstår dina fromhetsnormer, dina små uppoffringar, din apostoliska verksamhet som inte bär omedelbar frukt, som fruktansvärt sterila. Vi känner oss tomma och kanske börjar vi drömma om nya planer för att tysta vår himmelske Faders röst, som kräver fullständig lojalitet av oss. Med själen upptagen av drömmen om storslagna ting, som snarare är en mardröm, glömmer vi bort den säkraste verkligheten, den väg som utan tvivel för oss rätt till heligheten: ett tydligt tecken på att vi har förlorat det övernaturliga perspektivet, övertygelsen om att vi är små barn, förvissningen om att vår Fader kommer att utföra underverk genom oss, om vi börjar om med ödmjukhet.

Där vi befinner oss uppmanar Herren oss: Var på din vakt! Inför denna Guds uppmaning bör vi ständigt i vårt samvete stärka en hoppfull längtan efter helighet och omsätta den i handling. Ge mig, min son, ditt hjärta, viskar han i vårt öra. Sluta bygga luftslott, bestäm dig för att öppna din själ för Gud, för det är enbart i Herren som du kommer att finna en verklig grund för ditt hopp och för att göra dina medmänniskor gott. När man inte kämpar med sig själv, när man inte säger bestämt nej till de fiender som finns inuti vår inre befästning - högmodet, avundsjukan, köttets och ögonens begär, självgodheten, den vansinniga lystnaden efter liderlighet -, när denna inre kamp saknas, vissnar de ädlaste ideal som blommorna faller av då solen går upp och sveder gräset, så att blommorna faller av och skönheten förgår. Då kommer minsta svacka att leda till att hopplöshet och sorg rotar sig, som ett påträngande och skadligt ogräs.

Jesus nöjer sig inte med en vacklande efterföljelse. Han begär och har rätt till att vi följer Honom helt och fullt, utan eftergifter inför de svårigheter vi möter. Han kräver fasta och konkreta steg, för vanligtvis duger allmänna föresatser inte till mycket. Oklart definierade föresatser tycker jag liknar bedrägliga illusioner som tystar det Guds kall som vi hör i våra hjärtan; mareldar som varken bränner eller värmer och som försvinner med samma flyktighet som de uppstår.

Därför kommer jag att bli övertygad om att din avsikt att nå målet är ärlig först då jag ser dig följa din väg med beslutsamhet. Gör gott, se över den attityd du vanligtvis intar till det som sysselsätter dig i varje givet ögonblick; var rättvis, just i de miljöer som du vistas i, även om du måste gå böjd under tyngden av dina ansträngningar; sprid glädje i din omgivning, tjäna dina medmänniskor genom din glädje på din arbetsplats, genom att anstränga dig för att avsluta ditt arbete så fullkomligt som möjligt, genom din förståelse, ditt leende och ditt kristna agerande. Och gör allt för Gud, med hans ära i åtanke, med blicken fäst högt upp och en längtan efter det slutgiltiga fädernesland som är det enda mål som är mödan värt.

Vikten av att kämpa

Jag måste varna er för en fälla som Satan inte tvekar att gillra - han tar inte semester! - för att beröva oss vår frid. Vid något tillfälle kan det hända att vi grips av tvivel, vi frestas att tro att vi går bakåt på ett sorgligt sätt eller att vi knappt gör några framsteg; vi kan rentav bli övertygade om att vi trots våra ansträngningar för att bli bättre blir sämre. Jag försäkrar er om att sådana pessimistiska bedömningar vanligtvis bara är en falsk illusion, ett bländverk som man bör förkasta. Saken är den att det som brukar ske i sådana fall är att själen blir mer vaksam, samvetet finkänsligare och kärleken mer krävande; eller att nåden genom sin verkan upplyser med större klarhet och många detaljer, som i halvskugga inte skulle märkas, uppenbaras för oss. Oavsett vilket, måste vi uppmärksamt granska denna oro, för med sitt ljus begär Herren större ödmjukhet eller större generositet av oss. Glöm inte att Gud genom sin Försyn leder oss oavbrutet och att han inte sparar på sin hjälp - genom mäktiga underverk eller genom små underverk - för att föra sina barn framåt.

Militia est vita hominis super terram, et sicut dies mercenarii, dies eius, en stridsmans liv lever ju människan på jorden, och hennes dagar är som daglönarens dagar. Ingen undkommer denna lag, inte ens de bekväma människor som vägrar inse det; de överger Kristi led men kämpar i andra slag för att tillfredsställa sin lättja, sin fåfänga, sina simpla ambitioner. De är slavar under sina nycker.

Om det för en människa är ett naturligt tillstånd att kämpa, så bör vi se till att uppfylla våra plikter beslutsamt, att be och arbeta med god vilja och rätta avsikter, med blicken fäst på det som Gud vill. Då kommer vår längtan efter Kärlek att stillas och vi kommer att göra framsteg i vår vandring mot heligheten, även om vi vid dagens slut märker att vi fortfarande har en lång väg att gå.

Förnya varje morgon, med ett beslutsamt serviam! - jag skall tjäna dig, Herre! - föresatsen att inte ge efter, att inte falla för lättjan eller sysslolösheten, att bemöta våra sysslor med starkare hopp, med större optimism, fast övertygade om att om vi besegras i någon skärmytsling, så kommer vi att övervinna det nederlaget genom en akt av uppriktig kärlek.